Kommun diskriminerade lärare som bar palestinasjal
En lärarvikarie som bar palestinasjal som ett uttryck för sin etniska tillhörighet fick besked av skolledningen att hon inte skulle få undervisa yngre elever om hon fortsatte bära sjalen. Diskrimineringsombudsmannen finner att kommunen har brutit mot förbudet mot diskriminering i arbetslivet genom att missgynna läraren på grund av etnisk tillhörighet.
Bakgrund
En lärare i Malmö kommun anmälde till Diskrimineringsombudsmannen (DO) att hon hade utsatts för diskriminering genom att hennes arbetsgivare hade haft synpunkter på att hon bar palestinasjal när hon arbetade. Hon hade en visstidsanställning som lärare på en skola i kommunen som sedan övergick till en timanställning.
Med anledning av att situationen i Palestina och Israel blev kritisk under hösten 2023 skickade förvaltningen ut ett samtalsunderlag om situationen till medarbetarna. Under våren 2024 informerades ledningen på den aktuella skolan att några av de anställda agerade på ett icke-neutralt sätt i skolan. Samtalsunderlaget skickades därför ut igen, specifikt till timvikarierna. Enligt en chef i skolledningen fick denne information om att den aktuella läraren trots det nya utskicket bland annat använde pro-Palestinska attribut och slagord.
Efter att chefen i ett samtal med läraren hade framfört synpunkter på hennes agerande beslutade skolledningen att inte boka in henne på fler arbetspass under tiden som en utredning om situationen pågick. Kommunen menade att beslutet föranleddes av lärarens agerande i sin helhet, och inte hennes val att bära palestinasjal i skolan.
Kommunen bedömde att det inte fanns skäl att inleda en utredning mot läraren om påstådd misskötsamhet och läraren fick besked om att hon återigen kunde bokas in på arbetspass. Därefter informerade skolans biträdande rektor läraren om att hon endast skulle placeras bland de äldre eleverna ifall hon fortsatte bära palestinasjal.
Gällande rätt
En arbetsgivare får inte diskriminera en arbetstagare, enligt 2 kap. 1 § diskrimineringslagen (2008:567). Enligt 1 kap. 4 § innebär direkt diskriminering att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Diskrimineringsombudsmannen
DO bedömer att skolledningens beslut att avvakta med att boka in läraren på arbetspass, medan en utredning om situationen pågick har utgjort ett missgynnande. Läraren arbetade regelbundet på skolan och när skolan valde att avvakta med att erbjuda ytterligare arbetspass innebar det en negativ effekt för henne. Även beslutet att läraren skulle placeras bland de äldre eleverna om hon fortsatte bära palestinasjal på arbetstid innebar ett missgynnande. Genom beslutet begränsade arbetsgivaren lärarens möjlighet att arbeta i skolan på samma villkor som tidigare.
För att missgynnandena ska utgöra direkt diskriminering behöver DO ta ställning till om läraren har behandlats sämre än någon annan i en jämförbar situation. Beslutet att avvakta med att boka in läraren på arbetspass efter samtalet mellan chefen och läraren grundade sig, enligt kommunen, på att chefen under samtalet uppfattade att läraren ifrågasatte stora delar av skollagen, läroplanen och skolans värdegrund. DO bedömer att utredningen talar för att en annan medarbetare som skolledningen hade uppfattat på motsvarande sätt inte heller hade bokats in på fler pass under tiden som utredning pågick. Därför har läraren inte behandlats sämre än någon annan i en jämförbar situation.
Vad gäller beslutet att läraren endast skulle få arbeta med de äldre eleverna när hon bar palestinasjal menar DO att skolledningen hade uppfattningen att lärarens bärande av en palestinasjal skulle kunna anses som problematisk utifrån skolans målsättning att skapa en neutral och trygg skolmiljö för alla elever oavsett religion eller ursprung. DO betonar dock att en viktig utgångspunkt för bedömningen är en individs rätt att ge uttryck för sin etniska tillhörighet genom klädsel och symboler. Genom att villkora undervisningen av yngre elever med att läraren slutade bära palestinasjal, har hon behandlats sämre än vad en annan arbetstagare som vill uttrycka sin etniska tillhörighet skulle ha behandlats.
Kommunen har framfört att behandlingen av läraren inte föranleddes av hennes etniska tillhörighet, men DO framhåller att det inte är nödvändigt att kommunen haft en diskriminerande avsikt för att det ska vara fråga om diskriminering (prop. 2007/08:95 s. 488). DO finner att det finns ett orsakssamband mellan missgynnandet av läraren och hennes etniska tillhörighet. Kommunen har därmed brutit mot förbudet mot diskriminering i arbetslivet som har samband med etnisk tillhörighet.
Referat av Diskrimineringsombudsmannen 2025-12-03, dnr 2024/4084.
Ursprungligen publicerad i JP Arbetsrättsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 10 feb 2026
Clara Eriksson
Jurist, redaktör
