Klimaträttegång kan bli historisk
En dom i Nederländerna slog fast att den nederländska staten hade en juridisk skyldighet att höja sina klimatambitioner för att skydda sina medborgares rättigheter. För att garantera rätten till liv och familjeliv måste staten minska landets utsläpp med 25 procent till slutet av år 2020 (jämfört med 1990 års utsläppsnivåer). Det hela började 2015, då en miljöorganisation väckte talan tillsammans med omkring 900 andra mot den nederländska staten. De använde mänskliga rättigheter som argument för att visa på att staten hade en skyldighet att agera mot klimatförändringar. Det så kallade Urgenda-målet ska nu prövas av Högsta domstolen i Nederländerna, som väntas komma med den slutliga domen i december 2019.
I det sammanhanget aktualiserar klimaträttegångar en konflikt som kan uppstå mellan lagstiftaren och rättsväsendet, nämligen i vilken utsträckning domstolen kan ”tvinga fram” lagstiftning. I Urgenda-målet försvarar sig staten med att domstolen inte har rätt att lägga sig i de politiska beslut som ligger till grund för klimatlagstiftningen. Från domstolens perspektiv blir dock det rättsliga skyddet i förhållande till grundläggande rättigheter en sak för rättsväsendet, även om det skulle kunna få konsekvenser i lagstiftningshänseende.
I ett förslag till dom uppmanas Högsta domstolen i Nederländerna att fastställa statens skyldighet att höja sina klimatambitioner. En sådan utgång skulle kunna leda till en ”snöbollseffekt” världen över. Stämningar mot stater har också ökat under de senaste åren – kanske har de inspirerats av Urgenda‑målet? Exempel på andra uppmärksammade klimaträttegångar som pågår just nu är Greenpeace mot norska staten, angående oljeborrning i Arktis, och Juliana mot USA, angående växthusgaskoncentrationers hot mot grundläggande rättigheter.
Bevissvårigheterna är uppenbara när det måste finnas ett orsakssamband mellan myndigheters agerande och den eventuella skada som individen lider av klimatförändringar. Mänskliga rättigheter som argument verkar dock ha större framgång för att påvisa en skyldighet för stater att agera jämfört med argument som grundar sig på miljörättsliga normer. Avslutningsvis kan alltså konstateras att ett avgörande till statens nackdel i Urgenda‑målet skulle kunna bana väg för fler klimaträttegångar med detta rättighetsperspektiv – med fokus på att rädda oss själva snarare än att rädda miljön.
Fanny Vesterberg
Jurist och redaktör för JP för JP EUnet, JP Momsnet och JP Arbetsrättsnet.
Publicerad 16 okt 2019