lagkommentar till strålskyddslagen

Kommentar till strålskyddslagen

Strålskyddslagen (2018:396) omfattar så gott som all användning av joniserande och icke-joniserande strålning, såväl naturlig strålning som sådan strålning som människan framkallar eller förorsakar. Den första strålskyddslagen beslutades 1958 och ersattes av strålskyddslagen (1988:220). Syftet med lagstiftningen är att genom reglering och kontroll skydda människor och miljön från skadlig verkan av strålning. 

Strålskyddslagen utgår i fråga om joniserande strålning från de så kallade Basic Safety Standards, BSS, som har kommit till uttryck i rådets direktiv 2013/59/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning. Lagen innehåller allmänna bestämmelser om strålskyddsprinciper, krav på utbildning och information om strålskydd, bestämmelser om tillstånd och tillsyn för verksamheter samt straffbestämmelser. Det finns även mer detaljerade bestämmelser om skydd av arbetstagare, patienter, allmänhet och miljö. Bestämmelser om verksamheter med icke-joniserande strålning finns samlade i ett särskilt kapitel.

I denna lagkommentar kommenteras strålskyddslagen paragrafvis. Kommentarerna utgår från lagstiftarens intentioner såsom de har kommit till uttryck i förarbetena till den nuvarande strålskyddslagen och i viss mån till 1988 års strålskyddslag. Kommentaren innehåller hänvisningar till bestämmelser i strålskyddsförordningen (2018:506) och till Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter samt till praxis på området. Den uppdateras regelbundet med lagändringar och tillkommande praxis.