Logga in

Glömt ditt lösenord?

Vad är klimatjuridik?

klimat-Vad-ar-klimatjuridik-huvudbild1.jpg

Klimatomställningen syns allt mer i nyhetsflödet och ligger högt på EU:s lagstiftningsagenda. Men har du koll på de rättsliga aspekterna av omställningen och hur du påverkas som jurist? I denna analys ger vår expert Anja Ipp, medgrundare, Climate Change Counsel, en översyn av det klimatjuridiska rättsområdet.

INLEDNING


Klimatjuridiken omfattar de rättsliga aspekterna av klimatomställningen – den lagstiftning som syftar att förebygga, motverka eller hantera de globala klimatförändringarna, och de rättsprocesser som syftar att hålla stater och företag ansvariga. 

I senaste tidens nyhetsflöde ser vi exempel:

  • På det globala klimatmötet COP28 enas världens länder om en text som för första gången inkluderar språk om en övergång från fossila bränslen till förnybart (”The UAE consensus”).
  • Den svenska regeringen, i enlighet med Sveriges klimatlag (2017:720), lanserar en klimatpolitisk handlingsplan.
  • EU-lagstiftningen Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) träder i kraft, med resultatet att stora delar av näringslivet nu måste kartlägga och rapportera sina utsläpp uppåt och nedåt i sina värdekedjor.
  • Svenska ungdomar stämmer svenska staten för bristande klimatpolitik – i det så kallade Aurora-målet – och FN:s generalförsamling begär att den Internationella domstolen i Haag ska fastställa länders skyldigheter för att skydda planetens klimat.

Klimatjuridiken ger ringar på vattnet som sprider sig långt utanför miljörätten. Frågor med koppling till klimatomställningen uppstår inom i stort sett alla rättsområden – från offentlig upphandling och förvaltning till försäkring, transaktioner, bank och finans. Den här artikeln redogör först översiktligt för klimatjuridiken som begrepp och rättsområde, samt diskuterar sedan kort hur klimatjuridiska frågeställningar påverkar arbetet för advokater, bolagsjurister och jurister inom offentlig sektor.

Att skilja på miljö, hållbarhet, klimat, och klimatomställning


Miljö är ett brett samlingsnamn för skog, luft, vatten, flora och fauna. Miljörätten reglerar bland annat avfallshantering, nyttjandet av naturresurser, föroreningar av mark och vatten, och bevarandet av biologisk mångfald.

Hållbarhet är ett bredare begrepp, som utöver miljö och klimat även inkluderar sociala och ekonomiska aspekter, till exempel jämlikhet och mänskliga rättigheter. Hållbarhetsjuridik omfattar därför ett bredare register av juridiska områden (se Frydlinger [2023], ”Vad är hållbarhetsjuridik”, Svensk Juristtidning, https://svjt.se/content/vad-ar-hallbarhetsjuridik [hämtad 2024-01-09]).

Klimat är snävare än miljö och hållbarhet. Begreppet tar sikte på de genomsnittliga fysiska förhållandena i atmosfären – temperatur, luftfuktighet, lufttryck, vind, nederbörd – över en längre tidsperiod. Klimatförändringar syftar på långsiktiga trender i temperatur, nederbörd och vindmönster, som global uppvärmning och extrema väderhändelser. Klimatförändringar kan ha naturliga orsaker, men det som orsakar oro idag är den påverkan som mänsklig aktivitet har på klimatsystemet, särskilt genom ökade utsläpp av växthusgaser.

Klimatomställning syftar främst på åtgärder och strukturella förändringar avsedda att motverka klimatförändringar genom minskade utsläpp (eng. mitigation). Ett centralt begrepp är ”nettonoll” (eng. net zero), som innebär att utsläppen i första hand minskas så mycket som möjligt och att eventuella återstående utsläpp klimatkompenseras, med resultatet att mängden koldioxid som tillförs atmosfären ska bli noll. Andra aspekter av omställningen är anpassning av samhället till de förändringar som inte går att undvika (eng. adaptation) och fördelning av kostnaderna för de skador och förluster som orsakas av klimatförändringar (eng. loss and damage).

INTERNATIONELL KLIMATRÄTT


Klimatjuridikens rättsliga grund är folkrätten: internationella avtal och överenskommelser som förhandlats fram för att samordna insatser på global nivå. Endast stater är juridiskt bundna av folkrätten, men när staternas internationella åtaganden – och den tydliga inriktningen mot en fossilfri framtid – implementeras på regional och nationell nivå påverkas alla aktörer inom både den offentliga och privata sektorn. Det innebär förändrade regler och nya krav på myndigheter, regioner, kommuner, och näringsliv.

FN:s Klimatkonvention och Kyotoprotokollet


FN:s klimatkonvention, the UN Framework Convention on Climate Change (UNFCCC), antogs vid Earth Summit i Rio de Janeiro 1992 av 195 parter (194 stater samt Europeiska unionen) och utgör ramen för den internationella klimaträtten. Konventionen erkänner den grundläggande principen om gemensamt men differentierat ansvar (”common but differentiated responsibilities”), som innebär att världens länder delar ansvaret för att hantera klimatförändringar, men har olika ansvar baserat på historiska utsläpp och ekonomisk kapacitet. Utvecklade länder förväntas ta ledningen i klimatåtgärder och stödja utvecklingsländer både finansiellt och teknologiskt i omställningen.

Representanter för konventionsparterna möts årligen vid partskonferenser, Conference of the Parties (COP), för att diskutera och fatta beslut – genom konsensus – angående konventionens tillämpning. Mötet i Dubai i slutet av 2023 var det 28:e i ordningen, därav beteckningen COP28.

Kyotoprotokollet antogs 1997 på COP3, och trädde i kraft 2005. Det representerade en viktig milstolpe inom ramen för UNFCCC eftersom det införde de första juridiskt bindande målen för industriländerna att minska sina utsläpp av växthusgaser under en viss tidsperiod. Kyotoprotokollet tog hänsyn till principen om gemensamt men differentierat ansvar genom att sätta tydligare krav på utvecklade länder; det var dock begränsat till vissa länder och täckte inte alla de viktiga aktörerna. Kyotoprotokollet lade även grunden till handel med utsläppsrätter.

Parisavtalet och överenskommelsen i Dubai


Parisavtalet som antogs 2015 på COP21 representerar den hittills mest omfattande överenskommelsen inom internationell klimaträtt. Målet är att hålla den globala genomsnittstemperaturen väl under 2 grader Celsius över förindustriella nivåer och att sträva efter att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader Celsius.

En nyckelprincip som slogs fast i Parisavtalet är att alla länder, oavsett utvecklingsnivå, ska delta i klimatomställningen genom nationellt beslutade åtaganden (eng. Nationally Determined Contributions, NDCs) för att minska utsläpp och hantera klimatförändringar. Staternas åtagande enligt Parisavtalet består endast av att fastställa och rapportera sina NDCs; avtalet innehåller inte några specifika bestämmelser om omfattningen på staternas ambitioner. Parisavtalets artikel 6 tillåter länder att samarbeta och överföra utsläppsminskningar mellan varandra för att uppnå sina NDCs, och fastställer att en global marknadsmekanism för handel med utsläppsminskningar ska skapas.

Utvecklade länder åtog sig i Parisavtalet att bidra med klimatfinansiering och tekniköverföring för att hjälpa utvecklingsländer att anpassa sig till och motverka klimatförändringarna. Genomförandet av dessa åtaganden har varit en källa till debatt och utmaningar.

I november och december 2023 hölls partskonferensen COP28 i Dubai. Mötet resulterade i en överenskommelse att påbörja omställningen från fossila bränslen i energisystemet (”The UAE Consensus”).

Mänskliga rättigheter och ”soft law”


Inom det klimatjuridiska ramverket ryms även vissa mänskliga rättigheter. Klimatförändringar har direkta och indirekta konsekvenser som påverkar flera av de mänskliga rättigheter som skyddas av folkrätten. Torka, översvämningar, skogsbränder, stigande havsnivåer och förändringar i ekosystemen kan hota rätten till liv, mat, vatten och hälsa, särskilt i utvecklingsländer och i speciellt utsatta samhällen. Detta strider i många fall mot internationella överenskommelser, som FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Många klimatrelaterade rättsprocesser har baserats på just mänskliga rättigheter.

Utöver de internationella traktaten, som är juridiskt bindande för stater, så finns det vägledande deklarationer och normer (så kallad ”soft law”) som har bäring på hur bindande rättskällor tolkas och implementeras. FN:s generalförsamling publicerade 2022 en resolution som erkänner alla människors rätt till en ren, hälsosam och hållbar miljö. Resolutionen är inte bindande för medlemsstaterna, men kan leda till nationell lagstiftning och kan påverka utfallet av rättsprocesser i nationella och internationella domstolar. Detsamma gäller FN:s Vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (2011) och Agenda 2030, där världssamfundet kom överens om de 17 globala hållbarhetsmålen.

puff-climatenet-ny.jpg


EU OCH NATIONELL LAGSTIFTNING


Internationella avtal sätter riktningen och ambitionsnivån på den globala klimatomställningen, men genomförandet sker genom regional och nationell lagstiftning. Databasen Climate Change Laws of the World (https://climate-laws.org/) som samlar all tillgänglig klimatlagstiftning globalt, innehöll i juni 2023 över 3100 lagar och nationella policydokument från olika jurisdiktioner.

EU:s Green Deal och Fit for 55


Som EU-medlem ska Sverige följa EU:s gemensamma åtaganden och åtgärder.

EU har fastställt klimatmål som ämnar göra Europa till världens första koldioxidneutrala kontinent senast år 2050. Den europeiska gröna given (eng. the European Green Deal) omfattar en rad initiativ för att minska växthusgasutsläppen, främja förnybar energi, och att frikoppla ekonomisk tillväxt från resursanvändning. Dessa klimatmål blev till juridiskt bindande åtaganden i EU:s klimatlag, som antogs år 2021. Samma år antog EU-kommissionen ”Fit for 55” – ett lagstiftningspaket som ska verkställa de bindande klimatmålen och sänka EU:s koldioxidutsläpp med 55 procent till år 2030.

Lagstiftningen som ingår i Fit for 55 antogs 2021–2023 och har successivt börjat träda i kraft. Till exempel: EU-taxonomin, EU Emissions Trading System (EU ETS), Carbon Border Adjustment Mechanism (CBAM), Sustainable Finance Disclosure Regulation (SFDR), Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD), Construction Products Regulation (CPR), och förordningen om markanvändning och skogsbruk (LULUCF).

EU-lagstiftningen sätter riktningen och styrfarten för den svenska klimatomställningen.

Nationell lagstiftning


Sverige antog redan 2017 ett klimatpolitiskt ramverk bestående av en klimatlag, ett klimatpolitiskt råd, och klimatmål enligt vilka Sverige ska uppnå nettonoll utsläpp senast 2045. Klimatlagen trädde i kraft den 1 januari 2018 och innebär en skyldighet för regeringen att föra en politik som utgår från klimatmålen, samt att regelbundet rapportera om utvecklingen. Enligt klimatlagen ska regeringen vart fjärde år ta fram en klimatpolitisk handlingsplan för att visa hur regeringens politik bidrar till att nå utsläppsmålen.

Den första klimathandlingsplanen överlämnades till riksdagen i december 2019 (prop. 2019/20:65). Samtidigt tillsattes Klimaträttsutredningen med syftet att se över all svensk lagstiftning för att det klimatpolitiska ramverket skulle få genomslag (dir. 2019:101). Delbetänkandet En klimatanpassad miljöbalk för samtiden och framtiden (SOU 2021:21) kom 2021, och 2022 kom slutbetänkandet Rätt för klimatet (SOU 2022:21) som innehöll förslag till ändringar av lagstiftningen för att (1) främja bidrag till klimatomställningen, (2) underlätta byggande av elnät, och (3) säkerställa ett transporteffektivt samhälle. Den andra klimathandlingsplanen överlämnades till riksdagen i december 2023 i form av en skrivelse (skr. 2023/24:59).

KLIMATRELATERADE TVISTER


Parallellt med den globala ökningen i klimatlagstiftning det senaste årtiondet syns en uppsving i antalet klimatrelaterade rättsprocesser i domstolar över hela världen (eng. climate disputes). Climate Change Litigation Database (https://climatecasechart.com/) som tillhandahålls av Sabin Center for Climate Change Law i New York, innehåller information om mer än 2 300 klimatrelaterade tvister runtom i världen (se Setzer och Higham [2023], Global trends in climate change litigation, Grantham Research Institute on Climate Change and the Environment, https://www.lse.ac.uk/granthaminstitute/publication/global-trends-in-climate-change-litigation-2023-snapshot/ [hämtad 2024-01-09]).


Civilsamhället stämmer stater


Mest omskrivna är de klimatrelaterade rättsprocesser som drivs av olika civilsamhällesorganisationer mot stater. Typexemplet, och kanske det mest kända målet, är Urgenda v. Nederländerna (https://climatecasechart.com/non-us-case/urgenda-foundation-v-kingdom-of-the-netherlands/) som slog fast att den nederländska regeringen har en skyldighet att sänka landets utsläpp för att uppfylla sina åtaganden enligt Parisavtalet och Europakonventionen. Sedan föreläggandet i Urgenda-målet har liknande processer dykt upp över hela världen.

I Sverige har vi Aurora-målet, där drygt 600 ungdomar har stämt staten med krav på mer ambitiösa klimatåtgärder. Kärandena i Aurora yrkar att tingsrätten ska fastställa att statens bristande klimatarbete är en kränkning av deras mänskliga rättigheter enligt Europakonventionen, och ålägga staten att sänka utsläppen av växthusgaser. I oktober 2023 hissades Aurora till Högsta domstolen efter det att Nacka tingsrätt bett om vägledning i frågan om huruvida målet överhuvudtaget kan prövas i svensk domstol.

En talan rörande klimatförändringarna har också väckts vid Europadomstolen. I målet Duarte Agostinho and others v. Portugal and 32 Other States (https://climatecasechart.com/non-us-case/youth-for-climate-justice-v-austria-et-al/) har en grupp barn och ungdomar från Portugal stämt 33 europeiska stater som de menar kränker deras mänskliga rättigheter genom att inte göra tillräckligt för att förhindra klimatförändringarna.

Civilsamhället stämmer företag


Det finns också fler och fler klimatrelaterade rättsprocesser mot företag. Det kanske mest välkända är Milieudefensie v. Shell (https://climatecasechart.com/non-us-case/milieudefensie-et-al-v-royal-dutch-shell-plc/) där en holländsk domstol beordrade Shell att minska sitt globala koldioxidavtryck med 45 procent, inklusive i konsumentledet (”scope 3-utsläpp”). Och i Polen stoppades byggandet av ett kolkraftverk när organisationen ClientEarth, i egenskap av aktieägare, stämde energibolaget Enea. Andra tvister har tagit sikte på ”climate washing” – en underkategori till det vanligare begreppet greenwashing – där företag stäms på grund av potentiellt vilseledande påståenden i klimathänseende.

De flesta stämningar riktade mot företag, inklusive exemplen ovan, yrkar på fastställanden av olika slag. Mindre vanligt, men ändå förekommande, är processer med skadeståndsanspråk, där kärandena hävdar att de lidit skada av klimatförändringar och tillskriver ett visst företag en andel av skadan – till exempel Lliuya v. RWE AG, https://climatecasechart.com/non-us-case/lliuya-v-rwe-ag/, där en peruansk bonde har stämt energijätten RWE i tysk domstol, och Asmania v. Holcim (https://climatecasechart.com/non-us-case/four-islanders-of-pari-v-holcim/) där indonesiska bybor stämt cementtillverkaren Holcim i domstol i Schweiz. 

Stater och företag stämmer varandra


Klimatrelaterade rättsprocesser mellan stater och företag handlar inte sällan om fördelningen av kostnaderna för samhällets klimatomställning och klimatförändringarnas konsekvenser.

Inom den internationella investeringsrätten finns flera exempel på tvister där utländska företag stämt stater vars klimatlagstiftning eller policy haft negativ påverkan på företagets verksamhet. Nederländernas lag om utfasning av kolkraft, till exempel, resulterade i stora ersättningskrav från de tyska energibolagen RWE och Uniper som investerat i kolkraftverk i landet. Dessa och flera liknande rättsprocesser grundas på det omtvistade Energistadgefördraget (eng. Energy Charter Treaty), i vilket Sverige är part.

I en annan kategori finns klimattvister är där städer och stater, främst i USA, har stämt företag i utsläppstunga branscher med krav på skadestånd för att täcka kostnaderna för effekterna av klimatförändringarna. Ett grundläggande argument i dessa tvister är ofta att olje- och gasbolagen länge varit medvetna om att deras produkter leder till klimatförändringar. I september 2023 stämde Kalifornien – världens femte största ekonomi – de fem största oljebolagen i en civilrättslig process, People of the State of California v. Big Oil  (https://climatecasechart.com/case/people-v-exxon-mobil-corp/).

Kommersiella tvister mellan företag


Klimatrelaterade frågeställningar förekommer i allt större utsträckning i kommersiella tvister mellan företag. I vissa processer är klimatjuridiken en central del av tvisten, t.ex. avtalsbrott som föregås av en ändring i utsläppslagstiftning; andra tvister är relaterade till klimatomställningen men själva klimatjuridiken är mer perifer. Denna kategori av tvister kan förväntas öka i takt med att klimatförändringarna och klimatomställningen i allt högre utsträckning påverkar allt från leverantörskedjor till marknadspreferenser.

HUR KLIMATJURIDIKEN PÅVERKAR JURISTERNA


Klimatförändringarna, klimatomställningen och klimatjuridiken kan förväntas få en direkt eller indirekt påverkan på arbetet för bolagsjurister, advokater, och jurister inom offentlig sektor. För vissa handlar det om att tolka och tillämpa klimatlagstiftning och rapporteringskrav, och för andra om att bedöma klimatrelaterade risker eller att skriva omställningsanpassade avtal med leverantörer. De juridiska arbetsområdena blir bredare och mer komplexa, med en ökad betoning på hållbarhet, klimatjuridik och anpassning till nya omständigheter.


Tvistlösning


För jurister som arbetar med tvister – på ombudssidan eller inom domstolsväsendet – höjs kunskapskraven i takt med att klimatrelaterade rättsprocesser ökar i antal och komplexitet. Omställningen ger upphov till nya typer av tvister, till exempel försäkringsanspråk efter extremväderhändelser och tvister relaterade till climate-washing eller handel med utsläppsrätter. Att fastställa och fördela risk och ansvar baserat på nya grunder och omständigheter kan kräva att man blickar utanför Sverige och ser hur klimattvister hanterats i andra jurisdiktioner. Climate Change Litigation Database (https://climatecasechart.com/) samlar information om klimattvister runtom i världen.

Compliance och rådgivning


EU:s lagstiftning innebär att stora delar av näringslivet måste kartlägga och rapportera sina utsläpp uppåt och nedåt i sina värdekedjor. Detta ställer krav, främst på bolagsjurister, att utveckla och implementera företagets strategier för klimatrapportering och transparens och att säkerställa att företaget och dess leverantörer efterlever alla tillämpliga regelverk. Compliance-arbetet kan även innefatta hantering av klimatrelaterade risker och integration av hållbarhetsmål i företagets verksamhet.

Den affärsjuridiska rådgivningen inkluderar alltmer ett visst mått av hållbarhetsrådgivning. Det kan handla om att utvärdera och minimera klimatrisker i samband med investeringar, att utveckla företagspolicyer och strategier, eller att förutse kommande klimatlagstiftning och anpassa och framtidssäkra affärsmodeller. Jurister specialiserade inom finans bistår finansinstitut med att granska och förändra investeringspolicyer för att inkludera hållbarhetskriterier.

Affärsjurister inom olika områden kommer eventuellt behöva en bredare expertis än tidigare för att uppfylla de behov som uppstår hos klienterna i samband med klimatomställningen.

Offentlig förvaltning


Den offentliga sektorn är central i samhällets klimatomställning, och många offentligt anställda jurister bör därför räkna med ökade krav på förståelse för kopplingen mellan klimatet och juridiken. Inom offentlig förvaltning är jurister direkt involverade i att utveckla och implementera klimatlagstiftning och regelverk. De kan även, till exempel, behöva utreda vad nya EU-direktiv innebär för en viss myndighets ansvarsområde, bedöma vilka åtgärder som måste genomföras för att klimatsäkra myndighetens arbete, eller se till att myndighetens upphandling är förenlig med gällande klimatlagstiftning.

Klimatanpassade avtal


Klimatambitioner och andra icke-bindande målsättningar kan göras juridiskt bindande genom avtal. Genom att förhandla, upprätta och upprätthålla avtal som främjar övergången till förnybara energikällor och hållbara affärsprinciper kan jurister på ett väldigt konkret sätt bidra till klimatomställningen. Det London-baserade initiativet The Chancery Lane Project (https://chancerylaneproject.org/) har utvecklat en databas av avtalsklausuler som syftar till att göra det lättare att integrera klimatambitioner och målsättningar avtal som omfattar allt från företagsöverlåtelser till hyresavtal för industrifastigheter.

FRAMÅTBLICK


Klimatjuridiken ger ringar på vattnet långt utanför miljörätten. I rapporten Affärsjuristerna och klimatet svarade hälften av de tillfrågade juristerna att klimatfrågor redan aktualiseras i deras arbete, och vissa angav att klimatrelaterade frågeställningar genomsyrar arbetet. I takt med att klimatförändringarnas effekter blir alltmer märkbara och målet om klimatneutralitet tas på allt större allvar, kommer behovet av kunskap och förståelse för kopplingarna mellan klimat och juridik att växa.

Internationellt syns exempel på hur juristbranschen tar en alltmer proaktiv roll i omställningen. Många advokatsamfund har tillsatt arbetsgrupper eller utredningar, andra har redan tagit ställning. I Storbritannien publicerade UK Law Society i april 2023 Guidance on the impact of climate change on solicitors – vägledande principer som belyser, till exempel, hur jurister kan minska sin klimatpåverkan, hur omställningen påverkar juristyrket, och hur klimatrelaterade risker kan påverka juridisk rådgivning och förhållandet till klient.

Ett flertal organisationer och nätverk har växt fram i branschen, till exempel General Counsel Sustainability Leaders för bolagsjurister och Net Zero Lawyers Association för advokater. Initiativet Legal Pathways to Deep Decarbonization tillhandahåller modelllagar som kan antas för att drastiskt minska utsläppen, och The Chancery Lane Project tillhandahåller avtalsmallar med samma syfte. En sammanslutning av organisationer organiserar regelbundet Climate Law and Governance Day i samband med COP-mötena. Detta är endast ett axplock av de branschinitiativ som tar sikte på samma mål: att förtydliga och stärka juristernas roll i omställningen.

I ett tal (https://www.americanbar.org/news/abanews/aba-news-archives/2021/08/john-kerry-to-aba---you-are-all-climate-lawyers-now-/) till det amerikanska advokatsamfundets årsmöte 2021 konstaterade den tidigare utrikesministern och tillika advokaten John Kerry:

“You are all climate lawyers now, whether you want to be or not. Facts, evidence, and science all make clear that we have a narrow window to avoid the worst consequences of this crisis, and there’s a place for lawyers to help hold back the tide and create new pathways. . . . We need your skills, your expertise, and hard work to lay the legal pathways and to expedite our progress along that path.”

Med andra ord: Varje jurist, oavsett verksamhetsområde och arbetsgivare, behöver engagera sig i klimatomställningen. Detta innebär självklart nya utmaningar, men även möjligheten att på ett konkret sätt bidra till en hållbar och klimatneutral framtid.

Av Anja Ipp, medgrundare, Climate Change Counsel.
Ursprungligen publicerad i JP Climatenet.

Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.

Publicerad 15 jan 2024

Anja Ipp

Co-Founder, Climate Change Counsel

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev inom miljörätt:

Se vår integritetspolicy

Upptäck mer

Kurser

Dagvattenjuridik
Avfallslagstiftningen

Tjänster

Nyheter

Europeiska unionens råd antog i mars ett förslag till direktiv om företags ansvar för deras påverkan på mänskliga rättigheter och miljön. Vi har analyserat förslaget här.

10 apr 2024

I den här analysen förklarar Sara Magnéli hur klimatanpassade avtal kan användas som ett centralt verktyg i klimatomställningen.

9 apr 2024

Regeringen har presenterat sin proposition Energipolitikens långsiktiga inriktning. I denna analys går klimatexperten Mattias Goldmann igenom förslagen och den fortsatta processen.

4 apr 2024