Hot mot tjänsteman eller raplåt inom ramen för konstnärlig yttrandefrihet?

Hot mot tjänsteman eller raplåt inom ramen för konstnärlig yttrandefrihet.jpg

Raplåten ”Då ska hon skjutas” innehöll uttalanden som rörde en namngiven polis och som tillkommit för att hämnas för vad polisen gjort i samband med myndighetsutövning. Riksåklagaren gjorde gällande att låten utgjorde straffbart hot mot tjänsteman, men Högsta domstolen fann att den rymdes inom ramen för den yttrandefrihet som får accepteras enligt 2 kap. 23 § andra stycket regeringsformen och därför inte utgjorde något som var straffbart. JP Infonets expert Jan Rosén analyserar domen.

SAKEN

I Regeringsformen (RF) 2 kap. 23 § anges vissa förutsättningar för begränsningar av den principiellt obegränsade yttrandefrihet som gäller i Sverige enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 RF, det vill säga frihet att meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Yttrandefriheten (och informationsfriheten) får dock begränsas bland annat med hänsyn till rikets säkerhet, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets fred eller till förebyggande och beivrande av brott. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder detta. I andra stycket av först nämnda paragraf understryks att vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras så ska beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Mot detta anslag i grundlags form valde Riksåklagaren att söka ändring i Svea hovrätts dom (2019-10-23, mål nr B 11175-18), i vilken rapartisten FL ansågs ansvarig för brottet hot mot tjänsteman, 17 kap. 1 § brottsbalken (BrB), grundat på yttranden i FL:s raplåt ”Då ska hon skjutas”. Låten hade lagts upp på Spotify en dryg månad efter en konsert som hade anordnats av bland annat FL på Kägelbanan, Södra Teatern i Stockholm. Låten, melodiskt byggd på en känd födelsedagssång, låg ute på Spotify under tre dagar innan den togs bort efter en anmälan och hade då hunnit streamas cirka 27 000 gånger.

Vid konserten i fråga ingrep polisen mot ett antal personer på grund av misstanke om narkotikainnehav. En närvarande polis, AL, gjorde senare negativa uttalanden i massmedia om arrangemanget och hade också ombersörjt ett beslag av en dator tillhörig FL.

Målet gällde alltså främst hur yttrandefrihetsrättsliga aspekter ska beaktas vid bedömningen av ett åtal för hot mot tjänsteman. En grundfråga var också om innehållet i låten ”Då ska hon skjutas” var sådant att det innebar ett hot om våld som framstod som allvarligt menat och i så fall för vem.

I låten framfördes bland annat att alla horor och alla knarkare ska skjutas. Upprepade gånger återkommer en refräng med frasen ”då ska du skjutas”. I en del av en vers nämns AL:s namn och den strofen lyder:

”Ett inlägg på insta, jag knullar hela din insats, jag knullar din familj, knullar där du bor blåser dig som jag var vindkraft. Ge tillbaka min dator med skivan annars kommer jag skriva [AL] är en ful fisk och då ska alla små fiskar få lida.”

Tingsrätten hade frikänt FL eftersom det inte ansågs bevisat att han hade haft uppsåt att hota AL. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde FL för hot mot tjänsteman till villkorlig dom och 70 dagsböter.

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

Högsta domstolen (HD) konstaterar initialt att den brottsliga gärningen består i hot om våld på person och att hotet om våld måste rikta sig mot den hotade själv. Det krävs inte att hotet om våld har varit ägnat att framkalla allvarlig rädsla hos den utsatte. Det krävs inte heller att hotet för den hotade innebär eller framstår som trängande fara, men det ska framstå som allvarligt menat. Farhågorna behöver dock inte avse att hotet skulle kunna förverkligas exakt på det sätt som angetts utan även mera förtäckta hotelser om våld kan leda till straffansvar.

Vidare konstaterar HD att enligt 2 kap. 23 § RF får yttrandefriheten inskränkas med hänsyn till bland annat förebyggandet och beivrandet av brott. Något motsvarande framgår av artikel 10.1 och 2 Europakonventionen. Enligt båda lagrummen ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i bland annat kulturella angelägenheter. Detta manar, enligt HD, till försiktighet vid tillämpningen så att inte konflikter med de grundlagsfästa värdena uppkommer (bland annat med referens till Europadomstolens praxis angående artikel 10 i Europakonventionen; till exempel Pentikäinen v. Finland, [GC] no. 11882/10, § 87, ECHR 2015). Vid den avvägning som ska göras mellan intresset av yttrandefrihet å ena sidan och intresset av att motverka angrepp mot myndighetsföreträdare å andra sidan, bör därför yttrandefrihetsintresset tillåtas få ett stort spelrum. Det utrymme som regeringsformen liksom Europakonventionen ger när det gäller att begränsa yttrandefriheten gör att någon konflikt med grundlagen normalt sett inte uppkommer genom att hot mot tjänsteman bestraffas.

Mer konkret anför HD att yttrandena och uttryckssätten i ”Nu ska hon skjutas” skulle kunna prövas som inlägg i en pågående samhällsdebatt, ett polemiskt svar på en upplevd orättvisa, samhällskritisk satir eller gränsöverskridande konst eller en nidvisa, eftersom sådana inlägg i samhällsdebatten i regel bör utgöra tillåtna yttranden. Även om de skulle kunna uppfattas som olustiga, väl långtgående eller provocerande. Det omfattande skyddet för yttrandefriheten skulle således kräva att vi i praktiken får stå ut med inte bara det som vi uppfattar som obekvämt och obehagligt utan även yttranden som kränker, chockerar eller stör staten eller någon del av befolkningen.

HD understryker dock att enligt såväl regeringsformen som Europakonventionen passeras en gräns när det som yttras övergår till att faktiskt utgöra ett hot om våld eller liknande. Och det skulle gälla även om yttrandena fälls inom ramen för exempelvis en politisk debatt eller i ett kulturellt sammanhang. Det avgörande är som sagt om det påstådda hotet framstår som allvarligt menat sett till det sammanhang och till den form i vilket det framförs.

Närmare besett finner HD att raplåten i fråga innehåller, med hänsyn till dess titel i förening med de ovan citerade textraderna, uttryck som enligt ordalagen förvisso skulle kunna ses som hot om våld på AL:s person. Det slås också fast att FL:s avsikt med låten var att hämnas på AL som representant för polisen på grund av polisinsatsen och hennes senare uttalanden i media samt att FL förstod risken för att hon skulle kunna uppfatta budskapet i låten som hotfullt.

Emellertid gör domstolens en nogsam helhetsbedömning som bland annat inbegriper egenheterna hos ifrågavarande musikgenre, ”där tonen generellt sett kan vara hård”, att låttexten är mångtydig och metaforisk, att refrängen inte framförs i anslutning till den textuella strof som åtalet avser, att uttrycket att alla små fiskar ska ”lida” inte nödvändigtvis pekar på ett våldsutförande och att därmed, sammantaget, att något allvarligt menat hot om våld inte framförts. Låtens innehåll, ”om än tillspetsat och säkerligen obehagligt för AL som känner sig utpekad”, var därför inte straffbart.

NÅGRA KOMMENTARER

Vid tidpunkten för 1976 års reform av regeringsformens rättighetsregler så framstod nog som klart att brott som olaga hot och hot mot tjänsteman skulle falla helt utanför grundlagsskyddet för yttrandefrihet (se prop. 1975/76:209 s. 141). Ifrågavarande dom utgår däremot från att straffbestämmelserna avseende hotbrott väl kan utgöra begränsningar av yttrandefriheten (HD hänvisar till NJA 1999 s. 275, Aftonbladet, och prop. 2001/02:74 s. 59 ff.). Emellertid får sägas att domen klart viktar yttrandefrihetsaspekterna tyngre i en vägning mot skyddsbehov exempelvis mot olaga hot eller hot mot tjänsteman. Individer ur allmänheten, däribland myndighetspersoner, får helt enkelt stå ut med konstyttringar som kan upplevas som obehagliga, provokativa och stötande.

Den gräns som inte får överträdas är dock, helt rimligt, att vad som uppfattas som allvarligt menat hot om våld, på individbasis, inte kan accepteras. HD menar, sett till omständigheterna i fallet, att denna gräns inte kom att överträdas. Frågan är dock ur vems synvinkel det bristande allvaret i hotelserna ska ses.

Raparen FL hade velat ”hämnas” på AL med sin låt och ”förstod risken” för att AL skulle uppfatta hotet. Från AL:s synvinkel kunde det väl vara motiverat att ta dem på allvar och det kunde vara naturligt att uttalandena hos henne ingav farhågor om att det var fråga om ett reellt hot som skulle kunna förverkligas. Det framgick av utredningen att AL inte hade någon kännedom om FL eller om vilka avsikter som han kunde tänkas ha med sina uttalanden. Vid en helt objektiv värdering kunde man rimligen komma till att ett allvarligt menat hot faktiskt uttalades i raplåten, till exempel som en maning till raparens anhängare att fullfölja hotet – tillämpningen av straffbestämmelsen i 17 kap. 1 § brottsbalken förutsätter inte kännedom om hur hotet exakt skulle förverkligas utan rymmer även mera förtäckta hotelser om våld.

Skiljaktig mening anfördes av två justitieråd, vilka ville fastställa hovrättens domslut. De baserade sin dissens just på att hotelserna enligt gärningsbeskrivningen helt berättigat motiverade AL, som ju var namngiven i raplåten, att ta dem på allvar och detta utan att hon kunde omtalas som en särskilt känslig person. Det rådde ju ingen tvekan om att uttalandena syftade till att hämnas på AL för sådant som just hon gjort i sin myndighetsutövning och att FL hade förstått risken för att AL skulle uppfatta allvaret i hotet.

Ur ett större perspektiv får HD:s dom nog ses som ett tillskott till en tendens att värna särskilt den konstnärliga yttrandefriheten, även då den har ett gränssnitt till rent kriminaliserade gärningar. Tendensen är dock inte alls entydig; exempel på motsatsen är ganska lätta att finna, såsom då grafittimålare fällts till ansvar för sina utnyttjanden av eller skador på andras egendom eller när iscensatta händelser (konstnärliga event) framtvingar åtgärder exempelvis av vårdande myndigheter helt i onödan. En aktuell dom i Patent- och marknadsdomstolen (PMD) om det så kallade klassikerskyddet ansluter dock till den nyss antydda tendensen, där den öppna diskussionen, snarare än straffrätten, får sägas vara remediet mot förmenta missbruk av yttrande- och informationsfriheten (se PMD:s dom 2021-04-15 i mål PMT 17286-19, Svenska Akademien mot Nordfront och Nordiska Motståndsrörelsen).

Av Jan Rosén, professor i civilrätt vid Stockholms universitet. 
Ursprungligen publicerad i JP Marknads- och immaterialnet

Senast uppdaterad 3 maj 2021

Läs mer inom rättsområdet

Om JP Infonet


JP Infonet erbjuder tjänster och vägledning för dig som berörs av juridik i din yrkesroll. Vår vision är att tillgängliggöra juridiken, så att du som kund ska få all information, beslutsstöd och kompetens du behöver – på det sätt som du föredrar.

Mer om oss

Webbtjänster inom området