Advokaten och de raderade kontona
Advokatsamfundets disciplinnämnd beslutade att en advokat skulle uteslutas ur samfundet efter en överträdelse av reglerna om god advokatsed bestående i missbruk av det så kallade enrumsprivilegiet. Högsta domstolen ändrar beslutet och tilldelar advokaten en varning i förening med högsta möjliga straffavgift. Peter Munck, kansliråd i Justitiedepartementet och expert hos vår, analyserar avgörandet.
Bakgrund
Advokaten KW var vid tillfället förordnad som offentlig försvarare för en klient som misstänktes och sedermera kom att dömas för mord. Klienten var häktad och åklagaren hade tillstånd att meddela restriktioner. Åklagaren utfärdade också sådana, bland annat när det gällde den misstänktes kommunikation med omvärlden, möjlighet att sända eller ta emot försändelser och ta emot besök.
Det är utrett att advokaten KW, tre dagar efter häktningsbeslutet, fick inloggningsuppgifter till klientens konton på Facebook och Instagram av klienten själv och att KW sedan förmedlade dessa uppgifter till klientens mamma. Mamman hade efterfrågat uppgifterna och inaktiverade kontona ytterligare några dagar senare i uppgett syfte att motverka vad som skrevs om sonen på sociala medier. Att kontona raderades försvårade polisens utredning, eftersom det omöjliggjorde genomsökning på distans. Genomsökning på distans är ett tvångsmedel varigenom brottsutredande myndigheter kan söka efter och säkra elektroniska bevis som är lagrade i till exempel en misstänkts sociala medier eller andra molntjänster (28 kap. 10 a § rättegångsbalken [1942:740]).
Åklagaren fick kännedom om att KW hade förmedlat lösenorden och begärde advokatens entledigande. KW entledigades och en annan advokat förordnades.
Disciplinnämndens prövning
Åklagaren och företrädare för målsägandens dödsbo anmälde KW till advokatsamfundets disciplinnämnd. Nämnden beslutade att KW skulle uteslutas ur advokatsamfundet. I beslutet tog nämnden fasta på att det så kallade enrumsprivilegiet, alltså den frihetsberövades rätt att träffa sin försvarare utan att någon kan eller får övervaka samtalet, är i det närmaste ovillkorligt. Om klienten är häktad och ålagd restriktioner får dock privilegiet aldrig utnyttjas på ett sådant sätt att försvararen förmedlar meddelanden till omvärlden utan att åklagaren har gett tillstånd till det. I den mån detta görs utan åklagarens tillstånd måste det röra sig om mycket kortfattade hälsningar som saknar informationsinnehåll eller andra mycket korta meddelanden som är av harmlös natur.
Nämnden bedömde att ett missbruk av enrumsprivilegiet i allmänhet utgör ett mycket allvarligt åsidosättande av god advokatsed och att allvaret ökar om förmedlingen av uppgifterna försvårar en brottsutredning. Även om nämnden inte fann att det hade kommit fram någonting som talade för att KW:s handlande skett i avsikt att påverka utredningen ansåg nämnden att hon inte hade gjort de överväganden och kontroller som ankommer på en advokat för att upprätthålla god advokatsed. Nämnden bedömde omständigheterna som synnerligen försvårande och KW uteslöts därför ur samfundet. En minoritet med fem ledamöter ansåg dock att KW i stället skulle tilldelas en varning med högsta möjliga straffavgift om 250 000 kronor.
Högsta domstolens prövning
KW överklagade beslutet och disciplinnämnden motsatte sig ändring. Överklaganden av disciplinnämndens beslut om uteslutning ur samfundet eller avslag på en ansökan om inträde i samfundet görs enligt 8 kap. 8 § rättegångsbalken direkt till Högsta domstolen.
KW:s agerande bedöms i HD enligt rekvisiten i 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken, enligt vilka det krävs synnerligen försvårande omständigheter för att en advokat som åsidosatt sina plikter som advokat ska uteslutas ur samfundet.
HD konstaterar att enrumsprivilegiet inte får utnyttjas av försvararen för att – utan tillstånd från åklagaren – förmedla uppgifter från klienten till någon utomstående eller förmedla uppgifter från någon utomstående till klienten, annat än om det rör sig om uppenbart harmlösa uppgifter som inte kan leda till att brottsutredningen försvåras. Även i övrigt instämmer HD i disciplinnämndens utgångspunkt att missbruk av enrumsprivilegiet i allmänhet utgör ett mycket allvarligt åsidosättande av god advokatsed och att allvaret i överträdelsen ökar med risken för att förmedlingen av uppgifterna försvårar brottsutredningen. HD anser vidare att om det kan konstateras att förmedlingen av uppgifterna rent faktiskt har påverkat eller klart varit ägnad att påverka brottsutredningen, föreligger som regel sådana synnerligen försvårande omständigheter som bör leda till uteslutning ur advokatsamfundet.
Trots att det i ett enskilt fall kan finnas synnerligen försvårande omständigheter anser HD att det måste finnas ett visst, om än litet, utrymme för att vid en slutlig bedömning i det enskilda fallet kunna välja varning förenad med en kännbar straffavgift som påföljd, om överträdelsen framstår som ett enstaka misstag. När det gäller KW tar HD fasta på att hon fick tillstånd av åklagaren att kontakta klientens mamma angående praktiska frågor och att det var mamman som bad om inloggningsuppgifterna. KW reflekterade inte över konsekvenserna av att förmedla inloggningsuppgifterna men hon förstod det allvarliga i vad som hänt när åklagaren begärde att hon skulle entledigas. KW har vidare anfört att hon inte kunnat förklara överträdelsen på annat sätt än att hon vid tidpunkten var arbetstyngd och stressad och att det rörde sig om tillfällig tanklöshet i en pressad situation. HD anser att det i och för sig är svårbegripligt att KW, med hänsyn till sin långa erfarenhet som försvarsadvokat, inte reflekterade över konsekvenserna av agerandet. Det har dock varit fråga om ett enstaka misstag och hon har därefter inte försökt att förringa överträdelsens allvar. HD lägger vikt vid att KW dessutom haft en lång och väl vitsordad verksamhet som försvarsadvokat, aldrig tidigare haft några disciplinära klagomål och att uteslutning skulle också drabba henne personligen på ett mycket ingripande sätt. Vid en samlad bedömning anser HD att den disciplinära åtgärden kan stanna vid en varning i förening med högsta möjliga straffavgift om 250 000 kronor.
Analys
Som det djupt oeniga beslutet från disciplinnämnden vittnar om finns det olika meningar om KW:s agerande sammantaget ska ses som så allvarligt att det motiverar en uteslutning. Det råder såklart rungande konsensus om att KW:s agerande varit allvarligt och djupt problematiskt eftersom hon överträtt mycket grundläggande advokatetiska principer och uppgifterna som förmedlades från klienten kom att försvåra brottsutredningen. Uteslutning av en advokat är å andra sidan utomordentligt ingripande för den enskilde advokaten. Det måste därför finnas ett visst utrymme för att begå enstaka misstag utan att det resulterar i den allra strängaste påföljden, som tvärtom bör vara förbehållen de mest flagranta överträdelserna.
HD har vid flera tidigare tillfällen prövat huruvida en advokats missbruk av enrumsprivilegiet kan utgöra skäl för uteslutning ur advokatsamfundet. Bland avgörandena på senare år kan nämnas NJA 2021 s. 576 där advokaten vid två separata tillfällen spred information som hade betydelse i pågående brottsutredningar från klienten till utomstående personer. I NJA 2021 s. 914 hade advokaten vid flera tillfällen förmedlat brev mellan en klient som var häktad med restriktioner och klientens flickvän. I båda dessa fall ansåg HD att det fanns skäl för uteslutning.
Till skillnad från de nyss nämnda avgörandena var KW:s agerande begränsat till att hon förmedlat information vid ett enstaka tillfälle och det kan därför – trots hennes långa erfarenhet – faktiskt inte hållas för orimligt att det var fråga om ett rent misstag begånget under stress. Det är dock intressant att HD i lindrande riktning för KW beaktar följderna som ett beslut om uteslutning skulle få för hennes yrkesutövning, att hon insett allvaret av sitt handlade och att hon inte tidigare fått några disciplinära klagomål. Sådan hänsyn kommer inte på samma sätt till uttryck i tidigare praxis, i vart fall inte uttryckligen i domskälen (se dock den skiljaktiga meningen i NJA 2001 s. 535). Möjligen öppnar HD:s överväganden upp för att sådana omständigheter i större utsträckning kan komma att beaktas i lindrande riktning även i framtida mål om disciplinpåföljder för advokater.
När möjligheten att förena en varning med straffavgift infördes var ett av de bakomliggande syftena att förstärka varningspåföljden och differentiera det disciplinära påföljdssystemet för advokater. Det anges i förarbetena att straffavgift bör få stor praktisk betydelse i sådana fall där omständigheterna är synnerligen försvårande utan att uteslutning är obligatorisk (prop. 1982/83:42 s. 7–8). Beloppsgränserna har därefter justerats vid två tillfällen, först genom att taket för straffavgiften höjdes till 50 000 kronor (prop. 1996/97:134 s. 9) och sedan genom att både det lägsta och högsta beloppet höjdes till 10 000 kronor respektive 250 000 kronor (prop. 2022/23:135 s. 15–16). Glappet mellan uteslutning och varning med straffavgift har därför minskats ytterligare, vilket ger utrymme för att välja en lindrigare påföljd som ändå kan göras kännbar för den enskilde advokaten. Det går bara att spekulera i om HD:s beslut hade sett annorlunda ut om den maximala straffavgiften som enligt lag kan delas ut hade legat på en lägre nivå och att en varning med straffavgift då inte skulle ansetts tillräckligt ingripande.
Analys av HD 2026-02-18, mål nr Ö 6478-25.
Analysen är ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 25 mar 2026
Peter Munck
Kansliråd vid Justitiedepartementet
