Kränkande behandling och trakasserier efter lagändringen 2026 – mindre administration eller nya rättsliga oklarheter?

Ändringar i bestämmelserna om kränkande behandling i 6 kap. skollagen trädde i kraft den 1 augusti 2026. Lagstiftarens intention är främst att minska administrationen inom skolväsendet, både vad gäller kränkande behandling och trakasserier. Frågan är om det syftet kommer kunna uppnås. Vår jurist och redaktör Maria Stensson går här igenom vad som gäller och pekar på rättsliga oklarheter efter lagändringen.

Inledning

Reglerna för att motverka diskriminering och annan kränkande behandling i skolan fanns tidigare i en gemensam lag, lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.  När diskrimineringslagen (2008:567), DL, kom till flyttades regelverket om diskriminering, inklusive trakasserier, inom utbildningsväsendet dit. Samtidigt placerades regelverket om kränkande behandling i skollagen (2010:800), se prop. 2007/08:95 sid. 83 f.

Bestämmelserna om utrednings- och åtgärdsskyldighet vid kränkande behandling respektive trakasserier i skolan har även efter uppdelningen i olika lagar varit utformade på ett likartat sätt. Den 1 augusti 2026 trädde dock ändringar i skollagens 6 kapitel i kraft. Syftet med den här analysen är att förklara hur skollagen och DL hänger ihop, vilka krav som nu ställs på skolpersonal respektive huvudmannen enligt de båda lagstiftningarna och vad som är oklart. En fråga är till exempel hur begreppet kännedom enligt 2 kap. 7 § DL ska tolkas efter ändringarna i skollagen.

Vad är skillnaden på kränkande behandling respektive trakasserier?

Kränkande behandling regleras i skollagen. Trakasserier och sexuella trakasserier är däremot former av diskriminering och regleras i DL.

Kränkande behandling och trakasserier är beteenden som kränker någons värdighet (se 6 kap. 3 § skollagen och 1 kap. 4 § DL). Skillnaden är att trakasserier också förutsätter ett samband mellan kränkningen och någon av diskrimineringsgrunderna, det vill säga kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Sexuella trakasserier är, som hörs på namnet, kränkningar av sexuell natur.

En utförligare redogörelse för de olika begreppen finns i förarbetena, se prop. 2005/06:38 och prop. 2007/08:95.

Tillämpliga bestämmelser

Åtgärder mot kränkande behandling regleras i 6 kap. skollagen. Där framgår att syftet med kapitlet är att motverka kränkande behandling av barn och elever, men också trakasserier och sexuella trakasserier enligt DL.

I 6 kap. 2 § skollagen upplyses om att förbudet mot diskriminering följer av DL. För utbildningsanordnare hittar man det förbudet i 2 kap. 5 § DL. Där står det att en utbildningsanordnare inte får diskriminera något barn eller någon elev som deltar i eller söker till verksamheten. Trakasserier och sexuella trakasserier är enligt 1 kap. 4 § DL former av diskriminering.

Enligt skollagen är numera all personal i skollagsreglerad verksamhet skyldig att aktivt uppmärksamma och motverka kränkande behandling samt trakasserier och sexuella trakasserier i samband med verksamheten och se till att sådan behandling och sådana trakasserier hanteras (6 kap. 10 § första stycket skollagen). Bestämmelsen gäller utbildning i skolväsendet, i särskilda utbildningsformer enligt 24 kap. skollagen och annan pedagogisk verksamhet enligt 25 kap. skollagen.

Att uppmärksamma och agera är alltså ett ansvar för all personal. Men det är bara vid allvarlig eller upprepad kränkande behandling eller allvarliga eller upprepade  trakasserier eller sexuella trakasserier som rektorn enligt skollagen ska informeras och en anmälan till huvudmannen göras. Det gäller dock inte om eleven anser sig utsatt av någon i personalen. Det måste man alltid informera om (6 kap. 10 § andra och tredje stycket skollagen).

I propositionen förtydligas att det är den personal som får kännedom om uppgifterna som avgör om den kränkande behandlingen är upprepad eller allvarlig och som ansvarar för att informera rektorn. Med kännedom avses att informationen inkommit såväl genom anmälan som på annat sätt (se prop. 2025/26:196 sid. 102).

Huvudmannens skyldighet att utreda och vidta åtgärder vid kränkande behandling följer av 6 kap. 10 a § skollagen. En huvudman som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för sådan kränkande behandling som avses i 6 kap. 10 § andra eller tredje stycket skollagen (det vill säga allvarlig eller upprepad kränkande behandling samt kränkande behandling från någon i personalen) är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden. I bestämmelsen finns en upplysning om att utredning och åtgärder mot sådana trakasserier och sexuella trakasserier som avses i andra eller tredje stycket regleras i 2 kap. 7 § DL. 

I 2 kap. 7 § DL anges att en utbildningsanordnare som får kännedom om att ett barn eller en elev som deltar i eller söker till utbildningsanordnarens verksamhet anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med verksamheten, är skyldig att utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden.

Hur omfattande utredning som behöver göras beror på förhållandena i det enskilda fallet. I vissa situationer kan det vara tillräckligt att genom några frågor få händelsen klarlagd och därigenom utagerad. I andra mer komplicerade fall av kränkningar kan utredningsskyldigheten bli mer långtgående och omfatta fler barn eller elever samt personal (se vidare prop. 2005/06:38 s. 140–141 och prop. 2025/26:196 sid. 103).

Varför har 6 kap. skollagen ändrats?

Bakgrunden till ändringarna i 6 kap. skollagen som trädde i kraft den 1 augusti 2026 framgår av propositionen 2025/26:196, Tid för undervisningsuppdraget. Tidigare gällde att all personal som fick kännedom om att en elev ansåg sig utsatt för kränkande behandling alltid skulle anmäla det till rektorn, som i sin tur skulle anmäla till huvudmannen, varpå huvudmannen var skyldig att utreda omständigheterna och vidta behövliga åtgärder. Skyldigheterna i fråga om anmälan gällde enligt skollagen också i förhållande till trakasserier och sexuella trakasserier enligt DL.

Ändringarna i skollagen motiverades bland annat med att bestämmelserna om kränkande behandling inte hade fått den effekt som avsetts och orsakade mycket administration (se prop. 2025/26:196 sid. 66 f.) Regeringen menade bland annat att ett krav på dokumentation och anmälan av alla incidenter, utan möjlighet till lärares professionella reflektion eller rimlighetsbedömning avseende anmälningar, riskerade att avprofessionalisera förskollärarna och lärarna. Mer ringa kränkningar, som tidigare löstes genom omedelbara samtal mellan vuxna och barn eller elever, kunde innan lagändringen resultera i en administrativ börda som inte stod i proportion till allvaret i det inträffade. Begreppet anmäla signalerade enligt regeringen att det alltid behövdes formell skriftlig dokumentation, vilket riskerade att leda till mer administration än vad som var nödvändigt. Anmälningskravet ersattes därför med ett informationskrav från personal till rektor och begränsades till att gälla vid allvarliga eller upprepade kränkningar. Enligt propositionen kan det ibland räcka att information ges muntligt eller i ett kort mejl, medan det i andra fall kan finnas behov av en mer detaljerad skriftlig redogörelse (se a. prop. sid. 69 f).  Personalen och rektorn behöver samråda och bedöma behovet av dokumentation i det enskilda fallet (se prop. sid. 68 och 100 f.).

Måste personalen i skolan skilja på kränkande behandling och trakasserier vid information till rektorn?

I 6 kap. 10 § skollagen framgår att skyldigheten att informera rektorn, och vidare anmäla till huvudmannen, gäller vid allvarliga och upprepade kränkningar, både då det är fråga om kränkande behandling och trakasserier respektive sexuella trakasserier enligt DL. Här görs alltså ingen skillnad mellan kränkande behandling och trakasserier.  I propositionen framhålls i huvudsak att det behöver vara praktiskt möjligt för personalen att i stunden bedöma om rektorn behöver informeras om en händelse och att personalen inte ska behöva agera olika beroende på om en händelse har samband med en diskrimineringsgrund eller inte. Personalens skyldighet att informera och rektorns skyldighet att anmäla kränkande behandling ska därför även gälla om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier (se a. prop. sid 72 f.). Lagstiftarens intention är alltså tydlig här.

Samtidigt förhåller det sig så att ändringar har gjorts uteslutande i skollagen, och inte i DL. Även om det inte framgår i 2 kap. 7 § DL så förtydligas i förarbetena att utbildningsanordnaren anses ha fått kännedom om att någon anser sig utsatt för trakasserier när rektorn eller huvudmannen får information, men även då annan personal i verksamheten, till exempel en lärare eller skolsköterska, får sådan kännedom (se prop. 2007/08:95 sid. 509 och 575). Här finns alltså en rättslig oklarhet som gör att det i dagsläget inte är möjligt att ge ett rakt svar på frågan om personalen i skolan måste skilja på kränkande behandling och trakasserier när det gäller skyldigheten att hantera uppgifterna de har fått kännedom om. Det kommer bli intressant att följa hur denna oklarhet hanteras i myndigheternas tillsyn framöver.

Ställs det olika krav på huvudmannen vid kränkande behandling respektive trakasserier?

Som tidigare har påtalats är utredningsskyldigheten för huvudmannen i 6 kap. 10 a § skollagen kopplad till de situationer som omfattas av informationsskyldigheten, det vill säga de fall då en elev anser sig ha blivit utsatt för upprepade eller allvarliga kränkningar. Vid kännedom om mindre allvarliga, enstaka incidenter mellan elever finns nu enligt skollagen ingen skyldighet för skolpersonalen att informera rektor om uppgifterna och följaktligen ingen utredningsskyldighet för huvudmannen.

Vad gäller utredningsskyldigheten kopplat till trakasserier och sexuella trakasserier så hänvisar 6 kap. 10 a § skollagen dock till 2 kap. 7 § DL och där finns ingen begränsning till allvarliga eller upprepade kränkningar. Utbildningsanordnarens utredningsskyldighet vid kännedom om trakasserier eller sexuella trakasserier inträder så snart utbildningsanordnaren får kännedom om att en elev anser sig utsatt.

I propositionen till ändringarna i 6 kap. skollagen utvecklas inte betydelsen av denna skillnad närmare. Regeringen betonar dock att det fortsatt finns ett förbud mot alla former av diskriminering inom utbildningsväsendet enligt 2 kap. 5 § DL, oavsett om det handlar om händelser som ska anmälas eller inte. Vidare att en utbildningsanordnare, som får kännedom om trakasserier eller sexuella trakasserier, även fortsättningsvis är skyldig att utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas i enlighet med 2 kap. 7 § DL. Det kan till exempel bli aktuellt om en huvudman får kännedom om sådana trakasserier i samband med en anmälan om kränkande behandling eller genom den generella hanteringen av klagomål mot utbildningen som huvudmannen ska ha enligt 4 kap. 8 § skollagen (se prop. sid. 73 f.)

Slutsats

Ändringen i skollagen innebär att huvudmannens utredningsskyldighet vid kränkande behandling begränsas till allvarliga och upprepade händelser som huvudmannen får information om. Någon motsvarande begränsning har emellertid inte införts vad gäller utredningsskyldigheten enligt DL. För trakasserier och sexuella trakasserier kvarstår därför samma utredningsskyldighet som innan den 1 augusti 2026 gällde vid kränkande behandling enligt skollagen. Hur denna utredningsskyldighet enligt DL ska förenas med den nya informationsordningen i skollagen är ännu oklart och behöver sannolikt klargöras genom tillsynsbeslut och praxis. En fråga som kan få stor betydelse i praktiken är hur begreppet kännedom enligt 2 kap. 7 § DL ska tolkas efter ändringarna i skollagen.  

Ursprungligen publicerad i JP Skolnet.

Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.

Publicerad 2 nov 2026

Maria Stensson

Jurist, redaktör