HD förespråkar generösare bedömning av MÖD vid fråga om prövningstillstånd
HD anser att MÖD har gjort fel som inte beviljat prövningstillstånd i det aktuella miljömålet. Enligt HD finns skäl för både gransknings- och prejudikatdispens, dispensgrunder som enligt domstolen bör tillämpas förhållandevis generöst i miljömål.
Bakgrund
Ett bolag ansökte hos mark- och miljödomstolen (MMD) om nytt tillstånd för befintlig och utökad verksamhet vid ett naturgaseldat kraftvärmeverk. Den utökade verksamheten avsåg uppförandet av en ny bioångpanna samt uppförandet och driften av en anläggning för separat elproduktion i anslutning till den tidigare verksamheten. MMD gav tillstånd för fortsatt och delvis utökad verksamhet, men avslog bolagets yrkanden om separat elproduktion.
Domen överklagades till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), som inte beviljade prövningstillstånd. Detta beslut överklagades i sin tur till Högsta domstolen (HD).
Rättslig reglering
I mål där MMD är första instans ska frågan om prövningstillstånd i MÖD bedömas enligt de regler om prövningstillstånd som är föreskrivna för tvistemål i allmän domstol (se 4 kap. 1 § lag (2010:921) om mark- och miljödomstolar).
Enligt 49 kap. 14 § rättegångsbalken ska prövningstillstånd meddelas om
- det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit fram till (ändringsdispens),
- det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (granskningsdispens),
- det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), eller
- det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens).
Högsta domstolen
Rättsfrågan
Målet gäller om det finns skäl att bevilja prövningstillstånd i MÖD. Vid den bedömningen uppkommer frågor om hur reglerna om prövningstillstånd, särskilt vad gäller granskningsdispens och prejudikatdispens, närmare ska tolkas och tillämpas i miljömål.
Granskningsdispens
HD inleder med att framhålla att granskningsdispens har beskrivits som en form av säkerhetsventil. Den fyller en viktig funktion i situationer där det är svårt att avgöra om det finns skäl att ändra underinstansens avgörande (ändringsdispens) utan att målet först tas upp till fullständig prövning. Sådana svårigheter uppstår särskilt i mer komplicerade mål, där det är svårt att, utan en fullständig prövning, bedöma om utgången varit riktig (se bl.a. ”Gipsväggen”, NJA 2009 s. 590, och ”Benstocken”, NJA 2011 s. 589 p. 3). Vidare konstaterar HD att miljömål ofta präglas av teknisk komplexitet och är svårbedömda, även med beaktande av den specialisering som mark- och miljödomstolarna har, vilket medför att det kan vara motiverad att ge granskningsdispens något oftare i miljömål än när det gäller andra måltyper (se ”Kiirunavaara gruvindustriområde” NJA 2011 s. 782 p. 5).
Enligt HD ska det därutöver fästas särskild vikt vid hur domskälen är utformade. Om domskälen är ofullständiga, kortfattade eller på annat sätt oklara med avseende på de rättsliga resonemangen eller övervägandena i sakfrågan, bör det många gånger vara skäl för granskningsdispens (jfr ”Gipsväggen” och ”Benstocken” p. 3–5).
Prejudikatdispens
Vad gäller prejudikatdispens konstaterar HD att MÖD är den enda domstolsinstansen på andra nivån med ett rikstäckande domsområde. Således har MÖD ett betydande ansvar för prejudikatbildningen inom miljörättens område, både genom egna avgöranden och genom att möjliggöra en prövning i HD (se ”Kiirunavaara gruvindustriområde” p. 7–9). Vidare har EU-rätten ett stort inflytande på miljörättens område, och MÖD har att uttala sig om tillämpningen och tolkningen av EU-rätten när så behövs.
Utgången
I det enskilda fallet bedömer domstolen att både ändrings- och prejudikatdispens bör aktualiseras. HD anser dels att MMD:s domskäl är mycket kortfattade, vilket gör det svårt att bedöma riktigheten i domslutet. Bland annat motiveras inte tillräckligt varför domstolen beslutade om strängare villkor än vad bolaget hade föreslagit. HD anser också att målet innehåller flera frågor, varav vissa har koppling till EU-rätten, som framstår som särskilt intressanta med hänsyn till det betydande ansvar som MÖD har för prejudikatbildningen inom miljörättens område.
HD:s slutsats är därför att tillstånd till målets prövning i MÖD ska meddelas med stöd av 49 kap. 14 § 2 och 3 p. RB.
Referat av HD 2025-10-02, mål nr Ö 4564-23.
Ursprungligen publicerad i JP Miljönet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 29 okt 2025
Jurist, redaktör
