Anställd som inte ville närvara vid religiösa ceremonier har inte blivit diskriminerad
En församling krävde att en anställd skulle närvara vid religiösa ceremonier. Diskrimineringsombudsmannen anser att den anställde inte utsatts för direkt eller indirekt diskriminering genom det uppställda kravet. Församlingen har därmed inte överträtt förbudet mot diskriminering i arbetslivet.
Bakgrund
Diskrimineringsombudsmannen (DO) fick uppgifter om att en tidigare anställd i en församling upplevt att församlingen utsatt henne för diskriminering genom att kräva att hon skulle delta vid religiösa ceremonier. Kvinnan hade arbetat som kyrkomusiker i församlingen.
Med anledning av kvinnans uppgifter beslutade DO att inleda tillsyn för att granska om församlingen hade överträtt förbudet mot diskriminering.
Rättsliga utgångspunkter
En arbetsgivare får inte diskriminera en arbetstagare, varken direkt eller indirekt. Det framgår av 2 kap. 1 § diskrimineringslagen (DL). Direkt diskriminering kan avse att en arbetstagare missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation, medan indirekt diskriminering tar sikte på situationer där någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse trots att förfaringssättet framstår som neutralt (1 kap. 4 § p. 1–2 DL)
Diskrimineringsombudsmannen
DO bedömer att kravet på närvaro har inneburit ett obehag för kvinnan och kan vara ett missgynnande i diskrimineringslagens mening. Det uppställda kravet har dock tillämpats lika för kvinnan och hennes kollegor. Det har alltså varit fråga om en likabehandling i detta avseende och församlingen har därmed inte utsatt kvinnan för direkt diskriminering.
Nästa fråga blir därmed om församlingen utsatt kvinnan för indirekt diskriminering. Vid bedömningen av om någon utsatts för indirekt diskriminering jämförs den grupp som den missgynnade personen tillhör med en annan grupp. Om den missgynnade personens grupp typiskt sett har svårare än jämförelsegruppen att leva upp till ett visst krav så talar det för att indirekt diskriminering ägt rum. Kvinnan har uppgett att hon är troende kristen, DO gör därför en jämförelse mellan kristna och icke-kristna. DO konstaterar att det typiskt sett inte är svårare för gruppen kristna att uppfylla kravet på närvaro vid religiösa ceremonier på arbetsplatsen än vad det är för icke-kristna. Församlingen har därför inte utsatt kvinnan för indirekt diskriminering.
Sammanfattningsvis har församlingen inte överträtt förbudet mot diskriminering i 2 kap. 1 § DL, vare sig i form av direkt eller indirekt diskriminering. DO avslutar därför ärendet.
Av Mihiri Ratnayake, redaktör och jurist på JP Infonet.
Ursprungligen publicerad i JP Arbetsrättsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan referatet skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 20 jun 2022