Statlig ersättning till kommuner för mottagandet av ensamkommande barn och unga

Systemet för statlig ersättning till kommuner för mottagande av asylsökande och nyanlända med uppehållstillstånd regleras i olika förordningar. I den här analysen redogör vår expert Håkan Sandesjö för de ersättningar som finns när det gäller mottagandet av ensamkommande barn och unga.

BAKGRUND

Sedan den 1 juli 2017 gäller nya regler för statlig ersättning till kommuner för mottagandet av ensamkommande barn och unga. Det tidigare systemet var svåröverskådligt och ledde till betungande administration. Det nya systemet baseras i huvudsak på schabloner som betalas ut utan ansökan. Det är inte heller som tidigare kopplat till överenskommelser med kommunerna. En tydlig skillnad görs mellan ensamkommande barn och unga vuxna, det vill säga ensamkommande unga som har fyllt 18 år men inte 21 år.

Liksom tidigare består det nya systemet av två regelverk, ett som omfattar asylsökande och ett som omfattar barn och unga som har fått uppehållstillstånd. För asylsökande gäller förordningen (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (förkortad till NyAsylErsF). Den tidigare förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (AsylErsF) har upphävts. För de barn och unga som har fått uppehållstillstånd gäller i huvudsak nya bestämmelser i förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar (NyErsF). Den äldre förordningen (1990:927) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar (ErsF) gäller fortfarande men redovisas inte här eftersom den enbart reglerar ersättning för utlänningar som först togs emot i en kommun före utgången av november 2010.

Till de nu nämnda förordningarna har Migrationsverket utfärdat föreskrifter MIGRFS 2017:7 och MIGRFS 2017:8.

I det följande redovisas kommunernas rätt till statlig ersättning för mottagande av ensamkommande barn och unga enligt NyAsylErsF och NyErsF. Observera att de ersättningsnivåer som anges i analysen är de som gällde vid publiceringen i november 2019. De närmare övervägandena för ersättningssystemet återfinns i promemorian ”Ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga” (Arbetsmarknadsdepartementet). I betänkandet SOU 2018:22 föreslås ytterligare förenklingar när det gäller ersättning för mottagandet.

ERSÄTTNING FÖR ASYLSÖKANDE ENSAMKOMMANDE BARN OCH UNGA (NYASYLERSF)

Ersättningssystemet i NyAsylErsF bygger på att Migrationsverket har anvisat en kommun som ska ordna boende för ensamkommande barn enligt 3 § andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Ersättning ska lämnas för följande kostnader.

1. Schablonersättning för beredskap och kapacitet i mottagandet (7 och 21 §)
En kommun har rätt till en årlig ersättning för beredskap och kapacitet för mottagande av ensamkommande barn som Migrationsverket anvisar till kommunen i form av en schablonersättning med en fast och en rörlig del. Den fasta delen av schablonersättningen är 500 000 kronor per kommun. Ersättningen ska betalas ut i förskott utan att någon ansökan behöver göras.

Den rörliga delen av schablonersättningen ska betalas ut för det antal barn som kommunen beräknas ta emot under året enligt Migrationsverkets prognos. Ersättningen är 9 450 kronor per barn och ska betalas ut utan ansökan före utgången av mars det år som ersättningen avser.

2. Schablonersättning för kostnader för mottagande (8 § och 21 §)
En kommun har även rätt till en schablonersättning med 1 350 kronor per barn och dygn för kostnader för mottagande av de ensamkommande barn som Migrationsverket har anvisat till en kommun, förutsatt att boendet anordnas utanför Migrationsverkets anläggningsboende. Ersättningen betalas ut under den tid som barnets ansökan om uppehållstillstånd prövas från och med det datum som anges i beslutet om anvisning. Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås, betalas ersättningen ut fram till dess att rätten till bistånd har upphört enligt LMA (11 § LMA). Ersättningen betalas som längst ut fram till dess att barnet fyller 18 år. Ersättningen betalas ut månadsvis i efterskott utan att någon ansökan behöver göras.

3. Ersättning för kostnader för vård enligt LVU och socialtjänstlagen (9 – 10 §§ och 19 §)
En kommun har utöver schablonersättningen enligt 8 § (punkt 2 ovan) rätt till ersättning för kostnader för vård som ges till barn under 18 år med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Ersättning ska även betalas ut för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § LVU men vården istället ges på frivillig väg med stöd av socialtjänstlagen (2001:453). Ersättningen omfattar kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger schablonersättningen och ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan.

För ensamkommande barn som har fyllt 18 men inte 21 år ska ersättningen betalas ut för kostnader för vård som ges med stöd av LVU eller för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § LVU (Obs enbart 3 § LVU) men vården ges med stöd av socialtjänstlagen. Rätten till ersättning förutsätter att vården har påbörjats innan barnet har fyllt 18 år.

Enligt 2 § LVU ska vård beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Enligt 3 § LVU ska vård beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

4. Schablonersättning för kostnader för ankomstboende (11 § och 19 §)
En kommun som är ankomstkommun för ensamkommande barn har rätt till ersättning för kostnader för tillfälligt boende (ankomstboende). Schablonersättning ska betalas ut med 3 000 kronor per barn och dygn i väntan på att Migrationsverket fattar beslut om att anvisa en kommun som ska ordna boende för barnet. Ersättning ska betalas ut fram till det datum som anges i anvisningsbeslutet. Ersättningen ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan. Med ankomstkommun avses den kommun där barnet först ger sig till känna för en svensk myndighet efter att det har anlänt till Sverige.

5. Schablonersättning för kostnader för god man, resor, tolk m.m. (12 § och 21 §)
En kommun har också rätt till ersättning i form av en schablonersättning som avser kostnader för en utredning enligt 11 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstlagen, god man, resor, tolk och andra relaterade kostnader för mottagandet av de barn som Migrationsverket har anvisat till kommunen. Schablonersättningen ska betalas ut med 52 000 kronor per barn som omfattas av Migrationsverkets anvisningsbeslut. Ersättningen ska endast betalas ut vid ett tillfälle per barn och kommun. Ersättningen betalas ut månadsvis i efterskott utan att någon ansökan behöver göras.

6. Ersättning för extraordinära kostnader (13 § och 19 §)
Migrationsverket får utöver detta betala ut ersättning till en kommun som har haft betydande extraordinära kostnader för ensamkommande barn som Migrationsverket har anvisat till kommunen. Det gäller till exempel extraordinära utbildningskostnader och vård av barn i familj. Ersättningen ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan.

Särskilda övergångsregler gäller för kommuner som har haft extraordinära kostnader under 2017 och 2018 med anledning av tidigare ingångna överenskommelser med Migrationsverket för mottagande av ensamkommande barn (14 §).

7. Ersättning för kostnader för utbildning (3 – 6 §§ och 19 §)
I NyAsylErsF finns även regler om statlig ersättning till kommuner för kostnader för utbildning. Bestämmelserna är generella och gäller för alla barn som omfattas av LMA, vistas i en kommun och enligt 29 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2 skollagen (2010:800) anses som bosatta i landet vid tillämpningen av skollagen och därför har rätt till utbildning enligt den lagen. Bestämmelserna gäller således även för ensamkommande barn och unga. I mån av tillgång till medel finns också en rätt till ersättning för kostnader för utbildning på nationella program i gymnasieskolan. Schablonersättning betalas ut per barn och år med belopp mellan 63 300 och 119 100 kr. Vidare finns utöver schablonersättningen en ersättning som betalas ut till kommunen för extra kostnader för barn i förskolan eller för elever med behov av särskilt stöd och för andra extraordinära kostnader för sådan utbildning.

Ersättning för kostnader för utbildning ska efter ansökan betalas ut kvartalsvis i efterskott.

8. Ersättning för hälso- och sjukvård m.m. 
Sedan tidigare finns särskilda regler om statlig ersättning till regioner och kommuner för hälso- och sjukvård till asylsökande i förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande. Statlig ersättning lämnas för hälso- och sjukvård samt tandvård till asylsökande som inte har fyllt arton år. För vuxna personer är rätten till ersättning begränsad till omedelbar vård och vård som inte kan anstå och annan prioriterad vård (2 §). Hälso- och sjukvård ersätts normalt i form av en schablonersättning som lämnas med ett visst belopp per kvartal och person (6 §).

ERSÄTTNING FÖR ENSAMKOMMANDE BARN OCH UNGA SOM HAR UPPEHÅLLSTILLSTÅND (NYERSF)

Statlig ersättning till kommuner för mottagande av utlänningar enligt NyErsF förutsätter normalt att utlänningen har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring och att uppehållstillståndet har beviljats på grund av exempelvis skyddsbehov eller studier på gymnasial nivå (5 – 5 b §§). De ersättningar som regleras i NyErsF är årlig grundersättning (2 och 9 §§), schablonersättning för mottagandet och praktisk hjälp i samband med bosättning, utbildningsinsatser och andra insatser för att underlätta etablering i samhället (10 §), ersättning för initiala kostnader för ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (15 §), ersättning för senare ekonomiskt bistånd, stöd och service samt hälso- och sjukvård (18 §) och ersättning för vissa hyreskostnader (32 a §). Därutöver finns det särskilda bestämmelser om ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga (28 – 31 a §§).

En kommun har rätt till ersättning för mottagandet av ensamkommande barn enligt punkterna 1 – 4 nedan. Rätten till ersättning gäller endast så länge barnet är att anse som ensamkommande. En kommun har även rätt till ersättning enligt punkterna 5 – 7 för mottagandet av personer som har fyllt 18 men inte 21 år, som har varit ensamkommande barn (ensamkommande unga).

1. Schablonersättning för vård (29 § och 31 §)
Schablonersättning ska lämnas med 1 350 kronor per barn och dygn för kostnader för sådan vård i ett annat hem än barnets eget som ges till ensamkommande barn med stöd av socialtjänstlagen eller LVU. Ersättningen ska betalas ut kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen avser.

I Arbetsmarknadsdepartementets promemoria anges att ersättningen betalas ut automatiskt fram tills barnet fyller 18 år eller tills kommunen meddelar att kommunen inte längre har kostnader för barnet. Rätten till ersättning upphör om kommunens kostnader för barnet upphör till exempel för att barnet lämnar landet. Rätten till ersättning upphör också om barnet återförenas med sina föräldrar.

2. Ersättning för kostnader för vård (29 a § och 31 a §)
Ersättning ska lämnas för kostnader för vård som ges till ett ensamkommande barn med stöd av LVU och för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen. Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för schablonersättningen enligt punkten 1. Ersättningen ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan.

3. Ersättning för kostnader för särskilt förordnad vårdnadshavare (29 b § och 31 a §)
Om vårdnaden av ett ensamkommande barn har flyttats över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som barnet tidigare har varit familjehemsplacerat hos och kommunen med stöd av 6 kap. 11 § socialtjänstlagen betalar ersättning till dessa vårdnadshavare, ska skälig ersättning lämnas för kommunens kostnader. Ersättningen ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan.

4. Schablonersättning för god man m.m. (29 c § och 31 §)
En kommun som får ersättning enligt punkterna 1 – 3 har också rätt till ersättning för kostnader för god man och särskilda kostnader inom socialtjänsten för ensamkommande barn i form av en schablonersättning med 30 000 kronor per barn. Ersättningen ska betalas ut inom en månad från det att ersättning enligt punkterna 1 – 3 för första gången har betalats ut till en kommun.

5. Schablonersättning för mottagande (30 § och 31 §)
Schablonersättning ska lämnas med 750 kronor per person och dygn för mottagandet av en person som har fyllt 18 men inte 21 år förutsatt att personen har varit ensamkommande barn, inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige och har beviljats studiehjälp enligt studiestödslagen (1999:1395) för någon av månaderna i det kvartal som ersättningen avser. Schablonersättningen ska betalas ut kvartalsvis inom tre månader från det kvartal som ersättningen avser.

I Arbetsmarknadsdepartementets promemoria anges att schablonen bör utbetalas till anvisningskommunen eller den kommun som har tagit över socialnämndens ansvar för den unge. Ersättningen ska betalas ut automatiskt.

6. Ersättning för kostnader för vård (30 a § och 31 a §)
För personer som har fyllt 18 men inte 21 år och som har varit ensamkommande barn ska ersättning även lämnas för kostnader för vård som ges med stöd av LVU. Ersättning ska även lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen. Rätten till ersättning förutsätter att vården har påbörjats före 18 års ålder. Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per person och dygn. Om schablonersättning har betalats ut enligt 30 § (punkten 5), ska ersättning lämnas för den del av kostnaden som överstiger beloppet för schablonersättningen. Ersättningen ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan.

7. Ersättning för försörjningsstöd (30 b § och 31 a §)
Om en kommun inte har rätt till ersättning enligt punkterna 5 eller 6, ska ersättning lämnas för sådant ekonomiskt bistånd som utgör försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen som kommunen har lämnat till en person som har fyllt 18 men inte 21 år, förutsatt att han eller hon har varit ensamkommande barn och inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige. Ersättningen ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan.

Författad av

Håkan Sandesjö
F.d. generaldirektör för Utlänningsnämnden

Håkan Sandesjö är en av landets ledande experter inom migrationsrättens område. Han har bland annat arbetat som domare, rättssakkunnig och expeditionschef inom regeringskansliet samt generaldirektör för Utlänningsnämnden. Medförfattare till kommentarer till utlänningslagen och medborgarskapslagen samt rättshandboken "Barnrättsperspektivet i asylprocessen" från Norstedts Juridik. Han har även medverkat vid ett flertal olika statliga utredningar, bland annat som särskild utredare i betänkandet ”En ny myndighet för bortförda barn” (Ds 2010:16). Föreläser och medverkar vid seminarier inom migrationsrättens område. Håkan skriver för JP Migrationsnet och medverkar även med lagkommentarer på andra rättsområden.

Den här analysen är en av över 170 expertanalyser som finns i informationstjänsten JP Migrationsnet.

Publicerad 24 mar 2020