Bolag som fick omkring sju procent av yrkat skadestånd var ändå i huvudsak vinnande part
Ett bolag fick bara omkring sju procent av det yrkade skadeståndet men vann frågorna om upphandlingsfel och skadeståndsskyldighet. Högsta domstolen anser ändå att bolaget är i huvudsak vinnande part eftersom dessa frågor hade fått stort utrymme i processen. Vid fördelningen av rättegångskostnader efter ett delvis bifallet käromål är alltså inte bara det beloppsmässiga utfallet relevant. Även processens tyngdpunkt och vilka frågor som har orsakat mest arbete och kostnader ska beaktas.
Bakgrund
En kommun genomförde 2016 och 2020 två upphandlingar av utbildning i svenska för invandrare. Ett utbildningsbolag deltog i båda upphandlingarna. Bolaget vann upphandlingen 2020, men upphandlingen överklagades. Kommunen förlängde därför, utan någon ny upphandling, avtalet med det bolag som hade vunnit upphandlingen 2016. Förvaltningsrätten kom senare fram till att förlängningen innebar en otillåten direktupphandling. Utbildningsbolaget väckte därefter talan mot kommunen och begärde knappt sju miljoner kronor i skadestånd. Kommunen bestred bland annat att en otillåten direktupphandling hade genomförts och att bolaget hade lidit någon ersättningsgill skada.
Tingsrätten
Tingsrätten ansåg att kommunen hade genomfört en otillåten direktupphandling och att utbildningsbolaget hade rätt till skadestånd. Efter en skälighetsbedömning bestämdes skadeståndet till 300 000 kronor. När rättegångskostnaderna fördelades beaktade tingsrätten att bolaget hade vunnit den huvudsakliga frågan i målet men bara fått bifall till en del av det yrkade beloppet. Efter en helhetsbedömning fick kommunen därför ersätta två tredjedelar av bolagets rättegångskostnader.
Hovrätten
Även hovrätten ansåg att kommunen hade genomfört en otillåten direktupphandling och var skadeståndsskyldig. Hovrätten bestämde skadeståndet skönsmässigt till 500 000 kronor. Bolaget hade därmed fått bifall till omkring sju procent av sitt yrkande. Hovrätten ansåg att detta var en så begränsad del att bolaget inte hade rätt till någon ersättning för sina rättegångskostnader. Bolaget fick i stället ersätta kommunens rättegångskostnader i både tingsrätten och hovrätten.
Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd endast i frågan om hur rättegångskostnaderna skulle fördelas.
Gällande rätt
Enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken ska den part som tappar ett tvistemål som huvudregel ersätta motpartens rättegångskostnad. När en parts yrkande bara bifalls till en del gäller enligt 18 kap. 4 § andra stycket motsvarande regler som när parterna vinner ömsom på flera yrkanden.
Högsta domstolen konstaterar med hänvisning till ”Drömbyns motfordran” NJA 2018 s. 667 att 18 kap. 4 § erbjuder två alternativa sätt att fördela kostnaderna. Om kostnaderna för olika delar av målet kan särskiljas ska de fördelas inom respektive del på samma sätt som om den delen hade prövats för sig. Om kostnaderna inte kan särskiljas får vardera parten bära sina egna kostnader eller den ena parten få en jämkad ersättning. När kostnaderna inte kan särskiljas kan hänsyn tas till parternas samlade framgång och till var tyngdpunkten i processen har legat. Om målet huvudsakligen har gällt storleken på ett yrkat belopp kan det vara rimligt att lägga stor vikt vid det beloppsmässiga utfallet. Om processen däremot har omfattat flera olika frågor måste även deras betydelse för arbetet och kostnaderna beaktas.
Högsta domstolen
Processens tyngdpunkt kan väga tyngre än det beloppsmässiga utfallet
Högsta domstolen framhåller att en parts framgång med frågan om betalningsskyldighet kan få betydelse för kostnadsfördelningen även om det utdömda beloppet är betydligt lägre än det yrkade. Domstolen hänvisar i detta sammanhang bland annat till ”Vattenskadan och rättegångskostnaderna” NJA 1978 s. 307 och ”Gruppens ramavtal” NJA 2025 s. 926. Vid bedömningen av var processens tyngdpunkt har legat ska domstolen försöka identifiera vilka frågor som har föranlett mest arbete och därmed orsakat störst kostnader. Det kan bland annat bedömas utifrån i vilken utsträckning parternas argumentation, åberopanden och bevisning huvudsakligen hänför sig till en viss fråga. Även kostnadsräkningarna kan ge vägledning.
Bolaget var i huvudsak vinnande part
Utbildningsbolaget har i både tingsrätten och hovrätten vunnit frågorna om kommunen hade gjort sig skyldig till ett upphandlingsfel och om kommunen var skadeståndsskyldig. Efter en skälighetsbedömning har bolaget däremot bara fått 500 000 kronor av de knappt sju miljoner kronor som yrkades. Kostnaderna går inte att särskilja mellan de olika tvistefrågorna. Frågorna om upphandlingsfel och skadeståndsskyldighet har dock fått stort utrymme i processen. Att bolaget har vunnit dessa frågor om kommunens betalningsskyldighet ska därför få genomslag vid fördelningen av kostnadsansvaret. Samtidigt ska det beaktas att bolaget beloppsmässigt bara har fått bifall till en mindre del av sitt yrkande.
Vid en samlad bedömning av parternas framgång i målet anser Högsta domstolen att utbildningsbolaget är i huvudsak vinnande part. Bolaget befrias därför från skyldigheten att ersätta kommunens rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten. Kommunen ska i stället ersätta en fjärdedel av bolagets rättegångskostnader i dessa instanser.
I Högsta domstolen har bolaget fått framgång med sin talan i stora delar, men inte fullt ut. Kommunen ska därför ersätta hälften av bolagets rättegångskostnader där.
Referat av Högsta domstolen 2026-09-22, mål nr T 1102-25.
Ursprungligen publicerad i JP Upphandlingsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 23 okt 2026
Jonatan Nordlander
Jurist, redaktör
