Avbrytandebeslut som inte håller – en genomgång av kammarrättspraxis
Avbrytandebeslut har länge uppfattats som svåra att angripa med framgång. Praxis har varit tillåtande för upphandlande myndigheter och avbrytandebeslut har endast undantagsvis upphävts av domstolarna. Under de senaste åren tycks emellertid en viss skärpning ha skett, då kammarrätterna vid flera tillfällen har upphävt avbrytandebeslut. Kammarrätten i Jönköpings dom i mål nr 2053–26 är det senaste exemplet. Domen aktualiserar frågan om avbrytande med hänvisning till bristande konkurrens, för höga anbudspriser och förändrade förutsättningar efter en utdragen överprövningsprocess. Sara Ståhl och Erik Edström, Bokwall Rislund Advisors, analyserar domen tillsammans med ett urval av senare års kammarrättspraxis där avbrytandebeslut har upphävts, och drar slutsatser om vad som krävs för att ett avbrytandebeslut inte ska kunna ogiltigförklaras.

1. Inledning
En upphandlande myndighet är inte skyldig att fullfölja en påbörjad upphandling. Möjligheten att avbryta är dock inte obegränsad, beslutet måste vila på sakligt godtagbara skäl, får inte vara godtyckligt och måste vara förenligt med de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna. Av EU-domstolens avgöranden i C-27/98, Fracasso och Leitschutz, och C-92/00, HI, framgår att avbrytande inte är förbehållet undantagsfall och inte förutsätter tungt vägande skäl.
Dåvarande Regeringsrätten har slagit fast att bristande konkurrens, när endast en lämplig anbudsgivare återstår, som regel anses utgöra ett godtagbart avbrytandeskäl, se RÅ 2008 ref. 35. I RÅ 2009 ref. 43 godtogs ett avbrytandebeslut när samtliga återstående anbud översteg myndighetens budget och tjänsten visade sig dyrare än myndigheten haft anledning att räkna med. Även fel i upphandlingsdokumenten kan motivera avbrytande, om felen medför att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet inte kan väljas, enligt EU-domstolens dom C-244/02, Kauppatalo Hansel. I C-440/13, Croce Amica One Italia, bekräftade EU-domstolen att förändrade ekonomiska eller faktiska förhållanden och ändrade behov också kan ligga till grund för ett avbrytande förutsatt att öppenhet och likabehandling iakttas.
Till skillnad från huvudregeln vid överprövning av upphandling är det den upphandlande myndigheten som ska visa att sakligt godtagbara skäl för avbrytande föreligger. I RÅ 2008 ref. 35 uttalade domstolen att ”det inte framkommit annat än att beslutet att avbryta upphandlingen vilat på sakligt godtagbara skäl”. I RÅ 2009 ref. 43 fann domstolen att det var ”tillfredsställande utrett” att samtliga återstående anbud överskred budget. Vilket beviskrav som ska gälla för att skäl föreligger för avbrytande är därmed inte klarlagt från högsta instans.
I svensk underrättspraxis har det länge varit svårt att vinna framgång med överprövningar av avbrytandebeslut, så länge de upphandlande aktörerna har åberopat några av de skäl som enligt HFD och EU-domstolen kan anses godtagbara. Under de senaste åren tycks emellertid en viss skärpning ha skett, då kammarrätterna vid flera tillfällen har upphävt avbrytandebeslut trots att de skäl som åberopas i sig är sådana som kan vara godtagbara.
2. Kammarrättens avgörande i mål nr 2053-26
2.1 Bakgrund
Växjö kommun, Vidingehem AB och Växjö Fastighetsförvaltning AB (de upphandlande myndigheterna) annonserade i juni 2023 en upphandling av digital parkering, och beslutade i september 2023 att anta tre anbud. Upphandlingen blev därefter föremål för en lång rad överprövningsprocesser. Kammarrätten i Jönköping beslutade i februari 2026 att upphandlingen fick avslutas först sedan rättelse skett varvid två av de tre ursprungligen antagna anbuden inte fick beaktas (mål nr 2725-25). De upphandlande myndigheterna beslutade därefter att avbryta upphandlingen med hänvisning till bristande konkurrens (endast två giltiga anbud återstod mot målsättningen om tre leverantörer), för hög prisnivå och förändrade förutsättningar till följd av den utdragna domstolsprocessen.
Parkster AB, som alltjämt var kvalificerad anbudsgivare, ansökte om överprövning och yrkade att avbrytandebeslutet skulle upphävas. Parkster gjorde gällande att det av upphandlingsdokumenten uttryckligen framgick att avtal avsågs tecknas med upp till tre leverantörer under förutsättning att tillräckligt många inlämnade anbud uppfyller samtliga krav, och att myndigheterna därigenom själva gett avkall på möjligheten att åberopa bristande konkurrens vid ett litet antal kvalificerade anbud. Parkster invände vidare att de offererade priserna var lägre än priserna i det föregående avtalet och understeg det uppskattade kontraktsvärde som angetts i upphandlingsdokumenten, samt att de upphandlande myndigheterna inte konkretiserat vilka förutsättningar som förändrats och på vilket sätt.
2.2 Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten i Växjö avslog Parksters ansökan om överprövning. När det gällde grunden för hög prisnivå fann förvaltningsrätten att myndigheterna inte förmått visa att de kvarvarande anbuden varit för dyra. Förvaltningsrätten godtog däremot förklaringen att möjligheten att teckna avtal med tre leverantörer syftade till att garantera tillräcklig valfrihet för kommuninvånarna och skapa incitament att utveckla tjänsterna, även om detta inte uttryckligen framgått i upphandlingsdokumenten. Bristande konkurrens ansågs därmed vara ett sakligt godtagbart skäl. Mot bakgrund av att nästan tre år förflutit sedan upphandlingen först annonserades ansågs det vara sannolikt att förutsättningarna förändrats på ett sådant sätt att det även av det skälet var sakligt godtagbart att avbryta upphandlingen.
2.3 Kammarrättens bedömning
Kammarrätten i Jönköping upphävde avbrytandebeslutet. I fråga om anbudspriserna gjorde kammarrätten samma bedömning som förvaltningsrätten. När det gällde bristande konkurrens konstaterade kammarrätten att man hänvisat till denna grund som en konsekvens av kammarrättens tidigare dom enligt vilken upphandlingen skulle rättas (mål nr 2725–25), men att frågan i målet inte är slutligt avgjord än eftersom domen överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen som meddelat prövningstillstånd. Det var därför inte visat att endast två anbud slutligen skulle kvarstå. Myndigheterna hade inte heller i tillräcklig grad konkretiserat vad de förändrade förutsättningarna bestod i, varför inte heller den grunden utgjorde ett sakligt godtagbart skäl för avbrytandet.
3. Tidigare kammarrättspraxis
Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål nr 2278-22 rörde Kalix kommuns upphandling av ramavtal för mark- och VA-arbeten. Kommunen hade förkastat anbud med negativa priser och avbrutit upphandlingen eftersom inga godtagbara anbud ansågs återstå. Kammarrätten fann att negativa priser var tillåtna enligt upphandlingsdokumenten och att BDX Företagen AB:s anbud felaktigt hade förkastats. Den åberopade grunden för bristande konkurrens föll därmed. Att kommunen och leverantörerna tolkat prisbegreppet olika innebar inte i sig att underlaget var otydligt. Kommunen hade inte heller preciserat hur de negativa priserna påverkade möjligheten att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Avbrytandebeslutet upphävdes och upphandlingen skulle rättas genom att BDX:s anbud utvärderades.
I Kammarrätten i Jönköpings dom i mål nr 2765-24 och 2766-24 hade Trosa kommun och Trosabygdens bostäder AB avbrutit en upphandling av målningsarbeten sedan en leverantör vars anbud förkastats ansökt om överprövning. De upphandlande myndigheterna angav som skäl att kraven på arbetsledare kunde tolkas olika och att det därför inte gick att säkerställa konkurrens på lika villkor, särskilt som fem av nio anbud hade förkastats. Kammarrätten fann att sakligt godtagbara skäl saknades. Kraven var visserligen i viss mån otydliga, men inget av de förkastade anbuden hade brustit på grund av missförstånd av kraven. Kammarrätten uttalade även att det vid överprövning av ett avbrytandebeslut inte krävs att leverantören lidit eller riskerar att lida skada.
I Kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 4694-25 och 4695-25 hade AB Ängelholmshem och AB Ängelholmslokaler avbrutit en upphandling av ramavtal för markentreprenader efter en dom om rättelse. Som skäl för avbrytandet angavs dels ett förändrat prisläge med anledning av tidsutdräkten som orsakats av överprövningen, dels att endast ett anbud återstod. Kammarrätten godtog inget av skälen. Upphandlingsdokumenten föreskrev att anbuden vid överprövning skulle gälla till 15 dagar efter lagakraftvunnet avgörande, varför anbudsgivarna fick antas ha anpassat prissättningen efter detta. Samtliga anbud var dessutom fortfarande giltiga när avbrytandebeslutet fattades, vilket innebar att skälet om bristande konkurrens föll. Kammarrätten upphävde dock inte avbrytandebeslutet, utan återförvisade målen för prövning av ett ytterligare skäl om referenskravens utformning som förvaltningsrätten inte hade prövat.
Kammarrätten i Jönköpings dom i mål nr 1215-26 rörde Karlskrona kommuns upphandling av förpackningsmaterial. Under överprövningen av tilldelningsbeslutet löpte anbudens giltighetstid ut, och den upphandlande myndigheten avbröt därefter upphandlingen med motiveringen att det inte längre fanns några giltiga anbud. Kammarrätten upphävde avbrytandebeslutet. Enligt 10 kap. 10 § LOU förfaller visserligen anbud från leverantörer som inte tilldelats kontrakt när giltighetstiden löpt ut, men den tilldelade leverantörens anbud var giltigt när tilldelningsbeslutet fattades, tilldelningen hade inte ändrats och leverantören höll fast vid sitt anbud. Om tilldelningsbeslutet stod sig kunde den upphandlande myndigheten därför ingå avtal med leverantören. Att giltighetstiden hade löpt ut utgjorde därmed inte ett sakligt godtagbart skäl för avbrytandet.
Kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 8069-24 rörde Munkedals kommuns upphandling av strategisk partnering för grävtjänster och markarbeten. Kommunen avbröt upphandlingen med hänvisning till misstänkt jäv, eftersom sonen till en kommunanställd som deltagit i upphandlingen hade anställts hos den vinnande leverantören. Kammarrätten upphävde avbrytandebeslutet. Jäv kan visserligen utgöra sakligt godtagbara skäl, men kommunen hade inte konkretiserat den anställdes roll och åtgärder i upphandlingen. Sonen hade dessutom anställts efter annonseringen och ingick inte i den offererade organisationen. Under dessa förhållanden var släktskapet i sig inte tillräckligt, och några andra objektiva omständigheter som visade otillbörlig påverkan eller konkurrensfördelar hade inte framkommit.
Sammanfattande iakttagelser
En upphandlande myndighet är som sagt inte skyldig att fullfölja en påbörjad upphandling. Rätten att avbryta är inte heller förbehållen undantagssituationer eller fall där det finns tungt vägande skäl. Ett beslut om avbrytande måste dock vila på sakligt godtagbara skäl, och det är myndigheten som ska visa att sådana skäl funnits, vilket Kammarrätten i Jönköpings dom i mål nr 2053-26 utgör ett tydligt exempel på.
När det gäller den i inledningen berörda frågan om beviskrav ger de redovisade avgörandena inte stöd för att slå fast ett enhetligt beviskrav eller att ett sådant generellt har höjts. Däremot framträder ett krav på konkretisering och underbyggnad av de omständigheter som åberopas. I mål nr 2053-26 godtog kammarrätten inte förvaltningsrättens slutsats att den långa tid som förflutit gjorde det sannolikt att förutsättningarna hade förändrats, utan efterfrågade en konkretisering av vad förändringarna bestod i. På motsvarande sätt räckte i mål nr 8069–24 inte enbart ett släktskapsförhållande som grund för misstänkt jäv när inte påverkan på den aktuella upphandlingen hade konkretiserats. Praxis ger därför snarare stöd för en mer ingående prövning av om skälen för avbrytande har faktiskt stöd än för slutsatsen att domstolarna tillämpar ett nytt, bestämt beviskrav.
Generella påståenden om till exempel förändrade förutsättningar eller för höga anbudspriser räcker alltså inte, utan skälen måste konkretiseras och underbyggas med utredning, till exempel en beslutad budget eller en redovisning av vad som faktiskt har förändrats. Det räcker inte heller att det finns en brist i upphandlingsdokumenten. Den åberopade bristen måste faktiskt ha påverkat upphandlingen. En otydlighet i upphandlingsdokumenten är därmed inte ett sakligt godtagbart skäl att avbryta en upphandling när ingen anbudsgivare missförstått kravet.
Av praxis framgår vidare att upphandlingsdokumenten utgör en central utgångspunkt för bedömningen. Syften, förutsättningar och förbehåll som inte framgår av upphandlingsdokumenten, utan anges först i avbrytandebeslutet eller under överprövningsprocessen, tillmäts begränsad betydelse. Det gäller exempelvis ett påstått syfte att tillgodose ett tidsbundet behov när upphandlingsdokumenten saknar förbehåll för förseningar, liksom ett budgetutrymme som framgår av interna handlingar men som motsägs av det uppskattade värde som angetts i upphandlingsdokumenten. Detta ligger väl i linje med transparensprincipen. Leverantörerna lämnar sina anbud utifrån de förutsättningar som framgår av upphandlingsdokumenten, och det är också mot dessa som skälen för ett avbrytande i första hand prövas.
Ett återkommande mönster är att en upphandling avbryts i nära anslutning till en ansökan om överprövning eller en dom som gått myndigheten emot. En ansökan om överprövning utgör dock inte i sig ett sakligt godtagbart skäl, och inte heller de konsekvenser som följer av att en överprövningsprocess tar tid kan utan vidare läggas till grund för ett avbrytande.
Mot bakgrund av ovan finns det enligt vår mening goda skäl för upphandlande myndigheter att i upphandlingsdokumenten tydligt ange vilka förutsättningar som är väsentliga för upphandlingens genomförande. På så sätt kan upphandlande myndigheter säkerställa att avbrytandebeslut godtas om sådana förutsättningar inte föreligger. Det kan exempelvis gälla tidsplan, budget, önskat antal leverantörer och förbehåll för förseningar. Myndigheten bör också vid beslutstillfället dokumentera det underlag som ligger till grund för ett eventuellt avbrytande. I annat fall finns en risk att myndigheten inte kan visa att det funnits sakligt godtagbara skäl, och att den därmed blir bunden av en upphandling som den inte längre önskar fullfölja.
För leverantörer innebär redovisad praxis en påminnelse om att avbrytandebeslut inte är omöjliga att överpröva och få upphävda, även om den upphandlande myndigheten hänvisar till sådana skäl som i sak anses godtagbara. Om skälen för avbrytandet saknar konkretion eller framstår som konstruerade finns goda möjligheter att nå framgång med en överprövning av beslutet.
Analys av Kammarrätten i Jönköping 2026-10-14, mål nr 2053-26.
Analysen är ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek och JP Upphandlingsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 17 nov 2026