EU-rätten och engångsartiklar i plast

Nära hälften av alla plastprodukter är engångsartiklar skapade för att användas en gång och sedan slängas. Men allt slängs inte i papperskorgen. Bara i EU beräknas ett lastbilsflak plastskräp hamna i havet varje minut, året om.

I ett försök att ta tag i problemet har EU-kommissionen presenterat En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi. I strategin listar de målsättningar kopplade till plast, bland annat att alstrandet av plastavfall ska frikopplas från tillväxten och att det ska vara möjligt att återanvända eller återvinna alla plastförpackningar. Strategin har senare följts av en åtgärdslista.

Under hösten kompletterades strategin med ett förslag till direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön. Direktivet vilar på en artikel i Europeiska unionens funktionsfördrag (FEUF) och fastställer en lägstanivå för skyddsåtgärder inom unionen. Att direktivet slår fast en lägstanivå innebär att medlemsländer som vill gå längre i sin strävan att minska plasten har möjlighet att göra det.

Förslaget delar upp de berörda produkterna i två grupper. I den ena gruppen finns de plastprodukter som har fullgoda alternativ. Dessa plastprodukter ska inte få säljas alls. Det gäller bomulls-, ballong- och dryckespinnar (det vill säga pinnar som används för att dekorera och röra om drinkar), bestick, tallrikar och vissa sugrör.

Den andra gruppen består bland annat av lådor för take away-mat och muggar i plast. För produkterna i den här gruppen saknas det lämpliga alternativ i dagsläget. I dessa fall ska medlemsstaterna arbeta för att minska konsumtionen. Ett sätt att göra det är till exempel krav på att det ska finnas återanvändbara produkter eller förbud mot gratis engångsartiklar. Vissa produkter i gruppen, till exempel sanitetsbindor, ska omfattas av ett märkningskrav med information om produkternas miljöpåverkan.

EU-förslaget innehåller även en del om producentansvar. Enligt förslaget ska producenterna ansvara för sanering och avfallshantering för matbehållare, tobaksvaror, ballonger, muggar, tunna plastkassar och fiskeredskap. Producenterna ska också täcka kostnaderna för informationskampanjer om produkternas miljöpåverkan. Listorna med de olika produkterna och deras klassificering finns i bilagan till direktivet.

Målsättningarna märks även på andra håll. Genom en ny ändring av EU:s avfallsdirektiv har medlemsstaterna till exempel  blivit skyldiga att identifiera de produkter som är den största anledningen till nedskräpning. Staterna har också blivit skyldiga att arbeta förebyggande mot nedskräpning från samma produkter.

En ytterligare reglering av plastprodukter är vår svenska förordning om plastbärkassar. Förordningen genomför vissa av kraven i EU:s förpackningsdirektiv.

Olivia Åman

Jurist och redaktör, JP Infonet
Läs mer om Olivia här

Publicerad 10 okt 2018