Kammarrätten höjer upphandlingsskadeavgiften för en kommun efter otillåten direktupphandling av äldreomsorg
Kammarrätten i Göteborg har i en nyligen meddelad dom höjt upphandlingsskadeavgiften för en kommun till 7,2 miljoner kronor efter en otillåten direktupphandling av äldreomsorgsplatser. Trots att kommunen anförde att direktupphandlingen var nödvändig för att skydda de boendes liv och hälsa, slog domstolen fast att den akuta situationen berodde på kommunens egen bristande planering. Domen klargör att allmännyttiga ändamål, såsom vård och omsorg, har begränsad betydelse som förmildrande omständighet när myndigheten själv har orsakat tidsnöden.
Bakgrund
Målet rör en tvist mellan Konkurrensverket och en kommun angående upphandlingsskadeavgift. Kommunen ingick ett vårdavtal med den gemensamma organisationen Tre Stiftelser. Avtalet gällde tillhandahållande av äldreomsorgsplatser under en övergångsperiod.
Upphandlingen genomfördes som en direktupphandling utan föregående annonsering. Förvaltningsrätten hade i tidigare lagakraftvunna domar fastställt att detta utgjorde en otillåten direktupphandling. Domstolen lät dock avtalet bestå med hänvisning till tvingande hänsyn till allmänintresse. Allmänintresset bestod i att en ogiltigförklaring av avtalet skulle få oacceptabla konsekvenser för äldreomsorgen och de boendes liv och hälsa.
Konkurrensverket yrkade att upphandlingsskadeavgiften skulle bestämmas till 7 200 000 kr. Verket menade att syftet med en anskaffning av äldreomsorg inte bör utgöra en förmildrande faktor, eftersom en stor del av offentlig upphandling rör allmännyttiga ändamål. Om sådana hänsyn skulle sänka avgiften skulle det urholka sanktionens effekt.
Kommunen yrkade i första hand att ingen avgift skulle tas ut, med hänvisning till att det förelåg synnerliga skäl för eftergift eller att fallet var ringa. Kommunen menade att den tvingats till direktupphandlingen för att inte riskera människors liv och hälsa vid en flytt av 380 personer. I andra hand yrkades att avgiften skulle sänkas under de 5 000 000 kr som förvaltningsrätten beslutat om.
Kammarrätten
Kammarrätten prövade först om det rörde sig om ett ringa fall eller om det fanns skäl för eftergift. Domstolen bedömer att behovet av direktupphandlingen berodde på omständigheter som kommunen själv kunnat förutse och påverka. Kommunen hade under lång tid haft avtal med Tre Stiftelser utan annonsering och varit sen med att genomföra en korrekt upphandling. Eftersom situationen berodde på kommunens eget agerande ansågs det varken vara ett ringa fall (jfr HFD 2014 ref. 49) eller finnas synnerliga skäl för eftergift.
Gällande avgiftens storlek betonar kammarrätten att otillåten direktupphandling är en allvarlig överträdelse och att det därför finns ett sanktionsvärde. Domstolen bedömer även att upphandlingens mycket höga värde på 307 miljoner kronor och det faktum att tjänsten under lång tid undandragits konkurrensutsättning talar för ett högt sanktionsvärde.
Avgiftens storlek ska bestämmas med beaktande av samtliga relevanta omständigheter inom ramen för avgiftens avskräckande syfte (prop. 2009/10:180 s. 369–370). Domstolen har stort utrymme att ta hänsyn till alla relevanta omständigheter.
Att avtalet tidsbegränsats för att begränsa skadan ansågs inte vara en omständighet som skulle sänka avgiften i detta fall. Kammarrätten bedömer även att intresset av en obruten äldreomsorg inte var så utmärkande i relation till andra allmänintressen att det i sig utgjorde en förmildrande omständighet vid avgiftens bestämmande.
Kammarrätten bifaller Konkurrensverkets överklagande och ändrar förvaltningsrättens dom på så sätt att upphandlingsskadeavgiften bestäms till 7 200 000 kr.
Referat av Kammarrätten i Göteborg, 2026-03-25, mål nr 6603-25.
Ursprungligen publicerad i JP Upphandlingsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 24 apr 2026
Anna Sandesjö
Jurist, redaktör
