Logga in

Logga in formulär

Ange ditt användarnamn. Ange ditt lösenord. Glömt ditt lösenord?

Kan en kommun vägra att tillhandahålla en insats med hänvisning till AML?

Vi vill inledningsvis upplysa om att svaret som ges är övergripande och inte en rekommendation till beslut i något enskilt fall.

arbetsliv_Kan_en_kommun_vagra_att_tillhandahalla_en_insats_med_hanvisning_till_AML_16x9.jpg

Fråga


I vår kommun har hemtjänsten problem med arbetsmiljön i vissa hem då dessa är extremt smutsiga och den enskilde inte vill ta emot hjälp med hygien vare sig för sig själv eller för hemmet. Den enskilde är beviljad insatser som är viktiga för denne, exempelvis hjälp att ta på och av stödstrumpor enligt egenvårdsintyg. Problemet är att hemtjänsten inte kan befinna sig i dessa hem till följd av kraftigt dålig doft. Vissa av hemmen skulle verkligen behöva saneras men den enskilde säger nej till det. Det blir en arbetsmiljöfråga. Vad kan man göra?

Svar


Det är inte en helt ovanlig situation när bristande arbetsmiljö och den enskildes rätt till någon form av assistans eller stöd i hemmet krockar. Tidigare i somras menade Kammarrätten att en brukares vilja vägde tyngre än arbetsmiljön och menade att det då var uteslutet att göra ändringar i en brukares hemmiljö för att uppnå förbättrad arbetsmiljö (se mål nr 1625-19). Det ska tilläggas att det i detta fall rörde sig om större förändringar i hemmiljön, så som inrättande av ett vilorum. Men det finns också exempel där domstolen har bedömt att arbetsmiljön är så dålig att man till exempel har fått flytta hemtjänsttagare till boenden istället. Så var fallet i en dom från Kammarrätten i Jönköping (mål nr 1259-10) där det fanns allvarliga arbetsmiljöproblem i en hemtjänsttagares hem och denne motsatte sig nödvändiga åtgärder. I det här fallet kom domstolen tvärtom fram till att den enskildes behov kunde tillgodoses genom alternativa insatser. Här ansågs alltså arbetsmiljöproblemen väga tyngre än den enskildes önskemål.

 En fråga man kan ställa sig är om och när en kommun kan vägra att tillhandahålla en insats på grund av undermålig arbetsmiljö, oavsett om stödet ges enligt SoL eller LSS. Frågan behandlas i JO 2003/04 s. 317. Där JO framhåller att LSS och AML är likvärdiga lagar och att båda ska följas. Samtidigt sägs i förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149) att ”när krav enligt olika lagstiftningskomplex står emot varandra torde i regel en lösning kunna åstadkommas efter en rimlig avvägning av tyngden hos olika intressen.

JO skriver också i ovan nämnda beslut att: 

”Jag vill dock inte utesluta att det ibland, trots betydande ansträngningar från kommunens sida, kan uppstå en sådan situation där alla möjligheter att åstadkomma en godtagbar arbetsmiljö för assistenterna har uttömts. I sådant fall måste det enligt min mening rimligen finnas en möjlighet för kommunen att, på samma sätt som gäller vid tillämpningen av SoL, erbjuda den enskilde en insats i annan form.”

Kommunen får alltså inte bara utan vidare ge upp utan bör kontinuerligt arbeta för en lösning och dokumentera vidtagna åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö. Samtidigt tror jag det kan vara svårt att genomföra dessa förbättringar i strid mot den enskildes vilja. Men i praktiken, när man inte längre kommer någonstans och inga åtgärder finns att tillgå, så kanske lösningen är att erbjuda den enskilda stöd i annan form än i den egna bostaden, oavsett om stödet ges enligt LSS eller SoL.

Frågan är besvarad av Karin Otterheim, jurist och redaktör för JP Arbetsrättsnet.  

Vill du ta del av fler frågor och svar inom arbetslivsområdet?


Prova då våra informationstjänster JP Arbetsmiljönet och JP Arbetsrättsnet. Som användare av tjänsterna får du bland annat tillgång till en kostnadsfri frågeservice. Du kan både ställa dina egna frågor och ta del av andras. 

Publicerad 1 sep 2020

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev inom arbetsrätt och arbetsmiljörätt:

Se vår integritetspolicy