LVU-vård för sex syskon som flyttats utomlands för att undgå tvångsvården
Förvaltningsrätten beslutade om LVU-vård för sex syskon på grund av deras föräldrars omsorgsbrister. Mamman hade därefter tagit med barnen till Serbien för att undkomma socialtjänsten och förvaltningsrättens dom och uppgett att de skulle komma att vistas utanför Sverige så länge det fanns ett beslut om tvångsvård. Kammarrätten anser att denna omständighet innebär att barnens situation har förvärrats och fastställer förvaltningsrättens dom om tvångsvård.
Bakgrund
En socialnämnd ansökte om beredande av vård enligt 1 § andra stycket och 2 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) för sex syskon mellan tre och tio år gamla.
Enligt socialnämnden fanns det omfattande omsorgsbrister hos båda föräldrarna. Samtliga syskon uppvisade både fysiska och beteendemässiga symtom på att utsättas för omfattande brister i omsorgen. Barnens situation hade utretts flera gånger och många allvarliga anmälningar om brister i omsorgen hade kommit in. Föräldrarna hade haft flera långvariga och omfattande öppenvårdsinsatser, men hade inte kunnat ta till sig det som krävdes för att uppnå en långvarig förändring i sin förmåga att tillgodose barnens grundläggande omsorgsbehov.
Förvaltningsrätten biföll nämndens ansökan varefter föräldrarna överklagade domen till kammarrätten.
Föräldrarna menade att barnen var trygga och hade det bra, och att det var barnens bästa att bo med sina föräldrar. Barnen bodde vid tiden för kammarrättens prövning i Serbien med sin mamma. Mamman uppgav att hon egentligen ville bo i Sverige men inte kunde åka hem så länge det fanns ett beslut om LVU eftersom det då fanns en risk att barnen placerades utanför familjen.
Kammarrättens bedömning
Vård enligt 2 § LVU ska beslutas om det på grund av missförhållanden i barnets hem finns en påtaglig risk för att barnets hälsa och utveckling skadas. En förutsättning är att det inte går att få ett samtycke till den vård som behövs (1 § andra stycket LVU). Missförhållanden som kan leda till vård är bland annat brister i omsorgen om barnet (prop. 1989/90:28 s. 65).
Kammarrätten konstaterar att det är visat att det har funnits omfattande brister i föräldrarnas omsorg om de sex barnen. Det har bland annat förekommit brister avseende barnens hygien, tillgång till tand- och sjukvård och annat särskilt stöd, kontinuerlig skolgång, säkerhet, tillsyn, stimulans och gränssättning. Föräldrarna har brustit i sitt ansvar att se till att de barn som behövt särskilda hjälpmedel, såsom glasögon och hörapparat, har fått det.
Att mamman har tagit med sig barnen utomlands innebär inte att omsorgsbristerna är avlägsnade, utan tyder enligt kammarrätten snarare på att barnens situation har förvärrats. Kammarrätten instämmer därför i förvaltningsrättens bedömning att det finns brister i omsorgen om barnen som innebär en påtaglig risk för att deras hälsa och utveckling skadas. Barnen behöver därför vård utanför hemmet. Föräldrarna samtycker inte till nödvändig vård varför den måste beslutas med stöd i LVU.
Kammarrätten avslår därmed föräldrarnas överklagande.
Av Linn Dedorson, redaktör och jurist på JP Infonet.
Ursprungligen publicerad i JP Socialnet.
Publicerad 8 apr 2022
Redaktör, jurist
