HD prövar förutsättningarna för F-skuldsanering

HD prövar förutsättningarna för F-skuldsanering.jpg

Oktober 2016 infördes en särskild lag om skuldsanering för företagare och före detta företagare. HD har nu, drygt fyra år efter det att lagen trädde i kraft, i två avgöranden prövat hur lagen ska tillämpas.

OMSTÄNDIGHETERNA I DE TVÅ MÅLEN 

Mål Ö 6635-19 (Företrädaransvar och F-skuldsanering)

Kronofogdemyndigheten (KFM) beslutade i januari 2019 att bevilja RM skuldsanering för företagare (F-skuldsanering). Av KFM:s utredning framgår i huvudsak följande. RM bedrev mellan 2009 och 2013 verksamhet i den enskilda firman RM Bygg. Därefter bedrevs verksamheten i ett aktiebolag där RM var ensam ägare och styrelseledamot. Som mest hade företaget elva anställda. Under våren 2015 och återigen 2016 drabbades RM av allvarlig sjukdom med följd att han under en längre period inte kunde arbeta. Vid denna tid ställde också en av bolagets största kunder tillfälligt in sina betalningar, vilket innebar att likviditeten snabbt försämrades. Den 26 april 2017 försattes RM:s aktiebolag i konkurs efter egen ansökan. RM anställdes därefter av ett större byggbolag. 

Den skuldbörda som omfattas av beslutet om F-skuldsanering uppgår till drygt 2,8 miljoner kronor. I denna summa ingick aktiebolaget påförda men obetalda skatter och avgifter på drygt 900 000 kronor. Detta belopp hade förvaltningsrätten i mars 2018 beslutat att RM skulle betala solidariskt med bolaget. Förvaltningsrättens beslut skedde med stöd av reglerna om företrädaransvar i 59 kap. 13 § skatteförfarandelagen (SFL). Beloppen hade förfallit till betalning under perioden februari–april 2017.

Sedan tingsrätten och hovrätten fastställt KFM:s beslut om F-skuldsanering har Skatteverket överklagat till HD.

Mål Ö 5910-19 (Skälighetsprövning och skuldsanering)

KFM beslutade i november 2018 att bevilja SJ skuldsanering för företagare (F-skuldsanering). Av myndighetens utredning framgår i huvudsak följande. SJ har från 1990-talet drivit enskild näringsverksamhet samt varit ägare till och styrelseledamot i Skuntamåla Entreprenad AB med dotterbolag Industribyn i Holmsjö AB. Som mest har moderbolaget haft fler än 20 anställda. Det bolaget försattes efter egen ansökan i konkurs i februari 2014. Kort tid före konkursen hade Skatteverket återkallat bolagets godkännande för F-skatt. Dotterbolaget försattes i tvångslikvidation av Bolagsverket i juni 2014 och på ansökan av likvidatorn i konkurs senare samma månad. 

Den skuldbörda som omfattas av beslutet om F-skuldsanering uppgår till drygt en miljon kronor, varav cirka 450 000 kronor i skatteskulder. En del av skuldbördan härrör från ett borgensåtagande som SJ ingått för att betala moderbolagets skulder.

Skatteverket har gjort gällande att det har förekommit misskötsamhet i näringsverksamheten i sådan omfattning att skuldsanering inte kan beviljas. 

Sedan tingsrätten fastställt KFM:s beslut om F-skuldsanering och hovrätten avslagit Skatteverkets överklagande har Skatteverket överklagat till HD. 

RÄTTSLIG REGLERING

Den 1 november 2016 trädde två skuldsaneringslagar i kraft, nämligen skuldsaneringslagen och lagen om skuldsanering för företagare, F-skuldsanering. Skuldsanering enligt den förstnämnda lagen är möjlig för alla fysiska personer. F-skuldsanering är en särskild form av skuldsanering för företagare och närstående till företagare. 

Ett huvudsyfte med skuldsanering är att ge svårt skuldsatta personer en möjlighet att komma ur sina ekonomiska problem. Samtidigt ska skuldsaneringen gynna borgenärskollektivet genom att gäldenären betalar åtminstone någon del av sina skulder. Det sker genom att gäldenären under en tid får förbehålla sig ett begränsat belopp för sin egen och sin familjs försörjning medan överskottet fördelas mellan borgenärerna enligt en beslutad betalningsplan. Genom förfarandet befrias gäldenären från ansvaret för de skulder som omfattas av skuldsaneringen och som betalningsplanen inte ålägger gäldenären att betala.

Vid tillkomsten av F-skuldsaneringen uttalades i förarbetena att särskilda regler om skuldsanering för företagare borde införas både för att minska riskerna med företagande och för att ge fler en möjlighet till en andra chans. Att starta och driva företag innebär ett risktagande och det finns alltid en viss fara för att satsningen inte går som planerat. Det måste tillåtas att en seriös företagare misslyckas. Samtidigt måste snedvriden konkurrens och illojala beteenden motverkas. Det huvudsakliga syftet angavs vara rehabiliterande i ekonomiskt hänseende; svårt skuldsatta företagare borde få en möjlighet att lösa sina ekonomiska problem. Det rehabiliterande syftet måste dock vägas mot borgenärernas intresse av att få behålla sin fordringsrätt orörd eller att i vart fall få så stor utdelning som möjligt. (Jämför prop. 2015/16:125 s. 48 ff. och 103 f.) 

Förutsättningarna för F-skuldsanering anges i 6–11 §§ F-skuldsaneringslagen. En förutsättning är att gäldenären är en företagare som har varit engagerad i en näringsverksamhet och att hans skuldbörda till huvudsaklig del anknyter till verksamheten (6 § 1). Det krävs att gäldenären är kvalificerat insolvent och har sina huvudsakliga intressen i Sverige (7 och 8 §§). I 9 § anges hinder mot F-skuldsanering. F-skuldsanering får inte beviljas om gäldenärens näringsverksamhet drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt eller om gäldenären har näringsförbud enligt lagen om näringsförbud eller om inte gäldenären har en viss angiven betalningsförmåga. I 10 § anges att F-skuldsanering får beviljas om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Slutligen föreskrivs i 11 § att om gäldenären tidigare har beviljats skuldsanering, får F-skuldsanering beviljas endast om det finns särskilda skäl. 

Ärenden om F-skuldsanering handläggs av KFM. Om gäldenärens ansökan inte avslås eller avvisas, fattar KFM ett beslut att inleda en F-skuldsanering. Detta beslut kungörs. Kända borgenärer underrättas särskilt. I kungörelsen uppmanas borgenärer att inom en månad anmäla sina fordringar mot gäldenären. När det finns tillräcklig utredning i ärendet, ska KFM tillsammans med gäldenären upprätta ett förslag om F-skuldsanering (27 §). Detta förslag ska sändas till samtliga kända borgenärer vars fordringar omfattas av förslaget. Om en fordran i ärendet inte omfattas av förslaget, ska borgenären underrättas om detta. Borgenärerna ska föreläggas att yttra sig inom viss tid (28 §). Sedan denna tid har gått ut ska KFM besluta att F-skuldsanering ska beviljas, om villkoren för skuldsanering är uppfyllda (29 §). KFM kan besluta om F-skuldsanering även om någon eller några borgenärer motsätter sig detta.

Genom en F-skuldsanering befrias gäldenären från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av F-skuldsaneringen i den utsträckning som dessa sätts ned. Genom F-skuldsaneringen befrias gäldenären även från ansvar för betalningen av skulder som inte är kända i ärendet, om det inte är en sådan skuld som avses i 33 § (se 49 §).

HD:S TVÅ AVGÖRANDEN

Mål Ö 6635-19 (Företrädaransvar och F-skuldsanering)

Inledningsvis klargör HD att målets prejudikatfråga är om en näringsverksamhet har drivits på ett oförsvarligt sätt enligt 9 § 1 när gäldenären har ålagts betalningsskyldighet enligt företrädaransvaret i SFL. 

Därefter redogör HD för vad som ska beaktas vid en prövning om en näringsverksamhet har bedrivits på ett oförsvarligt sätt.

Genom en oförsvarlighetsprövning ska det, enligt p. 9, säkerställas att endast seriösa näringsidkare kommer att omfattas av möjligheterna till F-skuldsanering; företagaren får därför i sin verksamhet inte ha agerat på ett sätt som framstår som illojalt mot borgenärer eller det allmänna. (Jämför prop. 2015/16:125 s. 120 ff.) För att leda till avslag måste misskötsamheten kunna karakteriseras som oförsvarlig. Det innebär att misskötsamheten ska ha varit av allvarligare slag. Det finns därför ett utrymme för F-skuldsanering även efter ett olämpligt agerande från gäldenärens sida. Enbart det förhållandet att företaget är eller har varit i dröjsmål med betalning av skulder eller visat annan misskötsamhet mot någon enskild eller allmän borgenär medför därför inte att näringsverksamheten drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt. Att näringsverksamheten har skulder till staten medför således inte utan vidare att verksamheten ska betraktas som oseriös (p.10). 

I p.11 påpekar HD att det ska göras en helhetsbedömning. Då beaktas sådant som skuldernas storlek, den tid som misskötsamheten har varat och i vilken utsträckning som det har förekommit upprepade förseelser. (Jämför prop. 2015/16:125 s. 123 och 245). Det måste vara möjligt att inom ramen för en sådan bedömning väga in de bakomliggande orsakerna. Det kan sålunda vara fråga om att situationen har sin upprinnelse i yttre händelser – exempelvis uteblivna betalningar från en kund – som gäldenären har haft svårt att förutse eller gardera sig mot, men som så långt möjligt hanteras på ett rimligt och ansvarsfullt sätt av gäldenären gentemot borgenärer och det allmänna. Är det fråga om en verksamhet som har bedrivits under lång tid bör misskötsamheten också kunna bedömas i det perspektivet och det bör då beaktas om misskötsamheten framstår som tillfällig och ovanlig i verksamheten. 

När det gäller ansvaret för skulder som uppkommer i aktiebolag och andra juridiska personer påpekar HD att utgångspunkten är att ansvaret endast ligger på den juridiska personen och att krav inte kan riktas mot dess företrädare. Regleringen i 59 kap. 13 § SFL innebär att en företrädare för en juridisk person, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift, kan bli skyldig att tillsammans med den juridiska personen betala skatten eller avgiften. Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken skatten eller avgiften ursprungligen skulle ha betalats. Om det finns särskilda skäl, får företrädaren, enligt 59 kap. 15 § SFL, helt eller delvis befrias från betalningsskyldigheten. Mål om företrädaransvar handläggs av förvaltningsdomstol efter ansökan av Skatteverket (p. 15). 

En dom om företrädaransvar har i förarbetena till F-skuldsaneringslagen angetts som ett exempel på vad som normalt ska medföra att F-skuldsanering inte kan komma i fråga, om det inte undantagsvis framkommer nya omständigheter vid skuldsaneringen som inte har beaktats vid prövningen i förvaltningsdomstol (se prop. 2015/16:125 s. 124, jämför även SOU 2014:44 s. 199 f.). De exempel som anges i propositionen bör dock inte var för sig ges avgörande betydelse vid tillämpningen i det enskilda fallet; de bör ses som faktorer bland andra att väga in i den helhetsbedömning som ska göras vid oförsvarlighetsprövningen (se p. 13 och p. 14). Det gäller även vad som sägs om företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen. Någon presumtion för att näringsverksamheten vid ett ådömt företrädaransvar enligt SFL ska ses som oförsvarlig enligt 9 § 1 F-skuldsaneringslagen, som propositionstexten i denna del synes ge vid handen, bör därför enligt HD inte anses föreligga (p. 16). 

HD fortsätter med att redogöra för hur skäligheten av en F-skuldsanering ska bedömas.

I p. 18 erinrar HD om att en ytterligare förutsättning för att beviljas F-skuldsanering är att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden (se 10 §). Vid den bedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om F-skuldsanering, exempelvis genom att sköta sina betalningar efter inledandebeslutet. Även F-skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga är av betydelse. Som påpekas i p. 19 ska frågan om skälighet avgöras genom en helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter. Vid den bedömningen ska sådana omständigheter som redan har vägts in vid en prövning enligt 9 § och då gällt frågan om näringsverksamheten har bedrivits på ett oförsvarligt sätt på nytt kunna beaktas tillsammans med övriga omständigheter (jämför prop. 1993/94:123 s. 96 och prop. 2015/16:125 s. 247 f.). 

Denna skälighetsbedömning enligt 10 § ska ta sikte på gäldenärens hela situation. Den inbegriper även sådana ekonomiska förhållanden som inte är kopplade till näringsverksamheten utan mer rör gäldenärens privatekonomi, men ska därutöver omfatta en gäldenärs personliga förhållanden. Det är möjligt att väga in också vad som har skett efter det att näringsverksamheten har hamnat i ekonomiska svårigheter. Vid bedömningen kan dessutom andra relevanta omständigheter än de som uttryckligen angetts i bestämmelsen få betydelse (p. 20).

HD betonar att prövningen enligt 10 § ska göras i ett bredare perspektiv än vad som följer av 9 § (p. 21). 

Avslutningsvis gör HD en sammanfattande bedömning av omständigheterna i målet.

Eftersom RM är kvalificerat insolvent och även i övrigt uppfyller de allmänna förutsättningarna för en F-skuldsanering i 6–8 och 11 §§ är den fråga som i första hand återstår att bedöma är om RM:s näringsverksamhet har drivits på ett oförsvarligt sätt och om han alltså av den anledningen inte ska beviljas F-skuldsanering (p. 22).

Utredningen har visat att RM har drivit sin verksamhet klanderfritt under många år. De skulder som företrädaransvaret omfattar har förfallit till betalning kort tid före konkursutbrottet. Även om det sammantaget rör sig om ett relativt stort skuldbelopp är det fråga om uteblivna betalningar under en begränsad period sett till hela den tid som verksamheten har bedrivits (p. 23). De uteblivna betalningarna kan huvudsakligen förklaras med att en av de största kunderna hos RM:s företag ställde in sina betalningar. Det ledde till att företaget drabbades av en likviditetsbrist och därför inte kunde betala bland annat utgående mervärdesskatt. Det handlar således inte om att RM har försökt undandra skatt från det allmänna eller att han vidtagit riskfyllda eller olämpliga åtgärder. Mot den bakgrunden och med beaktande av hur verksamheten skötts i övrigt kan den omständigheten att han är betalningsskyldig enligt företrädaransvaret inte leda till att HD, vid en helhetsbedömning, drar slutsatsen att hans verksamhet har drivits på ett oförsvarligt sätt (p. 24). 

HD anser slutligen att det, trots utdömt företrädaransvar, med hänsyn till RM:s personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att bevilja honom F-skuldsanering. Vid denna bedömning har särskilt beaktats att RM medverkat i förfarandet och försökt göra rätt för sig samt att en F-skuldsanering har stor betydelse för hans framtida förvärvsförmåga (p. 25).

Skatteverkets överklagande avslås därmed.

Mål Ö 5910-19 (Skälighetsprövning och skuldsanering)

Inledningsvis redogör för HD vad som ska beaktas vid en prövning om en näringsverksamhet har bedrivits på ett oförsvarligt sätt.

I p. 10 erinras om att som en särskild avslagsgrund gäller att F-skuldsanering inte får beviljas om företagarens näringsverksamhet drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt (9 § 1). Genom oförsvarlighetsprövningen ska det säkerställas att endast seriösa näringsidkare kommer att omfattas av möjligheterna till F-skuldsanering; företagaren får därför i sin verksamhet inte ha agerat på ett sätt som framstår som illojalt mot borgenärer eller det allmänna. (Jämför prop. 2015/16:125 s. 120 ff.). För att leda till avslag måste misskötsamheten kunna karakteriseras som oförsvarlig. Det innebär att misskötsamheten ska ha varit av allvarligare slag. Det finns ett utrymme för F-skuldsanering även efter ett olämpligt agerande från gäldenärens sida. Enbart det förhållandet att företaget är eller har varit i dröjsmål med betalning av skulder eller visat annan misskötsamhet mot någon borgenär medför därför inte att näringsverksamheten drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt. Att näringsverksamheten har skulder till staten medför således inte utan vidare att verksamheten ska betraktas som oseriös (p. 11).

HD påpekar i p. 12 att det ska göras en helhetsbedömning. Då beaktas sådant som skuldernas storlek, den tid som misskötsamheten har varat och i vilken utsträckning som det har förekommit upprepade förseelser. (Jämför prop. 2015/16:125 s. 123 och 245). Det måste vara möjligt att inom ramen för en sådan bedömning väga in de bakomliggande orsakerna. Det kan sålunda vara fråga om att situationen har sin upprinnelse i yttre händelser – exempelvis uteblivna betalningar från en kund – som gäldenären har haft svårt att förutse eller gardera sig mot, men som så långt möjligt hanteras på ett rimligt och ansvarsfullt sätt av gäldenären gentemot borgenärer och det allmänna. Är det fråga om en verksamhet som har bedrivits under lång tid bör misskötsamheten också kunna bedömas i det perspektivet och det bör då beaktas om misskötsamheten framstår som tillfällig och ovanlig i verksamheten (p. 13).

HD erinrar (p. 14) om att det i propositionen (se prop. 2015/16:125 s. 120 ff. och 245 ff.; jämför SOU 2014:44 s. 46 och 194 ff.) finns några exempel på omständigheter som talar mot F-skuldsanering. Men HD anmärker att flera av exemplen har sitt ursprung i Nystartsutredningens lagförslag som Regeringen delvis frångick. De exempel som anges i propositionen måste därför enligt HD inte var för sig ges avgörande betydelse vid tillämpningen i det enskilda fallet. I stället får de ingå som faktorer bland andra i den helhetsbedömning som ska göras vid oförsvarlighetsprövningen. Utgångspunkten måste tas i den gällande lagtexten och de syften som bär upp regleringen, nämligen att avskilja företagare som bedrivit en oseriös och illojal näringsverksamhet från möjligheterna att beviljas F-skuldsanering (se p. 15). 

HD fortsätter med att redogöra för hur skäligheten av en F-skuldsanering ska bedömas.

I p. 16 erinrar HD om att en ytterligare förutsättning för att beviljas F-skuldsanering är att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden (se 10 §). Vid den bedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om F-skuldsanering, exempelvis genom att sköta sina betalningar efter inledandebeslutet. Även F-skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga är av betydelse. Frågan om skälighet ska, som anges i p. 17, avgöras genom en helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter. Vid den bedömningen ska sådana omständigheter som redan har vägts in vid en prövning enligt 9 § och då gällt frågan om näringsverksamheten har bedrivits på ett oförsvarligt sätt på nytt kunna beaktas tillsammans med övriga omständigheter (jämför prop. 1993/94:123 s. 96 och prop. 2015/16:125 s. 247 f.). 

Skälighetsbedömningen enligt 10 § ska ta sikte på gäldenärens hela situation. Den inbegriper även sådana ekonomiska förhållanden som inte är kopplade till näringsverksamheten utan mer rör gäldenärens privatekonomi, men ska därutöver omfatta en gäldenärs personliga förhållanden. Det är möjligt att väga in också vad som har skett efter det att näringsverksamheten har hamnat i ekonomiska svårigheter. Vid bedömningen kan dessutom andra relevanta omständigheter än de som uttryckligen angetts i bestämmelsen få betydelse (p. 18). 

HD betonar att ytterst syftar prövningen enligt 10 § till att F-skuldsaneringen i ett bredare perspektiv än det som följer av 9 § framstår som skälig p. 19. 

Avslutningsvis bedömer HD omständigheterna i målet.

Enligt HD:s bedömning (p. 20) är SJ kvalificerat insolvent och uppfyller även i övrigt de allmänna förutsättningarna för en F-skuldsanering i 6–8 och 11 §§. De frågor som återstår för HD att bedöma är dels om SJ:s näringsverksamhet har drivits på ett oförsvarligt sätt (9 § 1), dels om det i övrigt med hänsyn till hans personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att bevilja honom F-skuldsanering (10 §).

I p. 21 – 24 redogör HD för hur SJ har bedrivit näringsverksamhet. Detta har han gjort i tre olika former, dels som enskild näringsidkare, dels genom Skuntamåla Entreprenad AB, dels genom det bolagets dotterbolag Industribyn i Holmsjö AB. Skulden till staten är på cirka 450 000 kronor och har i huvudsak uppkommit i hans enskilda näringsverksamhet. Den avser slutskatt för beskattningsåren 2012–2014 och gäller återförda periodiseringsfonder, kapitalvinst och avgifter för försenade skattedeklarationer. I tre på varandra följande revisionsberättelser i moderbolaget, avseende tiden från halvårsskiftet 2009 till halvårsskiftet 2012, har revisorn påtalat att avdragen skatt och sociala avgifter vid flera tillfällen under vart och ett av åren inte har betalats, eller kunnat betalas, i rätt tid. I revisionsberättelsen för räkenskapsåret den 1 juli 2011 till den 30 juni 2012 har dessutom anförts att den löpande bokföringen innehållit väsentliga brister, att det krävts ett omfattande arbete för att utreda bakgrunden till olika transaktioner, att SJ beviljats ett lån i strid med förbudet i 21 kap. aktiebolagslagen (ABL) och att årsredovisningen inte har upprättats i sådan tid att det varit möjligt att hålla bolagsstämma inom den tid som anges i ABL. De förseelser som gäller skattebetalningarna har lett till att Skatteverket har återkallat sitt godkännande för F-skatt. Även revisorn i dotterbolaget har gjort reservationer. För räkenskapsåret 2012 har han bland annat angett att årsredovisningen inte gett en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning. Revisorn pekade då på att en koncernfordran på moderbolaget var osäker, eftersom det bolaget hade likviditetsproblem; dotterbolagets resultat- och balansräkning borde därför inte fastställas. Förvaltaren i moderbolagets konkurs har i sin förvaltarberättelse som en orsak till obeståndet – utöver en felinvestering – angett att bolaget under flera år har brottats med en smygande olönsamhet; bolaget hade släpat efter med skatterna sedan 2009 och enligt förvaltarens bedömning hade obeståndet manifesterats i vart fall vid årsskiftet 2009/10, alltså fyra år före konkursen. När det gäller dotterbolaget lämnade revisorn i sin berättelse för räkenskapsåret 2012 en upplysning av särskild betydelse där han framhöll vikten av att bolagets långsiktiga finansiering säkerställdes.

Vad gäller frågan är om näringsverksamheten har drivits på ett oförsvarligt sätt konsterarar HD att det flera gånger och i olika sammanhang har förts fram anmärkningar mot den verksamhet som SJ haft ansvaret för (p. 25). HD anser att anmärkningarna inger betänkligheter i ett mål om F-skuldsanering, särskilt som de har varit återkommande under flera år. De är dock inte så allvarliga eller omfattande att verksamheten – som bedrivits under lång tid och med flera anställda – ska betraktas som annat än seriös. Verksamheten har inte heller kännetecknats av bristande lojalitet mot borgenärer eller det allmänna, och det förhållandet att SJ har skatteskulder leder inte till att en F-skuldsanering är utesluten (p. 26). Näringsverksamheten har därför inte enligt HD drivits på ett oförsvarligt sätt i den kvalificerade mening som uttrycket har enligt 9 § 1 F-skuldsaneringslagen (p. 27). 

Nästa fråga HD ställer (p. 28) är om det är skäligt att bevilja en F-skuldsanering enligt 10 §. Även vid den bedömningen måste de återkommande anmärkningarna vägas in, trots att de inte innebär att näringsverksamheten har drivits på ett oförsvarligt sätt (jämför prop. 2015/16:125 s. 247 f.). Enligt HD (p. 29) har det vid skälighetsbedömningen betydelse också hur skulderna och de ekonomiska problemen har uppkommit. I detta fall är förklaringen inte i första hand någon yttre eller oväntad händelse som har ändrat förutsättningarna för SJ:s näringsverksamhet (jämför a. prop. s. 129). Den ekonomiska sårbarheten har mer att göra med en bristande lönsamhet som byggts upp under lång tid. Det ska enligt HD också tas hänsyn till att anmärkningarna är av flera olika slag och att några av dem har återkommit under flera år. De avser skattebetalningar och deklarationer, bokföring och redovisning samt låneförbudet enligt 21 kap. ABL; de rör alltså regler som har central betydelse för borgenärerna och för det allmänna (p. 30).

Vid den allmänna skälighetsbedömningen ska mot detta enligt HD vägas de omständigheter som talar för att SJ ska beviljas F-skuldsanering. Av betydelse är framförallt att han har tagit personliga banklån i syfte att rädda verksamheten samt att han och hans sambo har haft allvarliga hälsoproblem. Därutöver bör vägas in att SJ har försökt få kontroll över sin privatekonomi genom att anlita rådgivning samt att han skött sina betalningar efter inledandebeslutet och numera har betalat större delen av skuldbeloppet enligt beslutet om F-skuldsanering (p. 31). 

Vid en sammanvägning av samtliga omständigheter kan HD ändå inte anse det skäligt det att medge SJ F-skuldsanering. Det ska då särskilt beaktas att anmärkningarna har förekommit under flera år och avsett regler som har central betydelse för borgenärerna och det allmänna samt att SJ gjorts uppmärksam på de ekonomiska svårigheterna utan att vidta verksamma åtgärder för att komma till rätta med situationen (p. 32).

SJ:s ansökan om F-skuldsanering avslås därför.

Två justitieråd är oeniga och vill bevilja SJ F-skuldsanering.

SLUTSATSER

Nu har HD för första gången prövat tillämpningen av lagen om F-skuldsanering. Av särskilt intresse är HD:s tolkning av 9 §. Enligt denna paragrafs första punkt får inte F-skuldsanering beviljas om gäldenärens näringsverksamhet har drivits på ett oförsvarligt sätt. Som framgår har HD ansett att ingen av de två gäldenärerna har bedrivit sin näringsverksamhet på ett oförsvarligt sätt. Vid den sammanlagda bedömningen har HD funnit att RM men inte SJ ska beviljas skuldsanering.

I mål 6635-19 (Företrädaransvar och F-skuldsanering) har en väsentlig fråga om den omständigheten att RM påfört företrädaansvar enligt SFL ska anse medföra att RM drivit näringsverksamheten på ett oförsvarligt sätt. Om detta skrevs i propositionen (prop. 2015/16:125 s. 124) följande:

”Regeringen anser att en F-skuldsanering normalt inte bör komma i fråga om en företrädare för företagarens näringsverksamhet har ådömts företrädaransvar. Det kan dock uppstå en situation där det trots allt går att åberopa tidigare oprövade särskilda omständigheter som medför att det finns anledning att se något mildare på misskötsamheten. Även om det generellt bör ställas tuffare krav på skötsamheten i detta avseende än enligt skuldsaneringslagen, kan en jämförelse göras med att ett företrädaransvar inte per automatik medför att en ansökan om F-skuldsanering ska avslås.”

Ett utdömt företrädaransvar utgör inte ett ”automatiskt” hinder mot F-skuldsanering. Det finns därför möjlighet att göra en annan prövning. Som påpekas av HD i avgörandet har de skulder som företrädaransvaret omfattar förfallit till betalning kort tid före konkursutbrottet. Det är fråga om uteblivna betalningar under en begränsad period sett till hela den tid som verksamheten har bedrivits. De uteblivna betalningarna kan huvudsakligen förklaras med att en av de största kunderna hos RM:s företag ställde in sina betalningar. Det ledde till att företaget drabbades av en likviditetsbrist och därför inte kunde betala bland annat utgående mervärdesskatt. I liknande situationer har HD tidigare funnit att något företrädaransvar inte kunde döma ut (se NJA 1977 s. 711 när en bankkredit hastigt och oväntat sades upp och NJA 1999 s. 229 när en stor kund med omedelbar verkan sade upp samarbetet med gäldenärsföretaget). HD:s bedömning ligger enligt min mening väl i linje med förarbetsuttalandena. 

I mål Ö 5910-19 (Skälighetsprövning och skuldsanering) förelåg en rad omständigheter som enligt lagens förarbeten (prop. 2015/16:125 s. 120 f.) ska tyda på att näringsverksamheten hade drivits på ett oförsvarligt sätt. Som exempel påfördes SJ avgifter för försenade skattedeklarationer. I flera års hade det av honom drivna moderbolaget vid flera tillfällen underlåtit att betala avdragen skatt och sociala avgifter. Bolagets löpande bokföring hade innehållit väsentliga brister. SJ hade beviljats ett lån i strid med förbudet i 21 kap. ABL. Bolagets årsredovisning hade inte har upprättats i sådan tid att det varit möjligt att hålla bolagsstämma inom den tid som anges i aktiebolagslagen. Skatteverket hade återkallat sitt godkännande för F-skatt. Revisorn i dotterbolaget hade angett att årsredovisningen inte gav en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning. Förvaltaren i moderbolagets konkurs angav i sin förvaltarberättelse att bolaget under flera år har brottats med en smygande olönsamhet; varför bolagets obestånd hade manifesterats fyra år före konkursen. Trots detta ansåg inte HD att dessa omständigheter var så allvarliga eller omfattande att verksamheten – som bedrivits under lång tid och med flera anställda – ska betraktas som annat än seriös. Verksamheten har inte heller kännetecknats av bristande lojalitet mot borgenärer eller det allmänna, och det förhållandet att SJ har skatteskulder leder inte till att en F-skuldsanering är utesluten. Näringsverksamheten hade därför inte enligt HD drivits på ett oförsvarligt sätt. Man kan lakoniskt fråga vad som då krävs för att en verksamhet ska anses ha bedrivits på så oförsvarligt sätt att F-skuldsanering är utesluten. Krävs det att gäldenären ska ha dömts för brott i näringsverksamheten? Eller är förklaringen den att SJ synes ha bedrivit verksamheten utan att berika sig själv? Nu tog HD ändå hänsyn till de nu nämnda omständigheterna och vägrade SJ skuldsanering med hänvisning till den allmänna skälighetsbedömningen som ska göras enligt 10 §.

Skuldsaneringslagarna har under de senare åren varit föremål för HD:s prövning vid ett antal tillfällen: NJA 2017 s. 741 (Skuldsanering efter mordbrand), NJA 2019 s. 43 (Den fyraåriga betalningsplanen), NJA 2018 s. 49 (Upprättelseersättningen) samt besluten 2020-12-22 i mål Ö 1211-20 och Ö 245-20 (CSN:s återkrav I och II). I samtliga fall utom i det nu aktuella målet Ö 5910-19 har HD avgjort målen i gäldenärens favör. Är detta ett tecken på att lagstiftningen är väl restriktiv? Eller är det ett tecken på att fler borgenärer anser att tillämpningen är för gäldenärsvänlig och därför vill driva frågor till HD? Eftersom antalet ansökningar om skuldsanering hos KFM har ökat och, till följd av pandemin, lär fortsatta att öka torde framtiden få utvisa i vilken riktning tillämpningen av skuldsaneringslagarna kommer att gå.

Av Nils-Bertil Morgell, f.d. verksjurist och rättslig expert vid Skatteverkets huvudkontor.
Ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek

Senast uppdaterad 8 apr 2021

Läs mer inom rättsområdet
Utbildningar

Om JP Infonet


JP Infonet erbjuder tjänster och vägledning för dig som berörs av juridik i din yrkesroll. Vår vision är att tillgängliggöra juridiken, så att du som kund ska få all information, beslutsstöd och kompetens du behöver – på det sätt som du föredrar.

Mer om oss