Avropsmodell var inte tillräckligt förutsebar och transparent
Kammarrätten har prövat N Sverige AB:s (N) överklagande avseende en gemensam upphandling av tekniska konsulttjänster som genomförts av Gavlefastigheter Gävle kommun AB, AB Gavlegårdarna, Gävle Parkeringsservice AB och Gästrike Återvinnare. Kammarrätten fann att den så kallade avropsmodellen för avrop under 500 timmar stod i strid med lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU), och beslutade att upphandlingen skulle göras om.
Bakgrund
Upphandlingen genomfördes som ett öppet förfarande enligt LOU och avsåg tekniska konsulttjänster uppdelade i två anbudsområden ”Små och medelstora konsultföretag” respektive ”Stora konsultföretag”. Upphandlingen var också uppdelad i 17 affärsområden. N ansökte om överprövning och gjorde gällande att uppdelningen i anbudsområden i praktiken innebar en otillåten uppdelning av leverantörer snarare än av kontraktet, i strid med likabehandlingsprincipen och bestämmelserna om uppdelning av kontrakt i 4 kap. 13–17 §§ LOU. N invände vidare mot avropsmodellen för avrop under 500 timmar, enligt vilken beställaren fick välja fritt mellan fem icke rangordnade kriterier (kompetens, erfarenhet och utbildning, tillgänglighet/inställelsetid, leveranstid och pris) vid varje enskilt avrop. N menade att modellen inte uppfyllde kraven på förutsebara och objektiva villkor enligt 7 kap. 6 § LOU.
Förvaltningsrätten avslog ansökan om överprövning och bedömde att uppdelningen i anbudsområden var sakligt motiverad och proportionerlig, att avropsmodellens kriterier var sakliga och mätbara samt att myndigheternas utrymme för godtycke fick anses begränsat genom kravet på dokumentation av tillämpade kriterier vid varje avrop. Inte heller i övriga delar ansågs skäl för ingripande föreligga.
Kammarrättens bedömning
Kammarrätten instämmer med förvaltningsrätten i fråga om uppdelningen i anbudsområden och affärsområden samt kvalificeringskraven och bedömer att ingen av dessa delar strider mot LOU eller unionsrättsliga bestämmelser om upphandling. Detsamma gäller volymangivelserna för ramavtalet.
I fråga om avropsmodellen gör kammarrätten en annan bedömning än förvaltningsrätten. Kammarrätten konstaterar att det visserligen var rimligt att beställarens kompetensbehov fick styra valet av leverantör vid avrop under 500 timmar, och att kriterierna i sig var sakliga och mätbara. Eftersom beställaren emellertid fritt kunde välja vilket eller vilka kriterier som skulle tillämpas vid varje enskilt avropstillfälle, utan inbördes rangordning, anser kammarrätten att modellen inte var tillräckligt förutsebar och transparent. Det gick inte att i förväg förutse på vilka grunder valet av leverantör skulle komma att göras, vilket innebar utrymme för godtyckliga bedömningar. Avropsmodellen säkrade därmed inte en objektiv fördelning i enlighet med 7 kap. 6 § LOU och stod i strid med transparensprincipen.
Vad gäller frågan om skada bedömer kammarrätten att viss argumentation som N fört fram först i kammarrätten utgör nya omständigheter och omfattas av preklusionsregeln i 20 kap. 5 c § LOU (jfr prop. 2021/22:120 s. 85) och ska därmed inte beaktas. Kammarrätten bedömer dock att avropsmodellens valfrihet öppnar för en uppenbar risk att beställaren vid val av kriterier låter sig styras av andra hänsyn än ekonomiska, och att möjligheten att i efterhand kontrollera gjorda avvägningar inte är tillräcklig för att säkerställa likabehandling. N anses därmed kunna komma att lida skada av överträdelsen. Kammarrätten ändrar förvaltningsrättens dom och beslutar att upphandlingen ska göras om.
Referat av Kammarrätten i Sundsvall, dom 2026-06-30, mål nr 705–708-26.
Ursprungligen publicerad i JP Upphandlingsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 31 aug 2026
Anna Sandesjö
Jurist, redaktör
