Flera fall av dataintrång under stark press motiverade inte avskedande av polis
En polis gjorde 17 olovliga slagningar i Polismyndighetens it-system efter att polisens son utsatts för ett allvarligt brott. Med anledning av slagningarna dömdes polisen för fyra fall av dataintrång och blev avskedad från sin anställning. Arbetsdomstolen bedömer att det fanns förmildrande omständigheter som gjorde att det saknades skäl för avskedande.
Bakgrund
En polis som arbetade som chef för utredningssektionen i ett polisområde dömdes i hovrätten för fyra fall av dataintrång. Brotten bestod i att polisen vid fyra tillfällen gjort sammanlagt 17 dataslagningar i Polismyndighetens it-system. Slagningarna gjordes på personer med koppling till ett ärende där polisen själv och dennes son var målsägande. Dagen innan slagningarna blev polisens son, som hade en progressiv muskelsjukdom, angripen av flera gärningsmän som med våld tillgrep sonens specialanpassade bil. Polisen fick information om att de misstänkta gärningspersonerna hade kopplingar till ett kriminellt nätverk och uppgav att hen blev orolig att angreppet kunde vara en markering mot hen som polis och att familjen kunde komma att utsättas för ytterligare brott. I samband med brottet åkte polisen, som var ledig, till platsen och pratade med vittnen samt efterfrågade en övervakningsfilm från en närliggande restaurang.
I samband med hovrättsdomen omplacerades polisen till en funktion som handläggare, men efter cirka ett halvår avskedades hen.
Svenska Polisförbundet (förbundet) yrkade i första hand att avskedandet skulle ogiltigförklaras och att staten skulle förpliktigas att betala allmänt skadestånd om 200 000 kronor till polisen. Förbundet menade att polisen inte skulle ha dömts för dataintrång eftersom hen handlat i nöd alternativt putativ nöd. Syftet med slagningarna var att försöka utvärdera ett eventuellt hot mot sig själv och familjen. Om Arbetsdomstolen skulle anse att brottmålsdomen var riktig menade förbundet att agerandet ändå inte varit så klandervärt att det funnits grund för att skilja polisen från anställningen.
Staten bestred förbundets yrkanden och gjorde gällande att polisens agerande innebar att hen grovt hade åsidosatt sina skyldigheter mot Polismyndigheten och att hen var uppenbart olämplig att inneha sin anställning. Staten menade att myndigheten därför hade laga skäl att avskeda polisen, eller att det i vart fall fanns sakliga skäl för uppsägning.
Utöver de fall av dataintrång som polisen dömts för åberopade staten att polisen hade vidtagit brottsutredande åtgärder och i övrigt agerat olämpligt i utredningen av tillgreppsbrottet, samt att hen hade påverkat utredningen i sådan mån att förtroendet för Polismyndigheten riskerat att skadas. Förbundet menade att Arbetsdomstolen skulle bortse från dessa omständigheter då de inte åberopats som grund i den skriftliga motiveringen till avskedandet.
Gällande rätt
En uppsägning från en arbetsgivares sida på grund av förhållanden som hänför sig till en arbetstagare personligen ska enligt 7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, LAS, grunda sig på sakliga skäl. En uppsägning är inte grundad på sakliga skäl om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig.
Enligt 18 § LAS får en arbetsgivare avskeda en arbetstagare om hen grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Enligt 19 § tredje stycket LAS är en arbetsgivare skyldig att på en arbetstagares begäran uppge de omständigheter som åberopas som grund för avskedandet.
Arbetsdomstolens bedömning
Arbetsdomstolen inleder med att pröva om de åberopade omständigheterna om polisens agerande under utredningen av tillgreppsbrottet får läggas till grund för avskedandet, trots att de inte angavs i den skriftliga motiveringen. Domstolen konstaterar härvid att det inte kan utläsas av avskedsmotiveringen att dessa omständigheter utgjorde skäl för avskedandet. Tvärtom framgick det tydligt att det var just det brottsliga agerandet som låg till grund för beslutet att skilja polisen från sin anställning. Omständigheterna kan inte heller anses vara så nära förknippade med den påstådda brottsligheten att de nu bör få åberopas som ytterligare grund, finner domstolen.
Vidare tar Arbetsdomstolen, som inte är bunden av brottmålsdomen, ställning till om polisen gjort sig skyldig till de påstådda dataintrången. Domstolen konstaterar att en lagakraftvunnen fällande brottmålsdom normalt har betydande bevisverkan i en efterföljande arbetsrättslig tvist. Den utredning som lagts fram i Arbetsdomstolen inte ger anledning att ifrågasätta hovrättens bedömning, och polisen kan inte undgå ansvar med hänvisning till nöd eller putativ nöd.
Vad gäller frågan om brotten utgjorde laga grund för avskedande framhåller Arbetsdomstolen bland annat att det ställs särskilt höga krav på poliser att följa lagar och interna regler (se exempelvis AD 2025 nr 12). De i målet aktuella slagningarna var inte nödvändiga för någon arbetsuppgift, och polisen befann sig dessutom i en jävssituation. Domstolen konstaterar att det finns anledning att se mycket allvarligt på den brottslighet som polisen gjort sig skyldig till. Samtidigt har det framkommit förmildrande omständigheter som talar till polisens fördel. Samtliga slagningar gjordes under det första dygnet efter angreppet på polisens son. Härvid beaktar Arbetsdomstolen att polisen uppfattade att hen befann sig i en hotfull situation och att hen gjorde slagningarna för att ta reda på om hen behövde vidta några åtgärder för att försätta sig och sin familj i säkerhet. Slagningarna gjordes inte av nyfikenhet eller i syfte att påverka utredningen, finner domstolen. Vidare får brottsligheten betraktas som en engångsföreteelse. Sammanfattningsvis konstaterar Arbetsdomstolen att polisens agerande visserligen var både omdömeslöst och klandervärt, men att hen inte visat sig uppenbart olämplig att inneha anställning hos Polismyndigheten. Myndigheten har därför inte haft tillräckliga skäl för avskedandet. De otillåtna slagningarna utgjorde inte heller sakliga skäl för uppsägning.
Polismyndighetens avskedande ogiltigförklaras. Vad gäller frågan om skadestånd konstaterar Arbetsdomstolen att skadeståndet ska bestämmas till ett betydligt lägre belopp än normalt. Detta då brotten var sådana som normalt utgör skäl för avskedande av en polis och att hen i hög grad själv hade medverkat till den uppkomna situationen. Skadeståndet bestäms till 50 000 kronor.
Referat av Arbetsdomstolen 2026-06-10, dom nr 42/26, AD 2026 nr 42.
Ursprungligen publicerad i JP Arbetsrättsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 15 sep 2026
Clara Eriksson
Jurist, redaktör
