Diskriminering i hälso- och sjukvården: ”Kulturell svimning”

En man med afrosvensk och muslimsk bakgrund drabbades av en hjärnblödning, men ambulanspersonalen trodde att han bara spelade medvetslös och antecknade misstänkt ”kulturell svimning” i journalen. Mannens vård nedprioriterades och försenades vilket ledde till svåra skador. Några år senare avled han. Diskrimineringsombudsmannen (DO) har stämt vårdgivaren och tingsrätten anser att bedömningen av mannens tillstånd var diskriminerande på grund av hans etniska tillhörighet. Mannens dödsbo och hustru får därför rätt till diskrimineringsersättning. I detta utdrag ur JP Sjukvårdsnets analys går vår expert regionjurist Linda Larsson igenom fallets bakgrund och några av reglerna kring diskriminering i vården.


Efter att ha skadat sig under en fotbollsmatch började en man att må dåligt, han fick ont och kräktes. Mannen var läkare, hans hustru undersköterska och de hade båda afrosvenskt och muslimskt ursprung. Hustrun ringde efter ambulans samtidigt som mannen svimmade av. Ambulans skickades ut med högsta prioritet och ambulanspersonalen gjorde en bedömning av mannens mående och status. Ambulanspersonalen bedömde dock att mannen inte var i behov av akut vård, vilket medförde att han gavs en låg prioritet. I den handskrivna ambulansjournalen som upprättades under färd noterades bland annat att mannen uppgavs ”spela medvetslös”. Väl inkommen till akutmottagningen fick mannen vänta 90 minuter på akuten innan han undersöktes.

När mannen väl undersöktes på sjukhuset visade det sig att han hade drabbats av en stor hjärnblödning. Hans vårdbehov prioriterades snabbt upp, han fick genomgå urakuta undersökningar och opererades. Det konstaterades dock att väntetiden bidrog till att upptäckten av hjärnblödningen försenades och att skadorna förvärrades. Mannens neurologiska skador blev omfattande och han vårdades under lång tid på sjukhus. Drygt två år senare avled han i sviterna av en lunginflammation.

I journalanteckningarna från den prehospitala vården som ambulanspersonalen upprättade dagen efter att mannen avlämnats på akuten, framgick att personalen misstänkte att mannen spelade medvetslös och frågade sig om hans beteende kunde vara "kulturell svimning". Detta noterades uttryckligen i mannens ambulansjournal.

Under tiden ambulanspersonalen bedömde mannen i hemmet försökte hans hustru påtala allvarligheten i hans sjukdomstillstånd och att han hade svimmat och kräkts. Ambulanspersonalen negligerade hustruns uttalanden och inget av det hustrun uppgav om mannens hälsotillstånd journalfördes.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) stämde vårdgivaren till tingsrätten. 

RÄTTSLIG REGLERING om diskriminering


Diskriminering är förbjuden i vården
Enligt diskrimineringslagen (DL) är diskriminering förbjuden i fråga om hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet. Enligt lagen avses med direkt diskriminering bland annat att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med etniskt ursprung eller religiös tillhörighet. 

Missgynnande
Ett missgynnande innebär enligt förarbetena till lagen att någon, exempelvis en patient, försätts i ett sämre läge eller går miste om en förbättring, en förmån, en serviceåtgärd eller liknande. En behandling är missgynnande om den kan sägas medföra en skada eller nackdel för den enskilde. Det som typiskt sett är förenat med en faktisk förlust, obehag eller liknande är missgynnande. Avgörande är att en negativ effekt inträder, inte vilken orsak som kan ligga bakom missgynnandet. Det finns heller inget krav på ett det funnits en avsikt att diskriminera. Även en oavsiktlig diskriminering är förbjuden och det krävs inte heller att vårdslöshet kan påvisas.

Orsakssamband
Vad gäller frågan om orsakssamband till diskrimineringsgrunden behöver den faktiska diskrimineringsgrunden inte återfinnas hos den person som missgynnas. Det kan vara tillräckligt att det finns ett indirekt orsakssamband när missgynnandet sker till följd av att personen har anknytning till en annan persons diskrimineringsgrund. Ett direkt orsakssamband innebär att diskrimineringsgrunden återfinns hos den person som missgynnas.

Särskilda bevisregler
I diskrimineringsärenden gäller särskilda bevisregler. Av diskrimineringslagen följer att om den som anser sig ha blivit diskriminerad visar omständigheter som ger anledning till att anta att han eller hon blivit diskriminerad är det svaranden som ska visa att diskriminering inte har förekommit.

Detta innebär i det aktuella fallet att det är DO som har att visa den åtgärd eller underlåtenhet som DO menar har medfört skada eller nackdel för mannen och att han därmed missgynnats i jämförelse med hur någon annan skulle ha blivit behandlad i en jämförbar situation. Bedömningen av vad som är en jämförbar situation när det handlar om hälso- och sjukvården får utgå från om personerna är i en jämförbar situation när det gäller behovet av vård.  Det är alltså fråga om en presumtionsregel som innebär att i detta ärende övergår bevisbördan på regionen om DO förmått visa ovan nämnda omständigheter. Regionen måste i sådant fall visa att diskriminering inte har förekommit, det vill säga att regionens missgynnande agerande inte haft något samband med den åberopade diskrimineringsgrunden.

Linda Larsson
Regionjurist, Region Skåne

Det här en redigerad och förkortad version av Linda Larssons analys för JP Sjukvårdsnet. I vår informationstjänst hittar du hela analysen – inklusive tingsrättens bedömning, mer material om regelverket kring diskriminering och diskrimineringsersättning samt hänvisningar till lagparagrafer. Läs mer om tjänsten och ansök om att testa gratis här!

Senast uppdaterad 2 sep 2021

Läs mer inom rättsområdet
Utbildningar

Om JP Infonet


JP Infonet erbjuder tjänster och vägledning för dig som berörs av juridik i din yrkesroll. Vår vision är att tillgängliggöra juridiken, så att du som kund ska få all information, beslutsstöd och kompetens du behöver – på det sätt som du föredrar.

Mer om oss

Webbtjänster inom området