Båtplatsservitut omfattar inte rätt till gångväg och bod vid strandkant
MÖD bedömer, med hänvisning till servitutens ordalydelse och syfte, att några båtsplatsservitut omfattar rätt till båt vid brygga, men inte gångväg ner till båtplatsen eller bodar som har uppförts vid stranden. Domstolen ändrar därför MMD:s dom och Lantmäteriets beslut.
Bakgrund
Vid en förrättning bestämde Lantmäteriet (LM) läge och innehåll i servitut som bildades 1967 och gav rätt till båtplats för tre förmånsfastigheter. LM beslutade samtidigt hur förrättningskostnaden skulle fördelas, vilket bland annat innebar att ägaren till den belastade fastigheten (fastighetsägaren) skulle betala en fjärdedel av kostnaden. Fastighetsägaren överklagade både fastighetsbestämningsbeslutet och beslutet om fördelning av förrättningskostnaden till mark- och miljödomstolen (MMD). MMD avslog överklagandet, varpå fastighetsägaren överklagade till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).
Rättslig reglering
En lantmäterimyndighet får genom fastighetsbedömning pröva om ett servitut gäller och vilket omfång servitutsrätten har (14 kap. 1 § första stycket 2 p. fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL). Innebörden av en servitutsupplåtelse bestäms i första hand av dess ordalydelse, men även andra omständigheter kan beaktas. Enligt praxis är det viktigt att se till det behov som ligger bakom servitutupplåtelsen (NJA 2018 s. 200 ”Servitutet och grindarna”), men också hur förhållandena på platsen såg ut vid tidpunkten för servitutsupplåtelsen. Det finns även stöd för att det sätt som servitutet har utnyttjats på kan läggas till grund för bestämmandet av dess innebörd (MÖD 2019:9). Om ett servitut ska ändras i läge eller omfattning krävs dock en fastighetsregleringsåtgärd (5 kap. 1 § och 7 kap. 4 § FBL).
Mark- och miljööverdomstolen
Servitutens läge och omfång
Enligt servitutsupplåtelserna ordalydelse har förmånsfastigheterna rätt till varsin båtplats i ett område nordväst om dessa fastigheter. Servituten är lokaliserade till den plats där bryggorna ligger. Utredningen i målet visar att båda bryggorna, i någon utformning, uppfördes i samband med att servituten inrättades. Bryggorna har genomgående använts av förmånsfastigheterna. MÖD anser därför, liksom MMD, att bryggorna och det direkta närområdet ska anses ingå i servitutupplåtelserna samt att omfattningen av servituten i denna del ska vara den som LM har fastställt.
LM har i sitt beslut angett att en gångväg och några bodar vid strandkanten ska ingå i servituten. MÖD konstaterar att det saknas stöd för detta i servitutens ordalydelse. Vidare har det inte framkommit några uppgifter som tyder på att syftet var att dessa skulle ingå i servituten vid tidpunkten för servitutsupplåtelserna. Att vägen och bodarna kan ha anlagts i överenskommelse med dåvarande ägare av den belastade fastigheten ändrar inte denna bedömning. Domstolen tillägger även att gångstigen till stranden bör kunna nyttjas med stöd av allemansrätten. MÖD ändrar därför LM:s beslut så att gångvägen och bodarna vid stranden inte ingår i servituten.
Fördelning av förrättningskostnaderna
Eftersom samtliga berörda fastigheter har haft intresse av att bestämma servitutens innebörd anser MÖD att det är skäligt att fördela förrättningskostnaderna enligt LM:s beslut. Domstolen avslår därför överklagandet i denna del.
Referat av Mark- och miljööverdomstolen 2025-03-06, mål nr F 1452-24.
Ursprungligen publicerad i JP Fastighetsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 20 maj 2025
Jurist, redaktör
