Nyanställd i ett kommunalt boende för ensamkommande barn – att förstå sekretess
Rekryteringar av personal till boenden för ensamkommande barn pågår för fullt i kommunsverige. De nyanställda har inte alltid erfarenhet av att arbeta hos en myndighet och inom det offentligrättsliga regelverk som styr myndigheters arbete. Ett viktigt lagstiftningsområde är bestämmelserna om offentlighet och sekretess. JP Infonets expert stadsjurist Natalie Glotz Stade redogör för grundläggande bestämmelser med fokus på frågeställningar som personal i boenden för ensamkommande barn kan komma att möta. Det här är den tredje delen i vår serie om kommunens ansvar för ensamkommande barn och andra människor på flykt.
När man förklarar sekretessbestämmelser måste man inleda med att kort förklara offentlighetsprincipen eftersom sekretessbestämmelser utgör undantag från den principen. Offentlighetsprincipen är en grundlagsstadgad rättighet för människor att ta del av allmänna handlingar (2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen [1949:105], TF, jämförd med 14 kap. 5 § andra stycket TF). Rätten att ta del av allmänna handlingar får endast begränsas om det finns stöd för en sådan begränsning i en lag eller i en förordning som en lag hänvisar till (2 kap. 2 § TF). Det innebär att en förutsättning för att en anställd vid ett boende för ensamkommande barn ska kunna sekretessbelägga en uppgift är att det finns ett lagstöd för det. Det måste finnas en bestämmelse som säger att just den aktuella uppgiften, vilken begärs utlämnad eller vilken man vill lämna vidare är sekretessreglerad. Sådant lagstöd finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Dessa bestämmelser kring det egna verksamhetsområdet förväntas man som anställd känna till och följa.
Människors rätt att ta del av allmänna handlingar gäller just ”allmänna handlingar”, det vill säga handlingar som antingen är (1) förvarade hos myndigheten och inkomna dit eller (2) förvarade hos myndigheten och upprättade där (2 kap. 3 § TF samt 2 kap. 6 och 7 §§ TF). Det är av stor vikt att kunna identifiera exakt i vilket ögonblick en handling blir en allmän handling eftersom det inte finns en skyldighet – i förhållande till andra enskilda än en part – att lämna ut uppgifter som finns intagna i handlingar som ännu inte har blivit allmänna (6 kap. 4 § OSL). I förhållande till andra myndigheter föreligger dock en skyldighet att tillhandahålla uppgifter som finns i ett material som inte uppnått status av allmän handling än (uppgifter som myndigheten förfogar över). En förutsättning är att sekretess inte lägger hinder i vägen för det (6 kap. 5 § OSL).
Fortsätt läsa analysen genom att ladda ner den.
Publicerad 29 jun 2016
