Morddömd persons personakt hos socialnämnden ska lämnas ut
Polismyndigheten har rätt att få ut alla handlingar i socialnämndens personakt om en person dömd för mord. Kammarrätten slår fast att uppgifterna behövs i polisens underrättelseverksamhet för att förebygga brott och att sekretessen kan brytas med stöd av 10 kap. 15 a § OSL.
Bakgrund
Polismyndigheten begärde hos socialnämnden att med stöd av 10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, få ta del av samtliga handlingar i en personakt rörande en person dömd för mord. Nämnden avslog begäran och angav att handlingarna omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1 §, OSL. Enligt nämnden framgick det inte av Polismyndighetens begäran att det rörde sig om att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Dessutom uppgav nämnden att uppgifterna skulle få ett betydligt svagare sekretesskydd hos Polismyndigheten, vilket talade emot ett utlämnande. Sekretessen kunde därför inte brytas med stöd av 10 kap. 15 a § OSL.
Polismyndigheten överklagade beslutet till kammarrätten och förde fram att begärda uppgifter behövdes i Polismyndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet i enlighet med regeringsuppdraget Ju2026/00764 avseende åtgärder i syfte att förhindra så kallade vansinnesdåd. Uppgifterna som samlades in omfattades av Polismyndighetens underrättelseverksamhet och därmed även av sekretess hos myndigheten.
Gällande rätt
Enligt 10 kap. 15 a § första stycket 1 OSL hindrar inte sekretess enligt 21–40 kap. samma lag att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet.
Uttrycket förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet innefattar bland annat underrättelseverksamhet, det vill säga myndigheters insamling, bearbetning och analys av information utan konkreta misstankar om ett visst brott. Begreppet brottslig verksamhet förutsätter inte misstankar om ett konkret brott eller viss närmare angiven brottslighet. Tröskeln för utlämnande är relativt låg, och den utlämnande myndigheten kan normalt utgå från att de begärda uppgifterna behövs hos mottagande myndighet. Det räcker att uppgifterna kan kopplas till ett konkret eller typiskt förväntat behov som överensstämmer med bestämmelsens syften (prop. 2024/25:180 s. 88).
En uppgift får enligt 10 kap. 15 a § OSL andra stycket inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Övervägande skäl innebär att det råder en presumtion för att ett utlämnande ska ske om det har kunnat konstateras ett behov enligt första stycket. Med övervägande skäl ska förstås att det framstår som mycket olämpligt eller att resultatet av ett utlämnande skulle framstå som stötande. Vid bedömningen ska beaktas vilket sekretesskydd en uppgift får hos mottagande myndighet. Betydligt svagare eller uteblivet sekretesskydd hos mottagande myndighet kan tala mot utlämnande, men ska inte vara avgörande för bedömningen. (prop. 2024/25:180 s. 90–91.)
Presumtionen för att en uppgift får lämnas ut kan brytas exempelvis om det finns en risk för att ett utlämnande rubbar förtroendet för den utlämnande myndigheten på ett sådant sätt att myndigheten inte kan fullgöra sitt uppdrag. En bedömning ska göras i varje enskilt fall. Att uppgifter av detta slag inte lämnas ut i ett fall utesluter inte utlämnande i ett annat. Särskilt gäller detta när uppgifterna behövs för att förebygga kvalificerad, systematisk, organiserad eller omfattande brottslighet (prop. 2024/25:180 s. 91).
Kammarrättens bedömning
Kammarrätten konstaterar till att börja med att syftet med Polismyndighetens begäran rör insamling, bearbetning och analys av information med det övergripande syftet att förebygga brott där det ännu inte finns konkreta misstankar om att ett visst brott har begåtts. Även om verksamheten är förebyggande på ett mer indirekt sätt anser kammarrätten att den utgör sådan underrättelseverksamhet som beskrivs i förarbetena och som omfattas av 10 kap. 15 a § första stycket 1 OSL. Att Polismyndigheten fått ett särskilt uppdrag avseende så kallade vansinnesdåd är därför inte avgörande för bedömningen.
Kammarrätten bedömer därefter om Polismyndigheten behöver uppgifterna, då det måste finnas någon omständighet som ger stöd för att ett behov av dessa uppgifter finns. Då tröskeln för ett utlämnande är låg och syftet med begäran är att förbygga brottslig verksamhet anser kammarrätten att behovet är visat.
I nästa steg prövar kammarrätten om det finns övervägande skäl som talar emot uppgifternas utlämnande. Här konstaterar kammarrätten att det finns tillämpliga sekretessbestämmelser på Polismyndighetens verksamhet som skulle omfatta aktuella uppgifter vid ett utlämnande. Dessutom ska inte en försvagning av sekretesskyddet vara av avgörande betydelse för om ett utlämnande får ske. Det finns inte heller något som tyder på att utlämnandet skulle framstå som mycket olämpligt eller stötande, och det föreligger därmed inte några övervägande skäl emot uppgifternas utlämnande.
Kammarrätten bifaller därför överklagandet och de begärda handlingarna ska lämnas ut.
Referat av Kammarrätten i Stockholm 2026-06-24, mål nr 3488-26.
Ursprungligen publicerad i JP Socialnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 6 okt 2026
Nicole Wallin
Jurist, redaktör
