Vitesföreläggande till person som vägrar forsla bort skrot
Vad ska man tänka på när man vill vitesförelägga en person som vägrar att forsla bort skrot bilar från sin tomt? Hur bör föreläggandet utformas? JP Infonets jurister svarar på frågan.
Det första man bör tänka på vid utformandet av ett vitesföreläggande är att det ska vara lagligen grundat. Enligt 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808), MB, får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som krävs i ett enskilt fall för att balken samt föreskrifter, domar och andra beslut meddelade med stöd av balken ska efterlevas. Det krävs alltså att man i föreläggandet specificerar vilken föreskrift föreläggandet stöder sig på, utöver 26 kap. 9 § MB.
I förevarande fall är förmodligen en del av skrotbilarna att betrakta som avfall. En grundläggande skyldighet för den som innehar avfall är enligt 15 kap. 5 a § MB att se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Vidare har den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd enligt 2 kap. 3 § MB en skyldighet att vidta de försiktighetsåtgärder som krävs för att hindra att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Rimlighetsavvägning ska göras enligt bestämmelsen i 2 kap. 7 § MB. Ni har således möjlighet att förelägga någon, med stöd av 26 kap. 9 § MB, med hänvisning till 15 kap. 5 a § eller 2 kap. 3 § MB, att vidta erforderliga åtgärder med sådana föremål som är att betrakta som avfall enligt avfallsdefinitionen.
Beträffande den del av skrotbilarna som inte inryms under avfallsdefinitionen finns det inte annan laglig grund enligt miljöbalken än att föremålen i fråga på något sett kan anses medföra fara och/eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (jfr 2 kap. 3 och 7 §§ MB) och därför måste flyttas från den aktuella platsen. Ni har således möjlighet att förelägga någon (med stöd av 26 kap. 9 § MB, med hänvisning till 2 kap. 3 § MB) att vidta erforderliga åtgärder även med sådana föremål som inte är avfall.
Det finns fler exempel på lagliga grunder för olika typer av föremål som beror på föremålen som sådana och den plats de befinner sig på (se exv. Bestämmelsen om nedskräpning i 15 kap. 30 § MB eller 8 kap. 15 § och 11 kap. 20 § plan- och bygglagen [2010:900], PBL vilka innebär att en fastighetsägare är skyldig att hålla sin tomt i vårdat skick). Det viktiga är alltså att ni finner den föreskrift som personen brutit mot och att denna anges i föreläggandet.
Enligt 2 § viteslagen (1985:206) ska ett vitesföreläggande vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, ska det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden ska vidtas. I detta sammanhang är det viktigt att specificera vilka åtgärder som föreläggandet avser. Det ska vara specificerade åtgärder som är lätta för adressaten att förstå, exempelvis att forsla bort den vita Ford Focusen med registreringsnummer XXX-XXX. För tydligenhetens skull och för att möta eventuella invändningar från den förelagde är det bättre ju mer specificerat föreläggandet är.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet. Det innebär att om personen inte har rådighet över bilarna på den aktuella fastigheten har han heller ingen möjlighet att flytta dem därifrån. I en sådan situation ska vitesföreläggandet istället riktas mot den som har rådighet över bilarna och därmed möjlighet att efterleva föreläggandet.
Beträffande vitets storlek stadgas i 3 § viteslagen att när vite föreläggs, ska det fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Vitet ska fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4§, det vill säga, om ni önskar förelägga personen ett löpande vite.
Av 4 § viteslagen framgår att om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vite föreläggas som löpande vite. Vitet bestäms då till ett visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts eller, om föreläggandet avser en återkommande förpliktelse, för varje gång adressaten underlåter att fullgöra denna. Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud eller någon liknande föreskrift eller det annars är lämpligt, kan i stället bestämmas att vitet ska betalas för varje gång föreskriften överträds.
Har du frågor inom miljörätt som du behöver hjälp med? Upptäck vår juridiska rådgivning!
Det här dokumentet är hämtat från JP Miljönet - din informationstjänst inom miljörätt. Tjänsten innehåller bland annat domar, referat och analyser av framstående experter på området. Läs mer om den här!
Publicerad 15 jun 2016
