Grannemedgivande enligt plan- och bygglagen – vad gäller nu?
Bestämmelser om så kallade grannemedgivanden finns i 9 kap. plan- och bygglagen (2020:900), PBL. Effekten av sådant medgivande är att det i vissa situationer inte behövs bygglov för en annars bygglovspliktig åtgärd. Den 1 december infördes förändringar i detta system, bland annat då även huvudmän för allmänna platser numera kan lämna medgivande.
I denna analys beskriver chefsrådmannen Anders Bengtsson det nuvarande systemet, lite om skillnaderna mot de tidigare reglerna samt något om konsekvenserna av nuvarande system.
Bakgrund
Att ha regler som innebär att närboende har en priviligierad ställning i förhållande till en exploatör är relativt vanligt i lagstiftning som rör grannelagsförhållanden, som exempelvis i miljöbalken eller plan- och bygglagen. Det kan röra sig om allt från inflytande under tillståndsprocesser till rätten att överklaga beslut.
Under lång tid har det i plan- och bygglagstiftningen funnits bestämmelser där byggande nära gräns ger grannen ett inflytande vad gäller process och bedömningar i sak (se 9 kap. 94–96 §§ och 13 kap. 8 § PBL, vilken i sin tur hänvisar bland annat till 42 § förvaltningslagen, SFS 2017:900). Beträffande vissa frågor så kan en byggherre och grannen sålunda komma överens och då får den överenskommelsen avgöra hanteringen.
Den ”magiska” 4,5 metersregeln som förekommer i detta sammanhang var ursprungligen främst kopplad till brandsäkerhetsskäl men har fortsatt att gälla som ett slags tumregel för vissa situationer där en granne bör ha ett större inflytande.
I PBL var bestämmelser om grannemedgivande tidigare utspridda på olika ställen i 9 kap. PBL (till exempel i tidigare 9 kap. 4 § andra stycket, 4 a § tredje stycket, 4 b § andra stycket, 5 a § andra stycket, 6 § andra stycket) samt i 6 kap. 2 § andra stycket plan- och byggförordningen (2011:338, PBF). I samband med den reform av 9 kap. som trädde i kraft den 1 december 2025 (se SFS 2025:974), så har bestämmelserna nu samlats i 9 kap. 35 § PBL. Angående förarbeten till dessa ändringar, se framför allt prop. 2024/25:169 – Ett nytt regelverk för bygglov.
I propositionen pekade regeringen på att det är rimligt att det allmänna inte förprövar åtgärder där de berörda är överens i frågor som har mer civilrättsliga än offentligrättsliga inslag. ”Det ligger också helt i linje med att i högre grad ge fastighetsägarna själva, utan inblandning av det allmänna, möjligheten att påverka hur de egna fastigheterna ska utvecklas. Grannemedgivandet innebär således en väsentlig avlastning för såväl byggnadsnämnderna som överinstanserna” (a. prop. s. 165 f.).
Vilka situationer avses?
Bestämmelserna i 9 kap. 35 § PBL innebär undantag från 9 kap. 34 § PBL som i korthet i sin tur innebär att många åtgärder som normalt är lovbefriade blir lovpliktiga enbart därför att de vidtas nära en tomtgräns (närmare än 4,5 m) eller ett järnvägsspår (närmare än 30 m).
Det som kan bli bygglovspliktigt på grund av 9 kap. 34 § PBL är bland annat nybyggnad eller tillbyggnad av komplementbyggnader som har en storlek som annars ligger under gränsen för det bygglovspliktiga (se till exempel 9 kap. 4 och 5 §§ PBL).
I 35 § räknas de situationer upp som kan innebära att sådana åtgärder ändå blir befriade från bygglovskravet. För det första när det är fråga om ekonomibyggnad utanför detaljplanelagt område (punkt 1). För det andra när rör det murar och plank samt upplag eller materialgårdar som är undantagna från krav på bygglov i väg- eller järnvägsplan, eller om upplag, materialgårdar och fasta förvaringsanläggningar omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken (punkt 2).
För det tredje finns det dessutom en allmän punkt (punkt 3) som innebär att en granne kan lämna ett medgivande till åtgärden med konsekvens att bygglovskravet enligt 9 kap. 34 § PBL faller bort.
Vem är ”grannen”?
Med termen granne avses inte endast de som har ett ägarintresse, utan även andra som har ett ”av rättsordningen accepterat intresse av markanvändningen”. Det kan till exempel röra sig om en arrendator, se bland annat prop. 1985/86:1 s. 699 och Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) domar den 20 september 2013 i mål nr P 1972-13 och den 18 september 2020 i mål nr P 12684-19.
Det bör noteras, att samtliga berörda grannar måste medge åtgärden för att den ska bli bygglovsbefriad, jämför till exempel MÖD 2013:8. Om en grannfastighet ägs av flera, så krävs det även medgivande från samtliga delägare.
Vem som får lämna ett medgivande för en åtgärd intill en allmän plats eller järnväg regleras särskilt, och framgår av 35 § andra stycket.
Vad som avse med allmän plats framgår av definitionen i 1 kap. 4 § PBL; en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov.
Kommunal huvudman för allmän plats
Enligt tidigare rättspraxis kunde inte huvudmannen för en allmän plats medge att åtgärder fick placeras närmare än 4,5 meter från till exempel gata, torg eller park, eller områden som enligt gällande detaljplan utgör friluftsområde tillgängligt för allmänheten. Denna restriktiva syn motiverades med att kommunen som markägare inte kunde anses representera alla de som har ett berättigat intresse av att använda ett sådant område, se till exempel MÖD 2013:8.
Denna tolkning har nu fått en lösning genom att det uttryckligen anges att huvudmannen kan lämna sådant medgivande. Å andra sidan är det inte fritt fram. Regeringen pekar i förarbetena på att det ändå måste ske vissa överväganden och att det vid kommunalt huvudmannaskap är den som enligt delegationsordningen företräder kommunen som ska ta ställning till om åtgärdens placering påverkar kommunens möjlighet att uppfylla sitt ansvar som huvudman. Vilket kommunalt organ som får lämna medgivandet får avgöras i enlighet med tillämpliga bestämmelser om delegation i kommunallagen (2017:725).
Som exempel på när medgivande inte borde lämnas pekar man i förarbetena (se a. prop. s. 169) på att det kan handla om åtgärder nära gräns som kan upplevas som en inskränkning av allmänhetens möjlighet att nyttja den allmänna platsen, vilket påverkar kommunens ansvar för att platsen ska kunna användas för dess avsedda ändamål. Detsamma gäller åtgärder som kan påverka kommunens ansvar för till exempel vatten- och avloppsledningar och fjärrvärmeledningar. Det kan också handla om åtgärder som hindrar kommunen från att svara för underhållet av den allmänna platsen, så som renhållning, snöröjning, naturvård och efterhållande av vegetation samt gräs- och häckklippning.
Vidare pekar regeringen på att en kommun inte är tvingad att lämna ett medgivande bara för att åtgärden inte påverkar kommunens möjlighet att uppfylla sitt ansvar som huvudman. Om en kommun ifrågasätter lämpligheten av en åtgärd, till exempel av trafiksäkerhetsskäl, så bör åtgärden prövas i ett bygglov.
Enskilt huvudmannaskap
Om det i en plan har bestämts att huvudmannaskapet ska vara enskilt måste huvudmannen ha bestämts genom en anläggningsförrättning av Lantmäteriet (se 6 kap. 1 § PBL). Om detta har skett så är det den huvudmannen, det vill säga samfällighetsföreningen eller delägarna i gemensamhetsanläggningen vid delägarförvaltning, som kan lämna ett grannemedgivande.
Om däremot enskild huvudman inte har bestämts genom förrättning, finns det inte någon som kan lämna ett grannemedgivande, vilket i sin tur innebär att den aktuella åtgärden i stället omfattas av krav på lov.
Precis som gäller vid kommunalt huvudmannaskap får bedömningen av om medgivande ska ges utgå från om åtgärden kan hindra den enskilda huvudmannen från att uppfylla sitt ansvar som huvudman.
Grannemedgivande vid järnväg
För järnväg så är det infrastrukturförvaltaren som kan medge åtgärden. Infrastrukturförvaltare är till exempel Trafikverket, men också ett stort antal kommuner, hamnar och bolag (jämför industrispår, hamnspår med mera). Infrastrukturförvaltarens möjlighet att lämna medgivande grundar sig på förvaltarens ansvar för spåranläggningen.
Beträffande vägar så har det inte ansett finnas behov av en motsvarande reglering. Ett medgivande som innebär att kravet på lov bortfaller skulle leda till att åtgärden i stället blir tillståndspliktig enligt väglagen (1971:948), se bland annat 46 och 47 §§ väglagen. Regeringen menar därför att den ordning som redan gällde, det vill säga en lovplikt och prövning enligt plan- och bygglagen, är mer ändamålsenlig och bör behållas, se a. prop. s. 170.
Vad kan medgivandet omfatta?
Det som kan bli bygglovsbefriat på grund av ett grannemedgivande åtgärder som huvudsakligen rör enskilda intressen, inte åtgärder som gör intrång i allmänna intressen som exempelvis kulturmiljö.
Det bör även noteras att grannemedgivande endast befriar från lovplikt nära gräns, om åtgärden är planenlig eller det är fråga om en sådan som enligt 10 kap. 2 a § PBL får strida mot plan. Det som kommunen annars har bestämt i detaljplan eller i områdesbestämmelser kan grannarna således inte komma överens om att sätta åt sidan.
Det innebär exempelvis att en granne inte kan medge en placering som inte är tillåten enligt bestämmelser i detaljplan, så som placering av byggnad på punktprickad mark. En överenskommelse om placering på sådan mark är därför utan verkan.
Hur ska medgivandet ske – vem har bevisbördan?
Tidigare accepterades muntliga medgivanden, något som kunde ge upphov till svårigheter i efterhand, bland annat om det över huvud taget fanns något medgivande och vad medgivandet i så fall innehöll.
Den tiden är nu över. Nu har det införts ett uttryckligt krav på att medgivandet ska vara skriftligt, vilket innebär att det ska vara nedskrivet och undertecknat. Ett uttryckligt krav på skriftlighet kan möjligen i vissa fall vara svårare att få till stånd men i det stora hela gör det att systemet blir tydligare vad och att bevissituationen förbättras betydligt.
Ett lämpligt sätt för medgivandet kan vara att underteckna en situationsplan där den aktuella åtgärden har ritats in. Därigenom blir det klarare vad det är som grannen har fått se och gett sitt medgivande till. Det är nämligen så att ett grannemedgivande inte sträcker sig längre än de handlingar grannen haft tillgång till och yttrat sig över, se bland annat MÖD:s dom den 2 maj 2014 i mål nr P 8496-13.
Skulle åtgärden avvika från det som grannen har fått se och medgivit till så täcks den inte av medgivandet. Om det inte är fråga om en bagatellartad avvikelse så kan det få avgörande konsekvenser för byggherren, se MÖD:s dom den 4 juni 2018 i mål nr P 8142-17. Jämför även MÖD:s dom den 18 oktober 2024 i mål nr P 10482-23.
Det bör noteras att en grannes avsaknad av synpunkter efter grannehörande inte tidigare och än mindre nu kan likställas med ett grannemedgivande.
Det är fastighetsägaren som har bevisbördan för att visa att det finns ett medgivande från grannen och som täcker den åtgärd som genomförs eller har genomförts. För övriga frågor i tillsynsärenden (till exempel ärenden om rättelseföreläggande eller byggsanktionsavgift) gäller att det är tillsynsmyndigheten som har bevisbördan för att förutsättningarna för att ingripa är uppfyllda, det vill säga att en lovpliktig åtgärd har vidtagits utan lov/startbesked.
I förarbetena pekas på att medgivandet inte behöver skrivas in i fastighetsregistret, se prop. 2024/25:169 s. 433. Med tanke på möjligheten till bevissäkring skulle det dock kunna var något för fastighetsägaren att fundera över. Å andra sidan förefaller det oklart att se detta som en sådan åtgärd som över huvud taget kan antecknas enligt bestämmelserna i 19 kap. 29 § JB, jämför HD:s avgörande NJA 1976 s. 76.
Dessutom kan ett medgivandet återtas, se nedan. Därför kan man fundera på vilken nytta man över huvud taget skulle kunna ha av en registrering.
Bindning i tid
Ett problem är osäkerheten kring hur länge ett medgivande kan göras gällande. Det finns inga bestämmelser som motsvarar de i miljöbalken om igångsättningstid för en medgiven åtgärd (22 kap. 25 § andra stycket, jämför 24 kap. 2 § samma lag). Inte heller finns någon motsvarighet till 9 kap. 115 § PBL, vilken bestämmelse som huvudregel anger att ett beslut om bygglov, rivningslov eller marklov upphör att gälla, om den åtgärd som lovet avser inte har påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från den dag då beslutet fick laga kraft.
För att ta i anspråk ett grannemedgivande finns det således inte någon absolut tidsgräns, till exempel om fem år, under vilken åtgärden ska vidtas. Eftersom det som regel inte öppnas något anmälningsärende i samband denna hantering så finns numera inte heller någon tidpunkt som skulle kunna vara utgångspunkt, till exempel ett beslut om startbesked.
Återkallelse av medgivande
Enligt tidigare praxis ansåg att under en pågående prövning vid byggnadsnämnden, och även efter ett överklagande, stod det en granne fritt att återkalla ett tidigare medgivande (jämför NJA 2014 s. 445). Målet hos Högsta domstolen (HD) handlade i första hand om rätten för en granne att överklaga ett bygglovsbeslut där samma granne tidigare hade medgivit åtgärden.
Överklagandena hade avvisats av mark- och miljödomstolen och det beslutet stod sig i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Motiveringen till avvisningen var att bygglovsbeslutet inte ansågs ha gått klagandena emot, eftersom dessa i granneyttranden förklarat att de inte hade något att erinra mot att bygglovet beviljades.
HD anförde dock att ”den som i ett granneyttrande har godkänt en lovpliktig åtgärd dels inte på grund av godkännandet har förlorat sin klagorätt, dels är obunden av godkännandet under handläggningen i mark- och miljödomstolen. Det har vidare konstaterats att ett överklagande i allmänhet innebär att ett tidigare lämnat godkännande ska anses vara återtaget.”
Jämför med NJA 2014 s. 545 som anger att utrymmet för en fastighetsägare att frånfalla ett medgivande till fastighetsreglering som har lämnats under förrättningen är starkt begränsat. I det fallet rörde det dock en överenskommelse som ansågs omfattas av avtalslagens bestämmelser.
Som redan konstaterats så är det tänkt att det efter ett grannemedgivande inte ska bli en process i byggnadsnämnden, se även det begränsade området för anmälningspliktiga åtgärder i 6 kap. 1 § PBF. Detta är ett problem eftersom det väcker frågor om hur sent ett återtagande kan ske och hur det ska manifesteras.
Ett återtagande har tidigare ansetts ske genom överklagande men eftersom det här inte finns något lovbeslut eller ens startbesked som skulle kunna överklagas så får ett återtagande, om det inte sker direkt till den byggande grannen, ske i samband med att det görs en anmälan till byggnadsnämnden i dennas egenskap av tillsynsmyndighet.
Något krav på att även återkallelsen ska vara skriftlig finns inte. Det lär få göras en bedömning av trovärdigheten av ett sådant påstående, om det påstås att återkallelsen skett direkt till fastighetsägaren och det inte finns någon annan bevisning. Men huruvida det finns några beaktansvärda skäl för återtagandet torde egentligen inte spela någon roll och inget som det närmare behöver processas om. Det torde kunna räcka med att grannen slarvat med gräsklippningen eller skaffat en ny och bättre bil än den egna rishögen.
En ny granne
Det är fastslaget i praxis att efter en fastighetsöverlåtelse av grannfastigheten så blir den nye fastighetsägaren bunden av ett medgivande som en tidigare fastighetsägare har lämnat (MÖD:s dom den 4 juni 2018 i mål nr P 8142-17; jämför även NJA 2014 s. 445).
När nu den ursprunglige grannen kan återta ett medgivande, så borde dock den möjligheten/rätten även gälla för en ny ägare och i samma utsträckning. Rent rättsligt förefaller det egendomligt om den nye grannen skulle vara hårdare bunden av medgivandet än vad den ursprunglige ägaren hade varit. Detta borde gälla oavsett om den nye ägaren fick kännedom om medgivandet i samband med köpet eller uppmärksammades först i efterhand. Att det kan ha förflutit viss tid från att medgivandet lämnades tills att spaden sätts i jorden, understryker problemet i samband med att en grannfastighet överlåts. I förhållandet mellan överlåtare och förvärvare av en fastighet torde det samtidigt finnas någon form av upplysningsplikt beträffande vad som är på gång på grannfastigheten
Uppföljning och konsekvenser
I stället för en förprövning genom bygglov eller anmälningsförfarande så bygger systemet numera i denna del på möjligheten till uppföljning i efterhand av tillsynsmyndigheten (byggnadsnämnden). Tillsynen kan utövas genom nämndens egna inspektioner men i praktiken inleds många tillsynsärenden genom att grannar framför klagomål. Åtgärden kan i det läget ha påbörjats eller till och med vara klar.
Nämnden är då skyldig att utreda
- om det har funnits ett grannemedgivande, och,
- vad det i så fall har omfattat.
I det fall det har funnits ett grannemedgivande får utredas huruvida det har skett annat än objektivt sett rent bagatellartade avvikelser. Vidare måste nämnden göra en bedömning av åtgärden i förhållande till gällande detaljplan eller områdesbestämmelser samt sådana bestämmelser om skyddsåtgärder som hänvisas till i 10 kap. 2 a § PBL.
Slutsatsen i frågorna ovan skulle kunna mynna ut i att fastighetsägaren får ansöka om bygglov i efterhand. Meddelar nämnden bygglov så är väl allt frid och fröjd, om inte det beslutet överklagas upp genom instanserna och dessa tycker annorlunda.
Problemen är väl, förutom planavvikelser, om det antingen visar sig att det från början inte funnits något medgivande, att det skett (annat än bagatellartad) avvikelse från det som grannen medgivit, eller att det skett ett återtagande av medgivandet under resans gång.
Under pågående arbete
Ett återtagande innebär att åtgärden blir bygglovspliktig. Sker återtagandet under pågående arbete så krävs följaktligen bygglov för att slutföra åtgärden. Det fortsatta bygget skulle då kunna stoppas, se 11 kap. 31 § PBL.
Vad som krävs för att det ska vara fråga om ett återtagande är något oklart men det förefaller klart att ett återtagande liksom tidigare inte behöver ske direkt till fastighetsägaren, utan i stället kan ske i samband med kommunikation med byggnadsnämnden. Den tidigare ordningen med återtagande i samband med senare överklagandeprocess torde i princip inte längre vara aktuell, eftersom ärendena nu lär initieras i samband med att grannen klagar till byggnadsnämnden.
När beskedet om återkallelse ska anses ha kommit till fastighetsägarens kännedom är en annan fråga. Skulle det ske med fördröjning, där investeringar gjorts under tiden, så borde det vid ett ingripande i efterhand kunna tas hänsyn till skäligheten av en tillsynsåtgärd, i varje fall beträffande byggsanktionsavgift. Frågan skulle i vissa fall också kunna komma att prövas i skadeståndsmål mot myndigheten. Att försöka sig på en skadeståndstalan emot den ångrande grannen, oavsett dennes bevekelsegrunder, torde dock vara uteslutet, med tanke på de begränsade möjligheterna till skadestånd för ren förmögenhetsskada i 2 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207).
Vid en efterkommande bygglovsprövning skulle byggnadsnämnden, liksom överinstanserna, kunna komma fram till att bygglov inte kan meddelas och därför förelägga om rättelse av de utförda åtgärderna. Beroende på omständigheterna så skulle även en byggsanktionsavgift kunna bli aktuell.
Efter åtgärden är färdigställd
Om återtagande däremot sker efter att åtgärden är klar, så är frågan om det skulle det kunna innebära att en från början bygglovsbefriad åtgärd blir bygglovspliktig i efterhand med konsekvens att fastighetsägaren är skyldig att ansöka om bygglov.
Möjligheten för nämnden att förelägga om att ansöka om lov enligt 11 kap. 17 § PBL är knuten till en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov men att den har vidtagits utan lov. Har återtagandet skett efter att åtgärden blivit klar, så krävde denna inte lov då den vidtogs, eftersom det då fanns ett grannemedgivande. På motsvarande sätt så torde möjligheten till rättelseförelägganden enligt 11 kap. 20 § PBL vara stängd. Även byggsanktionsavgiften är i detta sammanhang knuten till att det finns en överträdelse mot bland annat bestämmelserna i 9 kap. PBL, se 11 kap. 51 § PBL.
Möjligheterna för tillsynsmyndigheten att ingripa efter att åtgärden är klar och återkallelse skedde efter den tidpunkten torde sålunda vara begränsade och innebära en viss tröst för fastighetsägaren.
Allt detta under förutsättning att fastighetsägaren kan visa att det funnits ett grannemedgivande tidigare, att det utförda stämmer med det som medgivits samt att det är planenligt och följer eventuella bestämmelser om skyddsåtgärder.
Några nyare domstolsavgöranden
De nya bestämmelserna kopplade till grannemedgivande har varit uppe till prövning i ett par domar från MÖD och då vad gäller tillsynsåtgärder (byggsanktionsavgift och förelägganden) i förhållande till övergångsbestämmelserna till ändringarna den 1 december 2025. Efter utskottsbehandlingen i riksdagen gjordes nämligen ett tillägg i övergångsbestämmelserna om att i de fall de nya bestämmelserna i 9 kap. innebär en lindrigare utgång, så ska dessa tillämpas istället för de äldre bestämmelserna.
I en dom från MÖD den 30 mars 2026, P 9154-25, upphävdes en byggsanktionsavgift för en tillbyggnad som placerats närmare gräns än 4,5 meter från gräns men som med tillämpning av de nya bestämmelserna hade kunnat vara lovfri om det hade funnits grannemedgivande. Domstolen menade dock att vid tiden för byggande inte fanns motiv för fastighetsägaren att hämta in grannemedgivande i och med att åtgärden innan 1 december ändå hade varit bygglovspliktig på annan grund. Med hänsyn till att de nya bestämmelserna ändrade förutsättningarna för bygglovsplikten, ansåg MÖD emellertid att den oklarhet kring åtgärdens lovplikt och det krav på startbesked som förelåg i fallet inte skulle ligga fastighetsägarna till last och upphävde byggsanktionsavgiften. I domen tillade domstolen, att den inte tog ställning till ”om tillbyggnaden omfattas av undantaget från kravet på bygglov enligt de nya bestämmelserna. Upphävandet av nämndens beslut om byggsanktionsavgift innebär således inte att tillbyggnaden kan anses ha tillkommit i laga ordning.”
I en annan dom från MÖD, den 26 januari 2026, P 16810-24, upphävdes ett rättelseföreläggande om att flytta en komplementbyggnad som placerats närmare gränsen till grannfastigheten än 4, 5 meter. I det fallet så hade fastighetsägaren i efterhand lämnat in medgivande från en granne beträffande placeringen. Fastigheten gränsade dock även till en väg och beträffande den menade domstolen att de nya reglerna, till skillnad mot de tidigare, gör det möjligt för huvudmannen av allmän plats att lämna medgivande. ”Med hänsyn till att de nya bestämmelserna ändrar förutsättningarna för bygglovsbefrielse, ska oklarheten inte ligga C-E.E. till last. Beslutet om att förelägga C-E.E. att vid äventyr av vite rätta placeringen av komplementbyggnaden ska därför upphävas även i den del som avser dess placering i förhållande till gränsen mot fastigheten B.” Inte heller i det fallet tog MÖD ställning till om komplementbyggnaden kunde undantas från kravet på bygglov enligt de nya bestämmelserna. En allmän kommentar till det målet är att byggnadsnämnden fattade sitt beslut den 23 juni 2022 men när målet hade tuggats färdigt i instanserna så hade vi kommit fram till slutet av januari 2026. I detta fall torde det dock inte komma några klagomål om långsam handläggning från den enskilde.
En tredje dom från MÖD, den 15 januari 2026, P 3418-25, rörde rättelseföreläggande och byggsanktionsavgift för komplementbyggnad, växthus, som placerats närmare än 4,5 meter från allmän plats. MÖD instämde i mark- och miljödomstolens bedömning att byggnadsnämnden vid tidpunkten för sitt beslut haft fog för att förelägga fastighetsägaren att riva växthuset och påföra honom en byggsanktionsavgift.
Liksom i tidigare refererade fall och med hänsyn till de nya bestämmelserna om bygglovsbefrielse och möjligheterna till grannemedgivande från huvudmannen till allmän plats, så menade dock domstolen att oklarheten inte skulle ligga fastighetsägaren till last och upphävde därför föreläggandet. Även byggsanktionsavgiften upphävdes eftersom en tillämpning av de nya bestämmelserna kunde innebära att åtgärden inte skulle kräva bygglov och något startbesked skulle då inte heller krävas.
Mot bakgrund av dessa avgöranden kan konstateras att MÖD har en generös syn på hur de nya övergångsbestämmelserna ska tillämpas när det är fråga om ingripanden från tillsynsmyndigheten. Ingripandeåtgärderna upphävdes således men ärendena lär i varje fall delvis fortsätta hos byggnadsnämnderna för att se om fastighetsägaren kan få in relevanta medgivanden i efterhand så att ärendet i dessa fall kan komma till snabbt avslut.
Kan några medgivanden inte presenteras och bygglov inte medges, så kan det i slutändan bli fråga om förnyade rättelseförelägganden. Att däremot på nytt besluta om byggsanktionsavgift för åtgärden, när sådant beslut en gång upphävts, torde knappast vara möjligt med hänsyn till reglerna om så kallad res judicata. Det vill säga att ett beslut om byggsanktionsavgift utgör hinder för tillsynsmyndigheten att på nytt pröva frågan om avgift avseende samma påstådda överträdelse, se MÖD 2020:31.
Sammanfattande reflektion
De nya bestämmelserna i 9 kap. 35 § PBL vidgar möjligheterna för fastighetsägare att bygga nära gränsen till grannen. Inte minst gäller det att bygga nära allmän plats så som väg.
Utgångspunkten i regleringen är att lovfria åtgärder inte ska omfattas av en särskild anmälningsplikt. Det kommer följaktligen inte att initieras något ärende hos byggnadsnämnden och något beslut kommer heller inte att meddelas för sådana åtgärder. Det finns heller inget alternativt system för registrering av åtgärder eller av medgivandet.
Finns medgivande och detaljplanen eller skyddsbestämmelser inte sätter hinder i vägen, så krävs inget bygglov och det är i princip bara att börja bygga. Detta kan dock samtidigt innebära bekymmer för fastighetsägaren. Om ett grannemedgivande återtas skulle det kunna innebära svåra ekonomiska konsekvenser, särskilt om ett återkallande sker efter att det har gjorts investeringar i projektet.
Det är sålunda upp till den enskilde att säkra nödvändig bevisning för framtiden. Och i slutändan och vid osäkerhet på varaktigheten och uppriktigheten i grannsämjan, så förefaller det vara att rekommendera att söka ett frivilligt lov enligt bestämmelserna i 9 kap. 52–54 §§ PBL, även om det i och för sig tar extra tid och kostar en slant.
Detta uppmärksammades i förarbetena. ”Utan ett rättskraftigt beslut att luta sig mot är det väsentligt för en byggherre att ett medgivande inte återkallas efter att åtgärden har påbörjats. Det finns dock inte något som hindrar det (jämför NJA 2014 s. 445). En byggherre som önskar få ett rättskraftigt beslut kan ansöka om ett s.k. frivilligt bygglov”, se a. prop. s. 167.
Inte minst bör investeringskostnaden väga tungt vid bedömningen om man vågar chansa på att ett medgivande ska hålla.
Med andra ord är den ökade friheten för byggherren är kombinerad med en ganska stor portion av osäkerhet och återigen kan man konstatera att man aldrig får vara riktigt glad.
Ursprungligen publicerad i JP Samhällsbyggnadsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 12 maj 2026
Anders Bengtsson
F.d chefsrådman i Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt
