Obligatoriskt språkkrav var inte oproportionerligt

En region upphandlade kollektivtrafik och ställde krav på att alla handlingar i anbudsansökan skulle lämnas in på svenska. Kammarrätten anser att det är fråga om ett obligatoriskt språkkrav vilket innebär att handlingar som inte är på svenska måste översättas. Enligt kammarrätten behöver detta inte uttryckligen anges eftersom det måste vara underförstått för en rimligt informerad anbudsgivare. Kammarrätten anser vidare att kravet inte är oproportionerligt. 

Bakgrund

En region upphandlade kollektivtrafik genom ett förhandlat förfarande enligt lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF). Upphandlingen var uppdelad i olika anbudsområden som omfattade ett visst antal linjer. För ett av dessa anbudsområden valde regionen att anta ett anbud från bolag A. Anbudet från bolag B kom på andra plats vid anbudsutvärderingen.

I upphandlingsdokumenten angavs att alla handlingar i anbudsansökan skulle vara på svenska. Det angavs också att utländska bolag fick ge in intyg och utdrag från det egna landets motsvarighet till Skatte- och Bolagsverket. 

Bolag B ansökte om överprövning och anförde att bolag A:s anbud skulle förkastas eftersom det inte uppfyllde det obligatoriska språkkravet.

Förvaltningsrätten noterade att upphandlingsdokumenten innehöll formuleringar som visserligen kunde tolkas som undantag från språkkravet, men att bolag A hade gett in flera handlingar på norska, däribland intyg om kreditvärdighet. Enligt förvaltningsrätten kunde inte detta anses omfattas av något eventuellt undantag från språkkravet. Bolag A:s anbudsansökan uppfyllde därmed inte de obligatoriska kraven och förvaltningsrätten beslutade därför att en ny ansökningsprövning skulle göras.

Regionen överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten.

Kammarrättens bedömning

Frågan i målet är om språkkravet i upphandlingsdokumenten är ett obligatoriskt krav och om så bedöms vara fallet om kravet strider mot någon av de allmänna principerna i 4 kap. 1 § LUF.

Kammarrätten anser att upphandlingsdokumenten innehåller ett obligatoriskt språkkrav som omfattar samtliga handlingar i anbudssansökan. Det innebär alltså att handlingar som inte är på svenska måste översättas. Enligt kammarrätten behöver detta inte uttryckligen anges eftersom det måste vara underförstått för en rimligt informerad anbudsgivare. 

Kammarrätten anser också att kravet inte är oproportionerligt och att ett avsteg från språkkravet i förhållande till något språk skulle vara i strid med likabehandlingsprincipen. Överklagandet ska därför avslås.

Av Mihiri Ratnayake, redaktör och jurist JP Upphandlingsnet.

Publicerad 8 okt 2021