Jäv kopplat till framtidsfullmakt

social-jav-kopplat-till-framtidsfullmakt.jpg

Lantmäteriet har i några beslut avslagit ansökan om inskrivning i lagfartsärende med anledning av att en framtidsfullmaktshavare varit jävig och därmed inte behörig att underteckna en rättshandling. Lantmäteriet har gjort en utredning på området och meddelat ett ställningstagande som medför ett ökat behov av godmanskap. Det finns jävsregler kring framtidsfullmakt som såväl Skatteverket som Lantmäteriet har utrett och meddelat ställningstagande kring. I denna analys tittar Kalle Larsson, förbundsjurist hos SKR, närmare på frågan.

Bakgrund

Sedan 1 juli 2021 gäller lagen (2017:310) om framtidsfullmakter som är ett civilrättsligt institut tänkt att användas av de som för sin egen framtid vill bestämma vem som ska föra hens talan och besluta i viktiga frågor när personen själv saknar förmåga att göra det. Lagstiftarens intention var att avlasta godmansinstitutet och samtidigt ge större valfrihet till en person att ge en instruktion eller viljeyttring för framtiden då hen själv saknar förmåga att rättshandla. Såväl anhörigbehörigheten enligt 17 kap. föräldrabalken (1949:381, FB) och frågan om framtidsfullmakt behandlades i SOU 2004:112 och DS 2014:16. Regeringen gjorde några justeringar i förslagen innan prop. 2016/17:30 gick till riksdagen för att skapa aktuell lagstiftning. Dagens lag om framtidsfullmakt har även utgått från befintlig lagstiftning i såväl Finland och Norge, även om den svenska lagstiftningen skiljer sig lite från de andra avseende bland annat tillsyn och anhörigas legala behörighet.

En framtidsfullmakt är tänkt att vara av privaträttslig karaktär med ett så smidigt system som möjligt för den enskilde, samtidigt som rättssäkerheten inte ska vara eftersatt, se DS 2014:16 s. 36. Föräldrabalkens regler om jäv, förvaltning av egendom med mera har utgjort förlaga för den nuvarande lagstiftningen om framtidsfullmakt, se prop. 2016/17:30 s. 30–31 och s. 59. En skillnad mellan ett godmanskap enligt föräldrabalkens regler och ett ikraftträdande av en framtidsfullmakt är att en framtidsfullmakt som huvudregel inte behöver passera en domstol för att tas i bruk. Det finns dock möjlighet att låta en domstol pröva om rekvisiten är uppfyllda på en ansökan för att framtidsfullmakten ska träda i kraft, se 11 § lag om framtidsfullmakter.

Det är väldigt ovanligt med praxis kring framtidsfullmakter i högre instans och reformen med framtidsfullmakter har inte riktigt slagit igenom fullt ut.

En myndighet där det uppstått problem kring brukande av framtidsfullmakt är Lantmäteriet där några olika ärenden fått avslag på till exempel lagfart under hösten 2022 och våren 2023. Detta har sammantaget medfört att Lantmäteriet tagit fram en ny tolkning av jävsregeln vid framtidsfullmakter som publicerades 2023-02-28 och som har fått en del uppmärksamhet från bland annat Mäklarsamfundet. Frågor har lyfts kring om en framtidsfullmakt kan vara ogiltig eller om en rättshandling, utifrån jäv i en specifik fråga, är ogiltig.

Generellt om en framtidsfullmakt

Det finns formkrav kring en framtidsfullmakt som liknar formkraven kring ett testamente. Fullmaktsgivaren behöver vara över 18 år och ha förmåga att själv sköta sina angelägenheter för att kunna upprätta en framtidsfullmakt. Framtidsfullmakten behöver vara skriftlig, två vittnen ska intyga att fullmaktsgivaren har skrivit under handlingen och ha kännedom om att det är en framtidsfullmakt och bekräfta handlingen med sina underskrifter, se 3–4 §§ lag om framtidsfullmakter.

För att en framtidsfullmakt ska kunna träda i kraft, krävs det dels att fullmaktsgivaren uppfyller rekvisiten som finns i 1 § lag om framtidsfullmakter, men också att fullmaktshavaren tar den i bruk och meddelar berörda enligt 9–10 §§ lag om framtidsfullmakter. Rekvisiten för en framtidsfullmakt (på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållanden) är samma som för att anordna ett godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB. På detta sätt är tanken att en framtidsfullmaktshavare ska kunna vara ett alternativ till ett godmanskap, men där den enskilde på förhand har valt ut vem som ska företräda hen och med vilken behörighet. En framtidsfullmakt kan därmed ses såsom en mindre ingripande åtgärd där ramarna på förhand kan detaljeras av den enskilde när hen har förmåga, innan hen i framtiden saknar förmåga och framtidsfullmakten ska tas i bruk.

Begränsningar i hur en framtidsfullmakt kan brukas

En framtidsfullmakt är en skriftlig handling där framtidsfullmaktshavarens behörighet kan vara begränsad eller innehålla specifika villkor som styr hur framtidsfullmakten kan brukas. Till exempel kan en framtidsfullmakt ge framtidsfullmaktshavare en obegränsad behörighet rent generellt men ändå ha vissa begränsningar såsom att någon fastighet inte får säljas eller att ett visst bankkonto inte får röras. Framtidsfullmakten kan således användas utifrån framtidsfullmaktens innehåll vilket är den handling, utöver vad som är reglerat i lag, som styr framtidsfullmaktshavarens behörighet. Den som ger en framtidsfullmakt till någon kan således, om så önskas, ge detaljerade instruktioner eller avgränsa behörigheten i någon del.

En framtidsfullmaktshavare saknar vidare behörighet att företräda den enskilde, generellt, i det som kallas strikt personliga frågor – frågor av utvecklad personlig karaktär. Liknande reglering har funnits länge gällande förordnade ställföreträdare enligt föräldrabalken. När en god man, förmyndare eller förvaltare ska företräda den enskilde enligt regler i föräldrabalken har dessa ingen behörighet i det som kallas strikt personliga frågor för den enskilde. Det kan gälla att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta ett testamente eller ge ett medicinskt samtycke till kroppslig åtgärd, se 12 kap. 2 § FB. Högsta domstolen har i några fall bedömt att en god man eller förvaltare i vissa situationer har haft behörighet att ansöka om äktenskapsskillnad för den enskilde, se NJA 2021 s. 547 och NJA 2021 s. 1181. Det sistnämnda avgörandet har också en skrivning om frågor kopplat till hälso- och sjukvård (insatser) vilket kan få bäring på utövandet av en framtidsfullmakt. För framtidsfullmaktshavaren regleras detta i 2 § 2 st lag om framtidsfullmakter vilket specifikt hänvisar till 12 kap. 2 § 3 st FB. En framtidsfullmaktshavare är således inte behörig att företräda framtidsfullmaktsgivaren i sådana frågor som anses vara av utpräglad personlig karaktär.

Jävsregler kopplat till framtidsfullmakt

En förordnad ställföreträdare enligt föräldrabalken saknar behörighet att företräda den enskilde i rättshandlingar där hen har ett egenintresse eller själv är part eller någon närstående till ställföreträdaren har detsamma. Det kan till exempel gälla att sälja en fastighet där både huvudman och ställföreträdare är delägare. Detta regleras i 12 kap. 8 § FB. Man kan förenklat säga att ställföreträdaren inte får skriva under både i sitt egna namn och för sin huvudmans räkning på samma rättshandling. Därav har överförmyndaren fått en behörighet och skyldighet att förordna en tillfällig god man enligt 11 kap. 2 § FB om det finns jäv eller risk för jäv kopplat till ett ställföreträdarskap enligt föräldrabalken.

Föräldrabalkens begränsningar för en ställföreträdare i frågor med intressekonflikt och möjligheten att förordna en tillfällig god man har använts som mall till regleringen i lag om framtidsfullmakter där 17 § har liknande avsikt som 12 kap. 8 § FB.

17 § lag om framtidsfullmakter:

”Fullmaktshavaren har inte rätt att företräda fullmaktsgivaren i en fråga där fullmaktshavaren själv, fullmaktshavarens make eller sambo, fullmaktshavarens barn eller någon som fullmaktshavaren företräder är motpart eller av någon annan anledning kan ha motstridiga intressen.”

Regleringen i aktuell lag är dock bredare än jävsreglerna i föräldrabalken. Föräldrabalken tar i huvudsak sikte på rättshandling medans regleringen i lag om framtidsfullmakter gäller alla frågor. Om det föreligger en bristande behörighet i framtidsfullmakten med anledning av framtidsfullmaktshavarens egna intresse i samma fråga, ska överförmyndaren utse en god man som är behörig att företräda den enskilde, framtidsfullmaktsgivaren, i aktuell fråga.

”Om fullmaktshavaren inte har rätt att företräda fullmaktsgivaren, ska överförmyndaren på fullmaktshavarens begäran utse en god man att företräda fullmaktsgivaren. I övrigt gäller föräldrabalkens regler om god man.”

Den gode mannen, som förordnas enlig 17 § lag om framtidsfullmakter, ska i övrigt utföra uppdraget enligt föräldrabalkens regler men det är fortfarande ett förordnande med stöd av lag om framtidsfullmakter och beslutet tas av den lokala överförmyndaren i den kommun där den enskilde (framtidsfullmaktsgivaren) är folkbokförd (se 16 kap. 2 § FB).

Lantmäteriets nya tolkning

Den tolkning som Lantmäteriet publicerade i slutet av februari 2023 tar sikte på hur 17 § i lag om framtidsfullmakter ska tillämpas vid aktuell myndighet, men har också försökt utveckla resonemanget kring hur begreppet ”kan ha motstridiga intressen” bör tillämpas. Myndigheten menar att jävssituationen ska bedömas utifrån objektiva kriterier vilket kan medföra att en försäljning av en fastighet där framtidsfullmaktshavaren själv är delägare och säljer i eget namn, saknar behörighet att företräda framtidsfullmaktsgivaren varmed framtidsfullmakten i denna rättshandling eller fråga saknar behörighet.

Lantmäteriet menar i sin tolkning att om ”fullmaktshavaren eller någon annan ur jävskretsen tillsammans äger en fastighet med fullmaktsgivaren finns, objektivt sett, motstridiga intressen”. Som en konsekvens av Lantmäteriets något striktare tolkning kring en framtidsfullmaktshavares behörighet i en fråga där såväl fullmaktsgivare som fullmaktstagare är part, blir att rättshandlingen kan ses såsom ogiltig då framtidsfullmaktshavaren har agerat utan behörighet. Lantmäteriet lyfter fram att detta kan gälla såväl ”försäljning, köp, inteckning, samt upplåtelse/ingående av avtal om nyttjanderätt eller servitut”. En ansökan om inskrivning kommer därmed avslås hos myndigheten för det fall fullmaktshavaren saknar behörighet. Istället får en god man förordnas i den specifika jävssituationen enligt 17 § 2 st lag om framtidsfullmakter.

Äktenskapsbalkens regler om samtycke vid äkta makar

Det förekommer att framtidsfullmaktsgivaren och framtidsfullmaktshavaren är make/maka. Om den ena av dem står som ägare av fastigheten och den ska säljas, ska make/makas samtycke inhämtas enligt reglerna i 7 kap. 5 § äktenskapsbalken (1987:230, ÄktB) Ett sådant samtycke, om den enskilde inte kan lämna detta, bör inte kunna ske genom en framtidsfullmakt om framtidsfullmaktshavaren är den som ska försälja fastigheten och framtidsfullmaktsgivaren är den vars samtycke ska inhämtas. Frågan bör omfattas av jävsreglerna enligt 17 § lag om framtidsfullmakter.

Här bör särskilt påpekas att make/makas samtycke inte nödvändigtvis måste inhämtas alternativt kan erhållas på ett annat sätt än genom en framtidsfullmakt. I vissa situationer behövs inte samtycke och det gäller de situationer där maken inte kan lämna samtycke eller om samtycke inte kan lämnas i rimlig tid enligt 7 kap. 7 § ÄktB. Av förarbeten framgår det att maken som vill avhända fastigheten och där den andra maken inte kan lämna något samtycke, bör kunna styrka detta med ett läkarintyg om det anses att den enskilde saknar förmåga att kunna ge ett samtycke, se prop. 1986/87:1 s. 138.

Samtycke till avhändelse av eller inteckning i fast egendom ska lämnas skriftligen.

Om en make avhänder sig fast egendom utan skriftligt samtycke från sin make/maka, medför inte detta att överlåtelsen blir ogiltig. Det krävs att en domstol, efter talan av den andra maken, förklarar att rättshandlingen är ogiltig varmed egendomen därmed kan återgå. En sådan talan enligt 7 kap. 9 § ÄktB ska väckas inom tre månader från det att maken fick kännedom om förfogandet över egendomen.

En domstol har enligt 7 kap. 8 § ÄktB möjlighet att tillåta en överlåtelse av en fastighet på talan av maken om det finns rimliga skäl för åtgärden. ”Om något godtagbart skäl mot åtgärden inte kommer fram, bör således tillstånd lämnas”, se prop. 1986/87:1 s. 138.

Samtycke enligt 7 kap. ÄktB gäller således ”bara” om fastigheten är giftorättsgods, inte om båda personerna i äktenskapet är delägare i fastigheten. Då behöver de båda själva eller genom ställföreträdare, underteckna rättshandlingen och i detta fall aktualiseras därmed jävsreglerna enligt 17 § lag om framtidsfullmakter.

Slutkommentar

Det är ovanligt men samtidigt välkommet att vi får tydligare ledning kring hur framtidsfullmakt ska kunna användas. Helst hade jag önskat prövning i domstol för att få mer utvecklande domskäl då en myndighets bedömning, vägledning eller ställningstagande i sak inte är en rättskälla. På ett sätt är Lantmäteriets tolkning inte konstig. En person som är med i en rättshandling i egen sak, ska inte med stöd av en framtidsfullmakt eller ett förordande enligt föräldrabalken, kunna företräda någon annan delägare i samma rättshandling/fråga. Det blir en jävssituation som lagstiftaren försökt hantera genom att uttryckligen mena att framtidsfullmaktshavaren inte är behörig att företräda framtidsfullmaktsgivaren i aktuell fråga. Jag vill nog dock påstå att lagstiftningen kring detta inte är otydlig.

Samtidigt finns det flera olika resonemang kring om det är en intressekonflikt som nu berörs? Alla delägare i en fastighet bör kunna presumeras att de önskar försälja fastigheten till ett så bra pris som möjligt. Framtidsfullmaktsgivaren har därutöver upprättat en skriftlig handling som har bevittnats och själv valt vem eller vilka som ska företräda hen när sådan förmåga att företräda sig själv inte längre finns. Om en specifik person har pekats ut som behörig och därmed önskad som ställföreträdare enligt lag om framtidsfullmakter, är det då rimligt att Lantmäteriet ska kunna avvisa samma person? Onekligen kan Lantmäteriets tolkning medföra att det egna självbestämmandet begränsas något vilket i sak kanske inte är tanken med en framtidsfullmakt? Samtidigt som en intressekonflikt, utifrån objektiva rekvisit, bör bedömas från fall till fall. Lantmäteriets ställningstagande är dock generellt för alla dessa faktiska eller presumtiva intressekonflikter kopplat till 17 § lag om framtidsfullmakter. Enligt uppgift har nu publicerad bedömning från Lantmäteriet tillkommit med anledning av några tråkiga fall under 2022 och 2023.

Skatteverket gjorde en rättslig bedömning 2021-06-29 som liknar Lantmäteriets, men avsåg frågan att företräda vid bouppteckning:

”Om en framtidsfullmaktshavare är delägare i samma dödsbo som personen som utfärdat framtidsfullmakten, får fullmaktshavaren inte företräda fullmaktsgivaren vid bouppteckningsförrättningen. Detsamma gäller om fullmaktshavarens make, maka eller sambo, barn eller någon som fullmaktshavaren företräder, har del i samma dödsbo som fullmaktsgivaren.”  

Skatteverket har även 2021-11-16 bedömt att en underårig där ena förmyndaren är delägare i samma dödsbo, behöver få en tillfällig god man enligt 11 kap. 2 § FB då förmyndaren inte kan företräda både sig själv och barnet i samma rättshandling. Det finns således flera olika områden där tillämpningen av jävsreglerna har skärpts.

Jag vill samtidigt understryka att reformen kring framtidsfullmakt är positiv. Det kan vara av stort värde att själv kunna bestämma vem som ska företräda en i framtiden då man inte längre har förmåga att agera i egen sak. Det bör vara få jävssituationer som medför behov av en god man varmed framtidsfullmaktsgivarens vilja fortfarande ska vara det ledande.

Framtidsfullmakter har dock inte riktigt slagit igenom såsom lagstiftaren kanske hoppades på. Den avlastning av godmanssystemet som regeringen förutspådde (se prop. 2016/17:30 s. 105) har inte heller märkts i statistiken, där antalet godmanskap har fortsatt öka de senaste åren. Antalet godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB har gått från 58 000 ärenden (2015) till att öka stadigvarande till närmare 80 000 ärenden enligt den senaste statistiken (2021).

De skärpta tolkningarna kring framtidsfullmaktens tillämpning vid en jävssituation bör därför beskrivas som positiva för enskilda och rättssäkerheten, samtidigt som jag förstår att det skapar ökad byråkrati för enskilda och framtvingar fler godmanskap. Det är dock ett godmanskap som överförmyndaren själv beslutar om och uppdragen som sådana bör ses såsom kraftigt begränsade och av mer tillfällig karaktär. Det är dock ett godmanskap enligt 17 § 2 st lag om framtidsfullmakter vilket är ett ovanligt godmanskap och som därutöver kanske har missats i den delegationsordning som överförmyndaren eller överförmyndarnämnden har fastställt?

Av Kalle Larsson, förbundsjurist, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)
Ursprungligen publicerad i JP Familjenet.

Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.

Publicerad 19 jun 2023

Kalle Larsson

Förbundsjurist, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev inom socialrätt:

Se vår integritetspolicy

Upptäck mer

Kurser

Tjänster

Nyheter

En kvinnas psykiska ohälsa triggades av hennes hemmiljö, trots det bedömer kammarrätten att hon inte behöver bostad med särskild service enligt SoL.

18 jan 2024

För att stärka anhörigperspektivet i socialtjänsten och hälso- och sjukvården har Socialstyrelsen nu publicerat två nya kunskapsstöd.

13 nov 2023

I förslaget föreslås bland annat att barns rättigheter stärks så att de får sina egna behov tillgodosedda och inte bara ses som medföljande till den vuxne som flytt till det skyddade boendet.

13 nov 2023