Kommun åläggs att betala företagsbot på grund av arbetsmiljöbrott efter att elev fallit från ett berg och avlidit
En elev avled efter att ha fallit från ett berg på en skolgård. Hovrätten ålägger kommunen att betala en företagsbot på 1 500 000 kronor på grund av arbetsmiljöbrott eftersom kommunen inte har gjort vad som skäligen kan krävas för att förebygga brottet.
BAKGRUND
Under skoltid föll en elev från ett berg på skolans utomhusområde och avled till följd av sina skador. Berghällen var 30 meter och där olyckan inträffade var det cirka 160 centimeter från berghällens kant till marken. Vid en tidigare ombyggnation byggde kommunen en ny trappa och satte staket vid berget, men utan att göra någon skriftlig riskbedömning eller uppföljning av om åtgärderna var tillräckliga för att uppfylla kraven i arbetsmiljölagen (1977:1160). Eleverna på skolan hade ofta befunnit sig på berget trots ombyggnationen. Vid olyckstillfället fanns det personal på skolgården, men inte på den plats där barnet föll.
I tingsrätten åtalades skolans rektor för att ha brustit i sitt ansvar genom att ha underlåtit att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra fallskador, trots att hon känt till risken med berget. Åklagaren framhöll att rektorn av oaktsamhet därmed hade orsakat elevens död. Rektorn förnekade gärningen. Tingsrätten frikände rektorn mot bakgrund av att det inte hade funnits en tydlig fördelning av ansvar mellan grundskoleförvaltningen och lokalförvaltningen vad gällde skolans utomhusmiljö. Rätten bedömde även att delegationen av arbetsmiljöansvaret var otydlig och att rektorn inte agerat oaktsamt i förhållande till den information hon hade fått och de åtgärder skolan vidtagit.
Tingsrätten bedömde dock att kommunen hade begått ett arbetsmiljöbrott på grund av den otydliga fördelningen av uppgifter och ansvar mellan de två förvaltningarna. I kombination med att brottet begåtts av personer i ledande ställning, medförde detta att ansökan om arbetsmiljöbrott bifölls. Företagsboten beslutades till 1 200 000 kronor.
Kommunen överklagade tingsrättens dom till hovrätten.
GÄLLANDE RÄTT
Av 3 kap. 10 § brottsbalken (1962:700) följer att om brott, som i 7–9 §§, har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen (1977:1160) ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott.
I 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen föreskrivs att arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. I 3 kap. 2 a § preciseras arbetsgivarens ansvar, exempelvis att denne ska undersöka riskerna i verksamheten.
Enligt 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen likställs skolelever med arbetstagare.
Enligt lydelsen för 36 kap. 7 § brottsbalken som gällde vid tidpunkten för brottet, ska ett företag åläggas företagsbot för brott om det för brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter och brottet begåtts i utövningen av offentlig verksamhet som kan jämställas med näringsverksamhet. Till sådan verksamhet hör vård, skola och omsorg. För att företaget ska åläggas företagsbot krävs att företaget inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottet.
HOVRÄTTEN
Hovrätten konstaterar att det är uppenbart att ett berg likt det ifrågavarande utgör en risk för att elever kan skada sig allvarligt om inte nödvändiga skyddsåtgärder vidtas. Enligt hovrätten har det funnits stora brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet för utomhusmiljön och ansvariga har inte gjort regelbundna undersökningar för att bedöma riskerna för elevers hälsa. Rätten konstaterar även att bedömningen som kommunen har gjort avseende trappan och staketet inte har dokumenterats skriftligen eller följts upp.
De åtgärder som kommunen har vidtagit har enligt hovrätten varit otillräckliga för att förebygga risken för skada. Funktionärer inom kommunen har haft kännedom om riskerna med utomhusmiljön och har inte genomfört några riskbedömningar. Det är därför fråga om ett otillåtet risktagande och en klandervärd oaktsamhet som motiverar straffbarhet (NJA 2021 s. 1197 och NJA 2020 s. 397). Oaktsamheten har varit en väsentligt bidragande orsak till barnets död eftersom det i hög grad är sannolikt att olyckan inte hade skett om kommunen hade vidtagit ytterligare riskreducerande åtgärder (NJA 2007 s. 369).
Hovrätten finner att kommunen har begått ett arbetsmiljöbrott inom verksamheten. Det har funnits organisatoriska brister med otydlig fördelning av uppgifter och ansvar samt otillräckliga rutiner och kontroller i kommunen. Hovrätten framhåller att kommunen inte har gjort vad som skäligen har kunnat krävas för att förebygga brottet (prop. 2005/06:59 s. 60 och prop. 1985/86:23 s. 67 f.) och hovrätten ålägger därmed kommunen att betala en företagsbot. Storleken på företagsboten motiveras av att barnen hade befunnit sig i skolmiljön på grund av skolplikt, att kommunen under lång tid hade brustit i arbetsmiljöarbetet samt av kommunens underlåtenhet att vidta åtgärder.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom och höjer företagsboten till 1 500 000 kronor.
Referat av Hovrätten för Västra Sverige 2025-11-13, mål nr B 7654-24.
Av Emma Olsson, biträdande redaktör.
Ursprungligen publicerad i JP Skolnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 9 dec 2025
