lagkommentar till lagen om offentlig upphandling

Kommentar till lagen om offentlig upphandling

I lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) regleras förfarandet vid offentlig upphandling som genomförs av upphandlande myndigheter. Upphandlande myndigheter är dels statliga myndigheter, kommuner och regioner, dels så kallade offentligt styrda organ. Med offentlig upphandling förstås de åtgärder som en upphandlande myndighet vidtar i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom tilldelning av kontrakt (se 1 kap. 2 § LOU).

Genom lagen genomförs direktiv 2014/24/EU (LOU-direktivet). Lagen innehåller också, huvudsakligen i 20 kap., regler om rättsmedel som genomför direktiv 89/665/EEG (första rättsmedelsdirektivet).

Den allra största delen av lagen utgörs av bestämmelser som emanerar från LOU-direktivet. Dessa så kallade direktivstyrda bestämmelser i lagen gäller när en upphandlande myndighet upphandlar varor, tjänster eller byggentreprenader vilkas beräknade värde minst uppgår till vissa i LOU-direktivet angivna tröskelvärden. Genom att bestämmelserna har sitt ursprung i EU-direktiv är utgångspunkten att motsvarande bestämmelser är implementerade i de nationella rättsordningarna i samtliga medlemsstater inom EU. Det har funnits unionsrättsliga bestämmelser om offentlig upphandling under lång tid. Ett av flera syften med de bestämmelserna är att förverkliga den fria rörligheten för varor och tjänster inom EU:s inre marknad.

I 19 och 19 a kap. LOU finns också nationella, så kallade icke-direktivstyrda, bestämmelser som bland annat gäller när en upphandlande myndighet vill upphandla en vara, tjänst eller byggentreprenad vars beräknade värde understiger det tröskelvärde som är tillämpligt. 

Lagen är uppbyggd så att de inledande tre kapitlen innehåller grundläggande bestämmelser om bland annat lagens tillämpningsområde och undantag från tillämpningsområdet. De därpå följande 4–18 kap., som gäller för direktivstyrd upphandling, är strukturerade på så sätt att de kronologiskt ska följa upphandlingsprocessen. I 19 och 19 a kap. finns, som nyss nämnts, de icke-direktivstyrda bestämmelserna om upphandling. Lagen avslutas med 20 kap. om avtalsspärr, överprövning och skadestånd samt 21 kap. om tillsyn och upphandlingsskadeavgift. De två avslutande kapitlen gäller för både direktivstyrd och icke-direktivstyrd upphandling. 

Den här lagkommentaren innehåller kommentarer till varje paragraf i lagen. I kommentarerna analyseras bestämmelserna i syfte att tydliggöra hur de enskilda rekvisiten ska tolkas. Hänvisningar görs till relevant praxis från EU-domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen samt Högsta domstolen och till viktigare avgöranden från kammarrätterna.

Kommentaren är utformad för att vara till nytta för alla som på olika sätt behöver vägledning för att kunna bedöma om och hur de ska tillämpa lagen.