Olycksfall under färd till lunchrestaurang godkänd som arbetsskada
Arbetsskadeförsäkringen gäller inte bara på arbetsplatsen utan även när arbetstagaren utför något i arbetsgivarens intresse. Med nya flexibla arbetsförhållanden är det svårare att dra gränsen mellan arbetsliv och privatliv. I en ny dom prövar Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) ett olycksfall som inträffat vid färd mellan en tillfällig möteslokal och en lunchrestaurang. Skadan har godkänts som arbetsskada eftersom den inträffat under betald arbetstid och låg i arbetsgivarens intresse. Vår expert Emma Rönström analyserar domen.
Bakgrund
Olycksfall i samband med arbete
Den som förvärvsarbetar i Sverige är försäkrad mot arbetsskador enligt arbetsskadeförsäkringen. Med arbetsskada avses en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Den som till följd av arbetsskada har fått sin arbetsförmåga nedsatt kan ha rätt till ersättning i form av livränta. Bestämmelserna finns i 39 kap. socialförsäkringsbalken (SFB). Enligt 39 kap. 7 § SFB räknas även olycksfall vid färd till eller från arbetsstället som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.
För att det ska vara fråga om ett olycksfall i arbetet måste det finnas ett samband mellan den försäkrades arbete och olyckan (prop. 1954:60 s. 108 f. och prop. 2001/02:81 s. 102 samt HFD 2020 ref. 4 punkt 10 och där angivna rättsfall). Skador som inträffar på arbetsplatsen anses som huvudregel ha inträffat i arbetet. När det däremot gäller olyckor som inträffat utanför arbetsplatsen kan bedömningen vara svårare. Även sådana skador kan bedömas som arbetsskador om ”arbetstagaren vid olyckstillfället var stadd i arbetsgivarens ärenden” eller i vart fall utförde något i arbetsgivarens intresse (prop. 1954:60 s. 109, se även HFD 2018 ref. 73).
Utvecklingen på arbetsmarknaden har medfört att arbetet allt oftare utförs på andra platser än i arbetsgivarens lokaler, exempelvis i arbetstagarens hem, på konferenser eller tjänsteresor, vid kundbesök eller på resande fot mellan olika arbetsställen och arbetsuppgifter. I rättspraxis har flera sådana situationer hanterats. Analysen nedan kommer att handla om hur den nya domen förhåller sig till den praxis som redan finns på området.
Målet i underinstanserna
Målet gäller en kvinna som ansökte om livränta på grund av en skada efter ett olycksfall som hade inträffat på väg till en lunchrestaurang. Den aktuella dagen deltog hon i en planeringsdag för den stiftelse som hon var anställd hos. Under planeringsdagen hade mötesdeltagarna samlats i en lokal som tillfälligt disponerades av stiftelsen och vid lunchtid begav de sig till en restaurang i en annan del av staden där de skulle äta lunch som de betalade själva. På väg till restaurangen halkade kvinnan och fick en skada.
Försäkringskassan avslog ansökan eftersom kvinnans färd till restaurangen inte kunde anses stå i nära samband med hennes arbete. Hon besökte inte restaurangen regelbundet under lunchtid och restaurangen låg långt från möteslokalen. Vidare bedömde Försäkringskassan att lunchen inte var en obligatorisk del av en konferens.
Efter att kvinnan överklagat avslog förvaltningsrätten överklagandet med i huvudsak samma motivering som Försäkringskassan. Kammarrätten biföll däremot kvinnans överklagande och godkände olycksfallet som en arbetsskada. Kammarrätten beaktade bland annat att syftet med den aktuella färden hängde samman med kvinnans arbete, att förflyttningen gjordes på betald arbetstid tillsammans med andra styrelsemedlemmar i stiftelsen och att lunchen var en del av den aktuella planeringsdagen. Kammarrätten ansåg därför att färden till lunchrestaurangen fick anses föranledd av och stå i nära samband med hennes arbete.
HFD:s dom
Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom. HFD meddelade prövningstillstånd för att pröva om en skada till följd av ett olycksfall som har inträffat i samband med en färd till en lunchrestaurang under betald arbetstid är en arbetsskada som omfattas av arbetsskadeförsäkringen.
Inledningsvis konstaterar HFD att det måste finnas ett samband mellan den försäkrades arbete och olyckan för att det ska vara fråga om ett olycksfall i arbetet. Domstolen hänvisar till äldre förarbeten (prop. 1954:60 s. 108 f. och prop. 2001/02:81 s. 102) och till HFD 2020 ref. 4 p. 10 samt de rättsfall som anges där.
Vidare beskriver domstolen skillnaden i praxis mellan olyckor som inträffar på arbetsplatsen och olycksfall som inträffar utanför arbetsplatsen. I det sistnämnda fallet kan arbetsskada godkännas om arbetstagaren befinner sig utanför arbetsplatsen i arbetsgivarens ärenden eller i vart fall gör något som ligger i arbetsgivarens intresse (prop. 1954:60 s. 109, se även HFD 2018 ref. 73). Det kan vara svårt att dra gränsen mellan arbetsliv och privatliv när arbetet sker under mer flexibla förhållanden. Enligt HFD bör dock utgångspunkten alltid vara att en arbetsskada föreligger om arbetstagaren vid olyckstillfället utförde något i arbetsgivarens intresse.
HFD går sedan vidare till att pröva det aktuella fallet. De omständigheter som beaktas är att färden företogs under betald arbetstid och i syfte att delta i en gemensam lunch tillsammans med övriga mötesdeltagare. Dessa omständigheter är enligt HFD tillräckliga för att dra slutsatsen att färden till lunchrestaurangen låg i arbetsgivarens intresse. Därmed finns ett sådant samband mellan olycksfallet och arbetet att det är fråga om en arbetsskada enligt 39 kap. 3 § SFB. HFD avslår Försäkringskassans överklagande.
Analys
Inget färdolycksfall
Frågan om olycksfall under lunchrast ska omfattas av arbetsskadeförsäkringen har prövats i flera olika rättsfall. Det har både gällt olyckor som inträffat under färd till och från ett lunchställe och olyckor som inträffat under själva matintaget.
Det finns en särskild bestämmelse som gäller olyckor under färd till och från arbetsplatsen. Enligt 39 kap. 7 § SFB omfattas sådana olyckor av försäkringen om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet. Även färd i samband med måltidsrast mellan arbetsplats och måltidsställe eller för inköp av mat till en måltid på arbetsstället omfattas av bestämmelsen. I HFD:s mål var det dock inte fråga om ett färdolycksfall eftersom färden inte skedde till eller från arbetsplatsen utan mellan en tillfällig möteslokal och en lunchrestaurang. Situationen i HFD:s mål bedömdes alltså enligt huvudregeln i 39 kap. 3 § SFB.
Avgränsning mot privatlivet
Eftersom olycksfallet inte inträffade på arbetsplatsen måste det som kvinnan gjorde när hon skadade sig ha legat i arbetsgivarens intresse för att kunna godkännas. Som HFD skriver kan det vara svårt att dra gränsen mellan arbete och privatliv när arbetet sker under flexibla förhållanden. HFD har tidigare prövat rätten till arbetsskadeersättning när den försäkrade skadat sig under arbete i hemmet. I två fall (HFD 2023 ref. 22 I och II) ansågs olycksfallen ha sådant samband med den försäkrades privata förhållanden att de inte godkändes som arbetsskador. I de två fallen var ett barn respektive ett husdjur medvållande till skadan. HFD ansåg att man skulle vara mer restriktiv när olycksfallet i hemmet inte var direkt orsakade av arbetet, utan hade sin grund i det dagliga livets faror.
Att skadan inträffar på betald arbetstid är en omständighet som brukar tala för att det är en arbetsskada. I rättsfallet HFD 2019 ref. 19 godkändes ett olycksfall under ett måltidsuppehåll på arbetsplatsen. Sambandskravet ansågs uppfyllt eftersom rasten var betald arbetstid enligt kollektivavtal, arbetstagaren inte fick lämna arbetsplatsen utan skulle vara beredd att ta emot beställningar. Även i RÅ 2010 ref. 85 godkändes en skada som inträffat på lunchen. Olycksfallet inträffade under en schemalagd gemensam lunch på en internatkurs som anordnats och bekostats av arbetsgivaren. Att olyckan inträffat under betald arbetstid fick avgörande betydelse även i HFD:s nya dom.
När det gäller skador under friskvårdsaktiviteter är det inte tillräckligt att de skett under betald arbetstid. I HFD 2020 ref. 4 godkändes inte en skada som skett under ishockeyspel på friskvårdstimme. HFD fäste vikt vid att deltagandet var frivilligt och att aktiviteten ägde rum utan arbetsgivarens inblandning. För att något ska anses ligga i arbetsgivarens intresse är det enligt HFD inte tillräckligt att det indirekt är till fördel för arbetsgivaren att de anställda motionerar och håller sig i god form. Bedömningen kan bli en annan om anställningen ställer särskilda krav på god fysik för att den anställde ska kunna utföra sina arbetsuppgifter (se rättsfallen RÅ 1996 ref. 76 och FÖD 133/81 som gällde en polisman och en brandman). För en skatterevisor utan särskilda krav på god fysik ansågs ishockeyspel vara en del av privatlivet.
Det som arbetstagaren gör när hen skadar sig ska alltså ha ett mer påtagligt intresse för arbetsgivaren. Att en anställd tackar ja till fika som erbjuds vid ett kundbesök har ansetts ligga i arbetsgivarens intresse. En tandskada i samband med förtäring hos kunden har därför godkänts som arbetsskada (RÅ 2007 ref. 1). Olycksfall vid en i huvudsak privat lunch, även om den sker på arbetsplatsen eller med arbetsgivarens subventionerade mat, anses däremot inte som en arbetsskada (se till exempel FÖD 1991:34). I det första fallet har förtäringen skett i syfte att underhålla kundrelationen medan lunchintag normalt ligger i arbetstagarens eget intresse.
I HFD:s nya dom är det den betalda arbetstiden som fäller avgörandet tillsammans med det faktum att lunchen skulle intas tillsammans med övriga deltagare i ett arbetsrelaterat möte. Kammarrätten påtalar i sin dom att färden mellan arbetsstället och lunchrestaurangen inte hängde samman med kvinnans privata förhållanden. Denna uppfattning verkar HFD dela. Att lunchrestaurangen låg på ganska stort avstånd från möteslokalen saknar betydelse för HFD:s bedömning. Inte heller har det betydelse att lunchen skulle betalas av deltagarna själva. Det framgår inte om det var arbetsgivaren som hade organiserat planeringsdagen eller om valet av lunchrestaurang hade gjorts av deltagarna. I och med att den skadade kvinnan var styrelseordförande i den stiftelse där hon var anställd, är gränsen hårfin.
Sammanfattning
Gränsdragningen mellan arbetsliv och privatliv har blivit svårare att dra när arbetet i allt högre utsträckning sker utanför arbetsplatsen och under flexibla förhållanden. Arbetsskadeförsäkringen kan vara tillämplig även på platser och under förhållanden som arbetsgivaren saknar möjlighet att kontrollera. Behovet av att skydda arbetstagarna konkurrerar med arbetsgivarens behov av att kunna ansvara för arbetsmiljö och undanröja faror. HFD:s dom är ett komplement till tidigare praxis gällande denna gränsdragning.
Domen klargör att en färd mellan en tillfällig möteslokal där ett arbetsmöte hållits och en lunchrestaurang omfattas av arbetsskadeförsäkringen. HFD lyfter fram att färden skett under betald arbetstid och att lunchen skulle intas tillsammans med övriga mötesdeltagare. Därmed faller olyckan inom arbetslivets sfär och inte privatlivets.
Analys av HFD 2026 ref. 14.
Ursprungligen publicerad i JP Arbetsrättsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 15 sep 2026
Emma Rönström
Jurist, specialiserad på socialförsäkringsrätt och förvaltningsrätt
