Tillstånd för kamerabevakning i badanläggning beviljas
HFD anser att det var korrekt av länsstyrelsen att bevilja tillstånd till kamerabevakning av en bubbelpool i en badanläggning. Detta eftersom intresset av kamerabevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Domstolen avslår därför IMY:s överklagande.
Bakgrund
Ett kommunägt bolag ansökte om tillstånd till kamerabevakning av en bubbelpool i en badanläggning som allmänheten hade tillträde till. Ändamålet med bevakningen angavs vara att förhindra olyckor. Länsstyrelsen beslutade att ge bolaget tillstånd. Tillståndet omfattade kamerabevakning i realtid dygnet runt utan rätt att spela in och spara material samt utan rätt att avlyssna ljud.
Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) överklagade länsstyrelsens beslut. Enligt myndigheten hade bolaget inte visat att risken för olyckor i och kring bubbelpooler generellt var så hög att bevakningsintresset skulle väga tyngre än integritetsintresset på platsen. Efter att både förvaltningsrätten och kammarrätten avslagit IMY:s överklagande, överklagade myndigheten till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).
Rättslig reglering
Syftet med kamerabevakningslagen (KBL) är att tillgodose behovet av kamerabevakning för berättigade ändamål och att skydda fysiska personer mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten vid sådan bevakning (se 2 § KBL).
Tillstånd till kamerabevakning ska ges om intresset av sådan bevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad (8 § första stycket KBL). Det ska vid bedömningen av intresset av kamerabevakning särskilt beaktas om bevakningen behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka olyckor eller begränsa verkningarna av inträffade olyckor. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli bevakad ska särskilt beaktas hur bevakningen ska utföras, om teknik som främjar skyddet av den enskildes personliga integritet ska användas och vilket område som ska bevakas (8 § andra stycket KBL).
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
HFD konstaterar inledningsvis att bubbelpoolen är skyddad från insyn. Genom kamerabevakning kan personalen ha uppsikt över bubbelpoolen från en badvaktshytt samtidigt som den har uppsikt över andra områden. Enligt domstolen kompletterar kamerabevakningen på så sätt personalens möjligheter att genom fysisk närvaro bevaka bubbelpoolen och därmed skapa en tryggare miljö.
Enligt domstolen framgår det varken av ordalydelsen i 8 § andra stycket KBL eller bestämmelsens förarbeten att det är en förutsättning för tillstånd till kamerabevakning att en olycka faktiskt har inträffat just på den plats som bevakningen avser. Behovet av kamerabevakning kan avse såväl platser där olyckor tidigare har inträffat, som platser där det av andra skäl kan konstateras att det finns en förhöjd olycksrisk.
En badanläggning är en plats där risken för olyckor, enligt HFD:s mening, måste betraktas som hög. Det framgår även av bolagets ansökan om tillstånd att det året innan hade inträffat tio olyckor i den del av badanläggningen där bubbelpoolen är placerad. Det finns därmed även en reell risk för olyckor där. Domstolen anser att dessa omständigheter ger stöd för att det finns behov av att kamerabevaka bubbelpoolen, viket också förstärks av att bubbelpoolen är placerad så att den är skyddad från insyn.
HFD menar att integritetsintresset i detta fall försvagas av att de enskilda som kan komma att bli föremål för kamerabevakning samtidigt är de som kamerabevakningen syftar till att skydda. Bevakningen är därtill avsedd att ske i realtid, utan bildinspelning eller ljudupptagning. Enligt domstolen får integritetsintrånget därmed betraktas som förhållandevis litet.
Mot denna bakgrund bedömer HFD att intresset av kamerabevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Det var därför riktigt av länsstyrelsen att ge tillstånd till kamerabevakningen.
Av Karin Forsman, jurist och redaktör på JP Infonet.
Ursprungligen publicerad i JP ITnet.
Publicerad 21 feb 2022
Jurist
