Hälso- och sjukvårdens beredskap i kris och krig

Regeringen lämnar förslag som syftar till att stärka hälso- och sjukvårdens beredskap i händelse av kris och krig. Kommuner och regioner ska bland annat få tydligare skyldigheter att erbjuda vård och hjälpa varandra under fredstida krissituationer, höjd beredskap och katastroftillstånd. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026, förutom gällande lagerhållningsskyldighet som föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Sammanfattning

Propositionen innehåller förslag som syftar till att stärka hälso- och sjukvårdens beredskap i händelse av kris och krig.

Förslagen innebär att det förtydligas i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) vilka skyldigheter kommuner och regioner har att erbjuda vård och hjälpa varandra under fredstida krissituationer, höjd beredskap och katastroftillstånd. Förslagen innebär även ett förtydligande av kommuners, regioners och vårdgivares skyldigheter i situationer då ett katastroftillstånd inte upphör trots hjälp. Det föreslås också bestämmelser som tydliggör kommuners och regioners skyldighet att planera för bland annat händelser som medför ett stort antal skadade och sjuka. Det föreslås även en skyldighet för kommuner och regioner att lagerhålla sjukvårdsprodukter. Därtill föreslås vissa nya och ändrade bemyndiganden.

I propositionen föreslås även en ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659) som innebär en utvidgning av hälso- och sjukvårdspersonals skyldighet att lämna uppgifter till Försvarsmakten under höjd beredskap. Det föreslås också en ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap som innebär att den lagens bestämmelser om hjälp inte ska tillämpas i de fall bestämmelser om hjälp i hälso- och sjukvårdslagen är tillämpliga.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026, förutom lagändringarna om lagerhållningsskyldighet som föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Bakgrund

I hälso- och sjukvårdens kärnuppdrag ingår åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvård hör också sjuktransporter och omhändertagande av avlidna. Vården ska vara tillgänglig och patienter ska ges vård efter behov. Den som har det största behovet ska ges företräde till vården och vården ska ges inom den tid som är medicinskt motiverad.

Till de mest utmanande situationerna för hälso- och sjukvården hör händelser som medför ett stort antal samtidigt skadade eller sjuka, särskilt när inflödet av patienter ökar plötsligt. Andra händelser som allvarligt kan inverka på kommunens eller regionens förutsättningar att bedriva sjukvård är exempelvis avbrott i elförsörjningen eller elektroniska kommunikationer, cyberangrepp eller allvarlig brist på sjukvårdsprodukter eller andra förnödenheter som behövs för att utföra hälso- och sjukvård. Under höjd beredskap och ytterst krig kan utmaningarna och svårigheterna förväntas bli ännu större.

Hälso- och sjukvård är en viktig samhällsfunktion som har en central roll i totalförsvaret. Hälso- och sjukvården måste därför kunna bedrivas även under sådana svåra förhållanden som kan råda under fredstida krissituationer och i ännu högre grad under höjd beredskap och ytterst krig. Hälso- och sjukvårdslagen innehåller inte någon bestämmelse som medger att en kommun eller region, ens vid allvarliga kriser eller krig, får frångå sina skyldigheter. När det råder ytterst svåra förhållanden i samhället är det dock inte givet att vården alltid kommer att ha tillgång till de resurser som krävs för att ens ge vård som är nödvändig för liv och hälsa.

Vård som är nödvändig för liv och hälsa

Regeringens förslag är att kommuner och regioner under fredstida krissituationer och höjd beredskap endast ska vara skyldiga att erbjuda vård som är nödvändig för liv och hälsa.

Nytt begrepp för situationer då resurserna är otillräckliga

Med ”katastroftillstånd” ska i hälso- och sjukvårdslagen avses att en kommun eller region inte kan erbjuda vård som är nödvändig för liv och hälsa av den anledningen att resurserna är otillräckliga, och det inte är möjligt för den kommunen eller regionen att inom kort tillföra de nödvändiga resurserna.

Regioners och kommuners planering

Regeringen föreslår att kommuner och regioner ska planera sin hälso- och sjukvård så att beredskap upprätthålls för:

• katastroftillstånd
• händelser som medför ett stort antal skadade eller sjuka
• andra händelser som allvarligt kan inverka på kommunens eller regionens förutsättningar att fullgöra sina skyldigheter att erbjuda vård enligt hälso- och sjukvårdslagen eller andra föreskrivna krav som gäller för hälso- och sjukvård.

Kommuner och regioner ska särskilt beakta behovet av gemensam planering med varandra för att säkerställa en sammanhängande vårdkedja i dessa situationer.

Nuvarande bestämmelse som anger att regionen även ska planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls ska utgå ur lagen.

Totalförsvarsplaneringen

Kommuner och regioner ska vara skyldiga att följa planeringsanvisningar för hälso- och sjukvård inför och under höjd beredskap.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om planeringsanvisningar för hälso- och sjukvård inför och under höjd beredskap. Kommuner och regioner ska på begäran lämna de uppgifter som behövs för att ta fram föreskrifter om planeringsanvisningar för hälso- och sjukvård inför och under höjd beredskap. Uppgifterna ska lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om uppgiftsskyldigheten.

Nya och ändrade bemyndiganden i HSL

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om:

• hälso- och sjukvård under fredstida krissituationer och höjd beredskap
• planering för att hantera katastroftillstånd och händelser som medför ett stort antal skadade eller sjuka.

Bemyndigandet i hälso- och sjukvårdslagen som innebär att regeringen får meddela föreskrifter om hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, ska utgå ur lagen.

Bemyndigandet i hälso- och sjukvårdslagen som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hälso- och sjukvården i fredstid om det ur ett nationellt perspektiv finns behov av katastrofmedicinska insatser, ska utgå ur lagen.

Skyldighet för kommuner och regioner att hjälpa varandra vid katastroftillstånd

Kommuner och regioner ska skyndsamt lämna hjälp till andra kommuner eller regioner där det råder katastroftillstånd i hälso- och sjukvården. En kommun eller region ska inte vara skyldig att lämna hjälp om det i den kommunen eller regionen råder katastroftillstånd eller om kommunen eller regionen inom överskådlig tid kan antas hamna i ett sådant tillstånd. Kommuner och regioner ska trots detta vara skyldiga att lämna hjälp till andra kommuner eller regioner som har avsevärt sämre förutsättningar att erbjuda vård som är nödvändig för liv och hälsa.

En kommun eller region som behöver eller kan antas komma att behöva hjälp av andra kommuner eller regioner ska anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer. Kommuner, regioner och statliga myndigheter ska samverka i frågor om att lämna hjälp på begäran av den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska i ett enskilt fall få besluta om hjälp i enlighet med den skyldighet som kommuner och regioner har att lämna hjälp, om det kan antas att en hjälpbehövande kommun eller region saknar förutsättningar att ordna tillräcklig hjälp på egen hand eller genom samverkan. Beslutet om hjälp ska även ange omfattningen av hjälpen. Beslut om hjälp ska inte kunna överklagas.

Kommuner och regioner ska på begäran lämna de uppgifter som behövs i ärenden om hjälp. Uppgifterna ska lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten.

Regeringen ska få meddela ytterligare föreskrifter om ärenden om hjälp. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om anmälan om hjälp och samverkan i frågor om att lämna hjälp.

En kommun eller region som efter beslut om hjälp har lämnat hjälp ska ha rätt till skälig ersättning för hjälpen. Ersättningen ska betalas av den kommun eller region som har fått hjälp.

Bestämmelsen om skyldighet att i skälig omfattning lämna hjälp till de kommuner och regioner som i större omfattning får ta emot befolkningen på grund av utrymning, i lagen om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap, ska inte gälla om annat följer av bestämmelserna om hjälp i hälso- och sjukvårdslagen.

Kvalificerat katastroftillstånd och den vård som ska bedrivas då

Om det råder katastroftillstånd i hälso- och sjukvården i en kommun eller region och det inte är möjligt att ge den hjälp som krävs för att katastroftillståndet ska upphöra, ska regeringen få besluta att kvalificerat katastroftillstånd råder i den kommunen eller regionen. När förhållandena inte längre är sådana att de motiverar ett beslut om kvalificerat katastroftillstånd, ska regeringen besluta att sådant tillstånd inte längre ska gälla.

Om ett beslut om kvalificerat katastroftillstånd har meddelats, ska den kommun eller region som beslutet avser så långt det är möjligt erbjuda vård som är nödvändig för liv och hälsa.

Om ett beslut om kvalificerat katastroftillstånd har meddelats, ska den kommun eller region som beslutet avser och vårdgivare i en sådan kommun eller region, så långt det är möjligt, fullgöra de skyldigheter i hälso- och sjukvårdslagen som avser:

• god kvalitet och hygienisk standard, patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet
• främjande av goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen
• tillgänglighet, tillgång till personal, lokaler, sjukvårdsprodukter och övrig utrustning som behövs för god vård
• systematisk och fortlöpande utveckling och säkring av kvaliteten i verksamheten.

Kommuner och regioner ska lagerhålla sjukvårdsprodukter

Det ska införas ett krav på kommuner och regioner att lagerhålla sjukvårdsprodukter för sådan vård som de är skyldiga att erbjuda enligt hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen ska få meddela föreskrifter om innehållet i och omfattningen av lagerhållningen.

Bristande tillgång till sjukvårdsprodukter som är kritiska för viss hälso- och sjukvård utgör ett allvarligt hot mot människors liv och hälsa och kan medföra stora lidanden. Detta gäller särskilt i fråga om produkter som är av avgörande betydelse vid behandling av akuta livshotande tillstånd, sjukdomar som utan behandling leder till varaktiga allvarliga funktionsnedsättningar eller för tidig död, svåra kroniska sjukdomar och behandling av patienter som befinner sig i livets slutskede, liksom produkter som behövs för att skydda vårdpersonal eller patienter mot smittor. Även vid vård som inte är akut men som kan behöva utföras inom en medicinskt motiverad tid, till exempel cancerbehandling, kan en brist på sjukvårdsprodukter medföra allvarliga patientsäkerhetsrisker. Vid sidan av patientsäkerhetsriskerna medför en bristande förmåga att genomföra vård på det sätt som är avsett ökade kostnader för patienter samt stora merkostnader för vården och för samhället i stort.

Vid senare års restnoteringar och bristsituationer i fråga om läkemedel har regionerna fått lägga mycket tid på att söka ersättningsalternativ och inleda annan behandling för berörda patienter. I vissa fall har bristen på läkemedel även inneburit att vårdens kvalitet påverkats.

I propositionen Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap (prop. 2022/23:45) konstaterar regeringen att händelser under senare år har visat att den lagerhållning som kommuner och regioner har inte är tillräcklig. Sjukvården har på liknande sätt som andra delar av samhället under många år infört effektiviseringsåtgärder som bland annat medfört att den egna lagerhållningen minskat. När alla aktörer som ingår i försörjningskedjan minskar sina lager ökar naturligtvis risken för störningar i försörjningskedjan.

I propositionen Totalförsvaret 2021–2025 (prop. 2020/21:30) bedömer regeringen att säkerställandet av nödvändig försörjning av bl.a. läkemedel och sjukvårdsmateriel är avgörande för att skydda civilbefolkningen och för att upprätthålla förmågan inom hela totalförsvaret vid en allvarlig säkerhetspolitisk kris och i krig. Försörjningen av läkemedel och sjukvårdsmateriel behöver vara mer robust så att produkterna finns tillgängliga med tillräckligt stor uthållighet över tid. För att uppnå målsättningen om säkerställd försörjning krävs utökad lagerhållning av läkemedel och sjukvårdsmateriel i Sverige.

Lagerhållningen i kommuner och regioner bör avse en viss volym av de produktkategorier som används i hälso- och sjukvården i vardagen, till exempel inom den slutna vården eller på öppenvårdsmottagningar. Innehållet i lagerhållningsskyldigheten kan därmed behöva se olika ut. Kommuner och regioner kan även välja att organisera lagerhållningen på olika sätt. Omfattningen av offentligt finansierad privat verksamhet inom hälso- och sjukvården varierar mellan olika kommuner och regioner i landet. Det behöver finnas utrymme för kommuner och regioner att välja de lösningar som passar dem bäst i detta avseende.

Tillsynsansvaret över vårdgivarnas tillgång till förnödenheter delas mellan Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Läkemedelsverket.

Utvidgning av hälso- och sjukvårdspersonalens skyldighet att lämna uppgifter

Det ska införas en skyldighet i patientsäkerhetslagen för hälso- och sjukvårdspersonal att under höjd beredskap på begäran lämna uppgift till Försvarsmakten om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning.

En uppgift om att en person vistas på ett sjukhus är en sådan uppgift som generellt omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess i 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, och hälso- och sjukvårdspersonalens tystnadsplikt i 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL. Av 10 kap. 28 § OSL framgår dock att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. I 6 kap. 15 § PSL finns vissa bestämmelser om uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal. Det handlar då om att uppgifterna i ett enskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket. Utredningen föreslår att denna skyldighet även ska avse att uppgifter lämnas till Försvarsmakten.

Försvarsmaktens hälso- och sjukvårdsresurser är begränsade och vården i krig bygger på att soldater med svårare skador och sjukdomar förs vidare till civil hälso- och sjukvård. Utredningen framhåller att situationer där en skadad eller sjuk soldat rör sig mellan den militära och den civila sjukvården medför att Försvarsmakten, både i egenskap av arbetsgivare och remitterande vårdgivare, har behov av att få information om på vilket sjukhus eller vilken sjukvårdsinrättning patienten befinner sig. Utredningen framhåller att Försvarsmakten också behöver kunna få information om en soldat har avlidit på sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026, förutom de ändringar som avser skyldighet för kommuner och regioner att lagerhålla sjukvårdsprodukter för sådan vård som de är skyldiga att erbjuda enligt hälso- och sjukvårdslagen som föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Sammanfattning av förarbete Prop. 2024/25:167 Hälso- och sjukvårdens beredskap.

Ursprungligen publicerad i JP Sjukvårdsnet.

Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.

Publicerad 8 okt 2025

Jenny Blomqvist

Jurist, redaktör