Första avgörandet i Arbetsdomstolen enligt den nya visselblåsarlagen
I AD 2025 nr 47 prövar Arbetsdomstolen för första gången tillämpningen av lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden om skydd (visselblåsarlagen). Målet aktualiserar centrala frågor om innebörden av allmänintresse – det villkor som måste vara uppfyllt för att visselblåsarskyddet ska träda in. Vår expert Naiti del Sante kommenterar i en analys avgörandet och i vilken mån det lett till större klarhet om hur visselblåsarlagen ska tolkas.
Bakgrund
Bakgrunden till Arbetsdomstolens avgörande 2025 nr 47 är följande.
En anställd kirurg (käranden i detta mål) vid en privat specialistklinik rapporterade under 2020–2021 ett stort antal avvikande händelser i verksamheten, varav ett flertal avvikelserapporteringar berörde en narkosläkare. Rapporteringen skedde skriftligen och muntligen till arbetsgivaren. Rapporteringarna avsåg framför allt brister i en narkosläkares yrkesutövning, vilket enligt kirurgen lede till samarbets- och kommunikationsproblem som i sin tur riskerade att utgöra fara för patienters liv och hälsa. Rapporteringarna ledde till en konflikt mellan kirurgen och narkosläkaren, vilket kulminerade i en akut konfliktsituation i januari 2022. I anslutning därtill beslutade kliniken att arbetsbefria kirurgen under några dagar och att kirurgen därefter under en period skulle ägna sig åt mottagningsverksamhet på kliniken.
Kirurgen gjorde gällande att rapporteringarna omfattades av lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden (visselblåsarlagen), och att de arbetsrättsliga åtgärder som vidtagits mot kirurgen själv utgjorde repressalier i strid med lagens förbud mot hindrande åtgärder och repressalier mot rapporterande personer. Kirurgen väckte talan mot kliniken i tingsrätt och yrkade skadestånd för brott mot visselblåsarlagen. Tingsrätten avslog kirurgens talan, och domen överklagades av kirurgen till Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolens domskäl
Inledningsvis behandlar Arbetsdomstolen frågan om den nya visselblåsarlagen är tillämplig i situationer där rapporteringen skett före lagens ikraftträdande, det vill säga före den 17 december 2021, men repressalierna vidtagits efter lagens ikraftträdande. Arbetsdomstolen konstaterar att den nya visselblåsarlagen kan tillämpas retroaktivt i den bemärkelse att skyddet omfattar repressalier mot den rapporterande personen som skett efter lagens ikraftträdande även om rapporteringen ägde rum före ikraftträdande. I detta avseende hänvisar arbetsdomstolen till lagens förarbeten (prop. 2020/21:193 s. 239), där det uttalas att lagen torde kunna tillämpas i sådana situationer.
Därefter övergår Arbetsdomstolen till att pröva huvudfrågan i målet, nämligen om klinikens beslut att kirurgen under en period skulle utföra mottagningsverksamhet utgör en repressalie. Arbetsdomstolen konstaterar att frågan kan först besvaras efter att det prövats om de rapporterade missförhållandena är av allmänintresse i enlighet med visselblåsarlagens bestämmelser i 1 kap. 2 § visselblåsarlagen. Om så inte är fallet, ska talan ogillas.
Rättsliga utgångspunkter
Av 1 kap. 2 § första stycket visselblåsarlagen framgår att lagen gäller vid rapportering i ett arbetsrelaterat sammanhang av information om missförhållanden som det finns ett allmänintresse av att det kommer fram.
Begreppet rapportering definieras i 1 kap. 8 § visselblåsarlagen. Med rapportering avses muntligt eller skriftligt lämnande av information genom intern rapportering, extern rapportering eller offentliggörande. I 1 kap. 8 § framgår också att en rapporterande person är en person, till exempel en arbetstagare, som i ett arbetsrelaterat sammanhang får del av eller inhämtar information om missförhållanden och muntlig eller skriftligt lämnar information om missförhållandena genom intern eller extern rapportering eller genom offentliggörande.
Lagen tillämpas på missförhållanden. Lagen innehåller ingen legaldefinition av begreppet missförhållande. I förarbetena anges att missförhållanden kan bestå av både handlanden och underlåtenheter, oavsett om det rör ett uppsåtligt eller oaktsamt agerande eller om missförhållandena har sin grund i omständigheter som ingen särskild person kan lastas för, det vill säga olyckshändelser. I förarbetena till visselblåsarlagen görs därtill en hänvisning till lagen (2018:558) om företagshemligheter för en definition av missförhållanden (prop. 2020/21:193 s. 267).
Lagen skyddar endast rapporteringar som sker i ett arbetsrelaterat sammanhang. Med arbetsrelaterat sammanhang avses en persons nuvarande eller tidigare arbete inom privat eller offentlig verksamhet, där personen kan eller har kunnat förvärva informationen om missförhållanden och utsättas för repressalier om informationen rapporteras (prop. 2020/21:193 s. 266).
Av paragrafens första stycke framgår att missförhållanden som det finns ett allmänintresse av att de kommer fram omfattas av lagens tillämpningsområde. Begreppet allmänintresse anknyter till 4 § lagen om företagshemligheter, där det anges att avslöjande av missförhållanden som sker till skydd för allmänintresset inte är så kallade obehöriga angrepp enligt den lagen. Den numera upphävda lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden innehöll uttrycket "allvarliga missförhållanden", som definierades som brott med fängelse i straffskalan eller därmed jämförliga missförhållanden, i stället för missförhållanden av allmänintresse. Den ändrade ordalydelsen innebär emellertid inte någon påtaglig materiell skillnad eftersom det normalt inte torde förekomma att det finns ett allmänintresse av att missförhållanden kommer fram utan att förhållandena är allvarliga (prop. 2020/21:193 s. 41 och 267).
Begreppet allmänintresse utvecklas vidare i förarbetena till visselblåsarlagen. Vad som förekommer mellan två parter i ett avtalsförhållande har som utgångspunkt inte något allmänintresse. Frågan måste i stället röra något som angår var och en inom en krets som kan definieras som allmänheten. Utanför detta faller således frågor om rent privata eller personliga spörsmål. Lagen är därför normalt inte tillämplig på rapportering av frågor som enbart rör den rapporterande personens egna arbets- eller anställningsförhållanden. I vissa fall kan det dock finnas ett allmänintresse av att även sådana frågor kommer fram. Detta kan exempelvis vara fallet om den rapporterande personen arbetar under slavliknande förhållanden eller om en arbetsgivare systematiskt bryter mot gällande regelverk i relation till den enskilda individen. Det kan också hända att ett missförhållande som rör ett avtal eller en annan rättshandling, och som i strikt mening endast berör avtalsparterna eller de som vidtar rättshandlingen, ändå har en påverkan på allmänheten. Ett exempel på detta är korrupta handlingar (prop. 2020/21:193 s. 41 och 267).
För att ett missförhållande ska anses vara av allmänintresse krävs det inte bara att det som utgångspunkt påverkar en bredare krets av människor, utan också att det finns ett legitimt intresse hos allmänheten att dessa missförhållanden kommer fram. Allmän nyfikenhet räcker inte som grund för ett sådant intresse. Däremot finns det som regel ett legitimt intresse för allmänheten att missförhållanden som negativt påverkar samhället blir kända, så att de kan åtgärdas. Rapporteringen ska i detta avseende därför syfta till att man ska kunna komma till rätta med missförhållandena. Allmänheten har till exempel ett intresse av att missförhållanden når verksamhetsutövaren eller en relevant myndighet, eftersom de då kan vidta åtgärder för att rätta till situationen. Allmänheten kan också ha ett intresse av att kunna vidta åtgärder för att skydda sig. Ju mer frekventa och systematiska missförhållandena är, desto starkare är samhällsintresset av att dessa åtgärdas eller stoppas (prop. 2020/21:193 s. 41 och 267).
Bedömningen i det enskilda fallet
Inledningsvis konstaterar Arbetsdomstolen att det är den rapporterande personen som har att visa att rapportering av missförhållanden av allmänintresse i enlighet med visselblåsarlagen har förekommit. Beviskravet är det sedvanliga i tvistemål, det vill säga att den part som har bevisbördan för ett påstått sakförhållande ska prestera full bevisning. Det aktuella sakförhållandet måste således vara styrkt.
Arbetsdomstolen anger att de rapporteringar som gjorts av kirurgen är kortfattade och i huvudsak återger dennes subjektiva bedömningar. Domstolen framhåller vidare att det inte finns tillräckligt stöd i övrig bevisning för att narkosläkaren varit okunnig eller oskicklig i en utsträckning som inneburit en faktisk risk för patientsäkerheten. Arbetsdomstolen uttrycker därtill att förekomsten av enstaka allvarliga händelser inte i sig är tillräckligt för att kvalificera situationen som ett missförhållande av allmänintresse i visselblåsarlagens mening.
Avslutningsvis konstaterar Arbetsdomstolen att flera av de rapporterade händelserna snarare hänför sig till personliga motsättningar mellan kirurgen och narkosläkaren. Sådana arbetsmiljöproblem ska omhändertas på ett annat sätt, enligt arbetsdomstolen.
Två ledamöter i Arbetsdomstolen anmälde skiljaktig mening och fann att kirurgens rapportering omfattades av visselblåsarlagen. De hänvisade bland annat till att rapporteringen avsåg brister i anestesiverksamheten med potentiell påverkan på patientsäkerheten, vilket enligt deras bedömning utgjorde ett missförhållande av allmänintresse i lagens mening.
Reflektioner
Arbetsdomstolens första avgörande rörande visselblåsarlagen berör en särskilt intressant fråga om ett centralt begrepp i visselblåsarregleringen: när anses en rapportering av missförhållande omfattas av allmänintresse? I den mån en anmälan bedöms röra ett allmänintresse inträder såväl skyldigheter för verksamhetsutövaren att hantera ärendet i enlighet med lagens bestämmelser, som skyddet för visselblåsaren.
Som tidigare beskrivits konstaterar Arbetsdomstolen att käranden inte förmått styrka att det föreligger ett allmänintresse. Domstolens slutsats vilar i synnerhet på att det inte är styrkt att narkosläkaren yrkesskicklighet brustit och att patientsäkerheten därmed varit i fara. Vad gäller gränsdragningen mellan vad som utgör ett missförhållande av allmänintresse å ena sidan och personliga missförhållanden och andra sidan, är arbetsdomstolens argumentation mycket kortfattad. Domstolen anger att enstaka allvarliga händelser inte medför att det förelegat missförhållanden av allmänintresse samt att konflikter mellan två personer vanligtvis inte är av allmänintresse och bör omhändertas på annat sätt.
En central fråga under lagstiftningsarbetet inför utformningen av visselblåsarlagen var tröskeln skulle läggas för att en rapportering ska omfattas av lagens skydd. Diskussionen präglades av behovet att väga olika konkurrerande intressen mot varandra: å ena sidan intresset av att säkerställa ett effektivt skydd för visselblåsaren, å andra sidan behovet av att värna andra skyddsvärda intressen – såsom lojalitet och tillit inom verksamheter, arbetsgivarens rätt att leda arbetet, samt skyddet för andra personers rättigheter och intressen. Det kan här tilläggas att även EU:s visselblåsardirektiv är utformad utifrån en avvägning mellan dessa olika skyddsvärda intressen.
Vid genomförandet av EU:s visselblåsardirektiv valde lagstiftaren att anknyta tröskeln till ett redan väl inarbetat rättsligt begrepp – allmänintresse – som visserligen fick ett uttryckligt lagstöd genom visselblåsarlagen, men som redan dessförinnan haft en central funktion i arbetsrätten, särskilt vid bedömningen av arbetstagares rätt att framföra kritik.
I svensk arbetsrättslig praxis har Arbetsdomstolen tillämpat begreppet allmänintresse vid prövningen av om en arbetstagares kritik mot arbetsgivaren omfattas av skydd mot arbetsrättsliga åtgärder, såsom uppsägning eller andra disciplinära åtgärder (t.ex. AD 1997 nr 57, AD 1994 nr 79 och AD 2006 nr 103). Allmänintresset har även en framträdande funktion vid tolkningen av artikel 10 i Europakonventionen, som skyddar yttrandefriheten även inom ramen för ett anställningsförhållande (se till exempel Heinisch v. Germany, 28274/08, dom 21 juli 2011, samt Guja v. Moldova [GC], 14277/04, dom 12 februari 2008).
En viktig utgångspunkt för definitionen av allmänintresse har varit att särskilja mellan missförhållande av rent personlig karaktär och missförhållande som berör en större krets och där det finns ett stort legitimt behov av att de kommer fram. Förarbetena betonar emellertid att det kan finnas situationer där allmänintresse även omfattar den rapporterande personens egna arbets- och anställningsförhållanden. Det gäller dock fall där allvarlighetsgraden i missförhållandena är relativt stora. Det kan noteras att tingsrätten i detta mål gjorde delvis en annan bedömning än Arbetsdomstolen och fann att två av rapporteringarna var av allmänintresse.
Mot bakgrund av den bevisning som presenterades i målet framstår Arbetsdomstolens bedömning som väl avvägd. Som domstolen själv framhåller bör inte varje form av arbetsrelaterat missnöje hanteras inom ramen för visselblåsarlagen, även om enstaka händelser kan framstå som allvarliga. Tvärtom markerar domen att det finns situationer där interna missförhållanden bör hanteras genom andra arbetsrättsliga eller organisatoriska rutiner eller sammanhang än de som föreskrivs i visselblåsarlagen.
Därmed ges en första vägledning om den ordning i vilken verksamhetsutövare bör hantera uppgifter om missförhållanden – inte enbart utifrån själva innehållet i anmälan, utan också utifrån dess karaktär och kontext.
Det hade emellertid varit önskvärt om Arbetsdomstolen utvecklat sina skäl ytterligare, inte minst i syfte att ge ytterligare klarhet kring vilka faktorer som bör tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen av vad som utgör ett missförhållande av allmänintresse, i synnerhet när det finns inslag av händelser av allvarligare karaktär. Domen aktualiserar därmed ett fortsatt behov av en fördjupad rättslig diskussion av begreppet allmänintresse.
Analys av Arbetsdomstolen 2025-06-25, AD 2025 nr 47.
Ursprungligen publicerad i JP Arbetsrättsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 16 okt 2025
Arbetsrättsjurist
