Solcellsanläggning på brukningsvärd jordbruksmark
I ett mål om tillstånd till anläggande och drift av en solcellsanläggning på brukningsvärd jordbruksmark har MÖD funnit att lokaliseringsutredningen enligt 3 kap. 4 § MB är tillräcklig och att samhällsintresset av produktion av förnybar el väger tyngre än samhällsintresset av att bevara jordbruksmarken för livsmedelsproduktion.
BAKGRUND
En miljöprövningsdelegation (MPD) vid länsstyrelsen avslog en ansökan om frivilligt tillstånd enligt 9 kap. 6 § miljöbalken (MB) för anläggande och drift av solcellspark för produktion av el. Bolaget överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen (MMD), som avslog överklagandet. Domstolen ansåg dels att bolaget inte visat att solcellsparken inte kunde uppföras på annan mark än brukningsvärd jordbruksmark till en kostnad som är godtagbar ur samhällsbyggnadssynpunkt, dels att utredningen i målet inte gav stöd för att samhällsintresset av elproduktionen från solcellsparken väger över det motstående samhällsintresset att bevara jordbruksmarken för livsmedelproduktion.
Det kan noteras att länsstyrelsen i ett yttrande till MPD tillstyrkte bolagets ansökan.
Domen överklagades till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
MÖD konstaterar att en solcellsanläggning på cirka 115 hektar brukningsvärd jordbruksmark innebär ett sådant varaktigt ianspråktagande som omfattas av 3 kap. 4 § 2 st. MB. Enligt bestämmelsen får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen, vilket behovet av förnybar elproduktion utgör, och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.
Bedömningen av det senare rekvisitet ska utgå från om alternativa lokaliseringar är tekniskt och funktionellt lämpliga samt ekonomiskt rimliga. Kraven på själva lokaliseringsutredningen varierar dock beroende på verksamhetens art och omfattning, och för arealkrävande verksamheter kan det vara svårt att finna realistiska alternativ utanför jordbruksmark.
MÖD konstaterar att bolaget har utrett flera alternativa lokaliseringar och visat att dessa är mindre lämpliga på grund av bland annat högre kostnader, svårare anslutning till elnätet, natur- och kulturvärden eller andra etableringshinder. Domstolen fäster särskild vikt vid länsstyrelsens väl motiverade ställningstagande. Länsstyrelsen har bedömt att länets framtida behov av fossilfri elproduktion kräver att viss jordbruksmark tas i anspråk och att den aktuella platsen är mer lämplig än de andra utredda alternativen. Länsstyrelsen har vidare bedömt att den minskade potentialen för livsmedelsproduktion på platsen inte är av större betydelse för att nå målet om ökad livsmedelsproduktion i länet och att samhällsnyttan med elproduktion på platsen överstiger samhällsnyttan med livsmedelsproduktion på platsen.
MÖD finner därför att behovet av elproduktion inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Med hänsyn till att anläggningen är tidsbegränsad och att marken därefter kan återställas för jordbruk bedömer domstolen dessutom att lokaliseringen innebär en från allmän synpunkt god hushållning enligt 3 kap. 1 § MB. Den sökta lokaliseringen strider därmed varken mot 3 kap. 4 § eller 3 kap. 1 § MB. Eftersom övriga tillåtlighetsfrågor och villkor ännu inte har prövats undanröjer MÖD tidigare avgöranden och återförvisar målet till MPD för fortsatt handläggning.
Referat av Mark- och miljööverdomstolen 2026-08-25, mål nr M 5655-25.
Ursprungligen publicerad i JP Miljönet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 31 aug 2026
Joel Blombergsson
Jurist, redaktör
