Kan en skiljedom ogiltigförklaras eller upphävas endast i vissa delar?
Högsta domstolen (HD) har meddelat två domar om möjligheten att delvis ogiltigförklara respektive upphäva en skiljedom efter klandertalan. HD kommer fram till att en skiljedom aldrig ska ogiltigförklaras eller upphävas mer än nödvändigt och beskriver de steg som behöver ingå i en sådan prövning. Peter Munck, kansliråd i Justitiedepartementet och expert hos oss, analyserar avgörandena.
T 555-24 ”Blue Gas Holding”
Bakgrund
Fem privata investerare påkallade ett skiljeförfarande mot republiken Polen. Fyra av personerna var hemmahörande inom EU och den femte (P.D.) var schweizisk medborgare och bosatt där. Personerna hade via sitt gemensamma bolag Blue Gas Holding gjort investeringar i den polska energisektorn. Investeringarna hade tappat i värde på grund av vissa ageranden av den polska staten och investerarna begärde därför skadestånd. Skiljeförfarandet påkallades med stöd av energistadgefördraget (Energy Charter Treaty [ECT]) enligt vilket det går att välja att skiljeförfarandet ska genomföras enligt Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts Skiljedomsregler. Enligt fördraget är skiljedomen slutlig och bindande för parterna i skiljeförfarandet och de fördragsslutande staterna ska se till att det finns effektiva mekanismer för verkställighet inom sina respektive territorier.
Investerarnas yrkanden ogillades av skiljenämnden, som också förpliktade dem att betala en stor del av rättegångskostnaderna. Investerarna klandrade skiljedomen till hovrätten och begärde att den skulle ogiltigförklaras eftersom skiljeklausulen i ECT strider mot unionsrätten. Polen gjorde gällande att skiljedomen i vart fall inte var ogiltig i den del den gällde investeraren P.D., som inte är unionsmedborgare. Hovrätten ogiltigförklarade skiljedomen i dess helhet eftersom det var fråga om en EU-intern investeringstvist som inte ska avgöras genom skiljeförfarande utan i stället av EU:s rättsliga organ. Hovrättens dom överklagades av Polen.
Frågan i Högsta domstolen
HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan om skiljedomen ska ogiltigförklaras i den del den avser förhållandet mellan Polen och P.D. I sin prövning utgår HD från hovrättens slutsats, det vill säga att skiljedomen är ogiltig när det gäller de fyra investerarna som är unionsmedborgare. Frågan är alltså om skiljedomen ska stå kvar när det gäller den femte investeraren. I avgörandet behandlar HD också frågan om hur rättegångskostnaderna ska fördelas om skiljedomen ogiltigförklaras endast i vissa delar.
Högsta domstolens bedömning
Lagen (1999:116) om skiljeförfarande är tillämplig även på förfaranden med internationell anknytning, förutsatt att skiljeförfarandet har säte i Sverige. HD konstaterar att en skiljedom som utgångspunkt är bindande och inte kan överklagas. Däremot kan den ogiltigförklaras på ett antal olika grunder som framgår av lagen. En av grunderna är att domen eller det sätt på vilket den tillkommit är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige. Ogiltigheten får göras gällande utan någon tidsbegränsning och den ska beaktas oavsett om någon part har påtalat den. Skiljedomen får dock inte ändras på något annat sätt än att den förklaras vara helt eller delvis ogiltig.
Liksom hovrätten anser HD att de aktuella bestämmelserna om skiljeförfarande från ECT inte är tillämpliga på tvister mellan en fördragsslutande stat som är medlem i EU och en investerare från en annan medlemsstat. Däremot är de tillämpliga i förhållande till tredjelandsinvesterare, det vill säga investerare från en fördragsslutande stat som inte är medlem i EU. Detta har förtydligats av EU-domstolen och praxisen bygger främst på att medlems¬staterna inte ska kunna undandra tvister som rör tillämpning av unionsrätten från unionens domstolssystem. HD har tidigare bedömt att ett sådant undandragande skulle strida mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen, så kallad processuell ordre public (se NJA 2022 s. 965 ”Investeringsavtalet”).
Om en skiljedom kommit till med stöd av en skiljeklausul som enligt unionsrätten inte får tillämpas mellan parterna ska skiljedomen alltså träffas av ogiltighet enligt svensk lagstiftning (33 § första stycket 2 p. lagen om skiljeförfarande). Enligt samma paragraf kan en skiljedom förklaras ogiltig endast i vissa delar. Med hänsyn till att skiljedomar ska vara ett slutligt avgörande av saken bör en skiljedom i förekommande fall inte förklaras ogiltig i större utsträckning än vad som är nödvändigt.
Prövningen av en ogiltighetstalan
Huruvida skiljedomen ska kunna ogiltigförklaras, och i så fall i vilken omfattning, är en prövning som HD gör i två steg. Det första steget i prövningen är att se om ogiltighets-grunden träffar hela skiljedomen eller om det finns delar av skiljedomen som inte berörs av den. När det, som i det här fallet, handlar om processuell ordre public kan det nämligen vara så att ogiltighetsgrunden endast avser en viss fråga eller en viss part, medan andra delar av skiljedomen eller andra parter inte berörs av det fel som har inträffat.
Om en viss del av skiljedomen inte berörs av ogiltighetsgrunden ska domstolen sedan bedöma om den delen kan särskiljas från domen i övrigt. I den bedömningen behöver domstolen beakta vilken betydelse som den kvarstående delen av skiljedomen skulle få för en parts möjlighet att få en ny prövning av den del som skulle förklaras ogiltig. Eftersom den kvarstående delen vinner rättskraft måste domstolen analysera om den ogiltigförklarade delen av skiljedomen sveps med av den rättskraften och därför inte går att pröva på nytt. Annars riskerar ogiltigheten att bli ett slag i luften eftersom parten kan bli förhindrad en ny prövning av de ogiltigförklarade delarna. Utgångspunkten vid prövningen är att en skiljedom inte ska förklaras ogiltig i större utsträckning än nödvändigt.
HD redogör för att frågan om ogiltighet även träffar fördelningen av rättegångskostnader inom skiljeförfarandet. Skiljenämndens rätt till ersättning påverkas inte av att skiljedomen förklaras ogiltig. Däremot påverkas ett beslut om att en part ska betala ersättning för den andra partens kostnader. Om ogiltigheten endast avser en del av skiljedomen behöver domstolen ofta ta ställning till om även beslutet om fördelningen av kostnader mellan parterna ska omfattas av ogiltigheten. Även i dessa fall måste det alltså beaktas om de kvarstående kostnadsbesluten skulle hindra en ny prövning av de frågor om kostnadsfördelning som omfattas av ogiltighet.
När det gäller det specifika fallet utgår HD, i enlighet med hovrättens dom, från att skiljedomen är ogiltig när det gäller förhållandet mellan Polen och de investerare som hör hemma inom EU. Det finns därför förutsättningar att ogiltigförklara domen i dessa delar.
Frågan är då om ogiltigheten även ska träffa investeraren P.D., som inte är unionsmedborgare. I den frågan finner HD att skiljedomen var uppbyggd på det sättet att var och en av investerarna var parter i skiljeförfarandet och att de förde talan grundat på investeringar som de själva hade gjort i Polen genom respektive investerares ägarandel i ett gemensamt ägt bolag. Var och en av investerarna får anses ha haft egna yrkanden som går att separera från varandra. HD anser därför att det är möjligt att särskilja P.D:s del av domen från övriga investerares delar av domen och låta den stå fast, utan att det påverkar övriga investerares möjlighet att få sina anspråk prövade på nytt.
Mot den bakgrunden kommer HD till slutsatsen att skiljedomens ogiltighet inte ska omfatta förhållandet mellan P.D. och Polen. Även när det gäller kostnaderna för skiljeförfarandet är det enligt HD möjligt att bryta ut P.D:s del från övrigas och därför kan inte skiljedomen heller i den delen ogiltigförklaras. Som tappande part förpliktades P.D. att ersätta Polens rättegångskostnader.
T 5715-24 ”Rydbergs”
Bakgrund
Ett kommunalt bostadsbolag ingick tre entreprenadavtal med byggföretaget Rydbergs om arbete med ett antal byggprojekt till fast pris. Rydbergs försattes i konkurs och en tid senare tecknade konkursboet ett avtal med bostadsbolaget och bolaget SEHED om att SEHED skulle överta Rydbergs rättigheter och skyldigheter enligt entreprenadavtalen.
I avtalet fanns en klausul om att eventuell tvist med anledning av avtalet skulle handläggas i enlighet med Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts Regler för förenklat skiljeförfarande. SEHED färdigställde entreprenaderna men parterna kom inte överens om betalningen. SEHED ansåg att bolaget hade rätt till betalning även för arbete som var obetalt när bolaget tog över entreprenadavtalen medan bostadsbolaget ansåg att SEHED endast hade rätt till betalning för det arbete som SEHED faktiskt hade utfört. SEHED påkallade skiljeförfarande och yrkade betalning med 13 miljoner kronor. Bostadsbolaget medgav knappt 1,5 miljoner kronor men bestred yrkandena i övrigt.
Skiljemannen bedömde att SEHED hade rätt till betalning med 5,5 miljoner kronor för det arbete som hade utförts, men ansåg att SEHED inte hade visat att bolaget faktiskt hade tagit över två fakturor om sammanlagt 7,5 miljoner kronor som Rydbergs hade ställt ut före sin konkurs.
SEHED klandrade skiljedomen och ansåg att den skulle upphävas såvitt gällde den ogillade delen av anspråket (7,5 miljoner kronor).
SEHED ansåg att skiljemannen hade överskridit sitt uppdrag genom att pröva bolagets rätt till betalning på en annan grund än vad bolaget hade åberopat. SEHED yrkade inte att skiljedomen skulle upphävas helt och hållet och menade att yrkandet skulle ogillas om hovrätten kom fram till att skiljedomen inte kunde upphävas endast i den del den hade klandrats. Bostadsbolaget ansåg inte att det var lämpligt att upphäva skiljedomen endast i vissa delar.
Hovrätten bedömde att skiljemannen hade överskridit sitt uppdrag på det sätt som SEHED hade gjort gällande och att detta sannolikt hade inverkat på utgången i skiljeförfarandet. Hovrätten upphävde därför skiljedomen till den del den avsåg det ogillade anspråket om 7,5 miljoner kronor. Bostadsbolaget klagade till HD och yrkade att klandertalan skulle ogillas.
Frågan i Högsta domstolen
HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkten att skiljemannen hade överskridit sitt uppdrag på det sätt som hovrätten funnit och att detta sannolikt hade inverkat på utgången. Prejudikatfrågan är huvudsakligen under vilka förutsättningar en skiljedom vid klandertalan ska eller kan upphävas endast i vissa delar.
Högsta domstolens bedömning
En skiljedom är som utgångspunkt slutlig och bindande och kan inte överklagas. Om skiljedomen klandras kan den upphävas om det förekommit något sådant fel som återges i 34 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande. Upphävandet kan gälla hela skiljedomen eller endast delar av den. Talan kan inte leda fram till någon annan ändring av skiljedomen än att den helt eller delvis upphävs. Eftersom skiljedomar som utgångspunkt är slutliga och bindande bör de inte upphävas i större utsträckning än vad som är nödvändigt.
I prövningen av om skiljedomen kan upphävas endast i en viss del beskriver HD, på samma sätt som i det nyss nämnda avgörandet ”Blue Gas Holding”, att detta görs i två steg. Först måste domstolen pröva om klandergrunden träffar skiljedomen i dess helhet eller om det finns delar av domen som inte berörs. Om det är så att delar av domen inte berörs behöver domstolen bedöma om dessa delar kan särskiljas från domen i övrigt. Domstolen måste då beakta vilken betydelse som den kvarstående delen av skiljedomen skulle få för en parts möjlighet att få en ny prövning av den del som skulle upphävas. Om den kvarstående delens rättskraft hindrar en ny prövning av de upphävda delarna kan inte delarna anses vara särskiljbara. Det går inte heller att upphäva en skiljedom i större omfattning än vad en part har begärt. Om det inte har yrkats att en skiljedom ska upphävas helt och hållet och det inte går att upphäva den delvis, ska klandertalan i stället ogillas.
När det gäller det aktuella fallet utgår HD från att skiljemannen hade överskridit sitt uppdrag på det sätt som hovrätten kommit fram till och att detta haft betydelse endast för beslutet att ogilla en del av SEHED:s yrkande. Däremot påverkades inte den del av skiljedomen som innebar bifall till bolagets yrkande. Nästa steg är därmed att pröva om dessa delar går att särskilja. HD konstaterar att tvisten i skiljeförfarandet omfattade SEHED:s yrkande om all kvarstående betalning för två av entreprenadarbetena. Genom skiljedomen har frågan om betalningsskyldighet mellan parterna slutligt avgjorts. Det skulle därför inte gå att på nytt pröva ett anspråk på betalning som grundas på någon av dessa entreprenader. Det går därmed inte att särskilja delarna av skiljedomen från varandra. En följd av det, och då SEHED inte hade yrkat att skiljedomen skulle upphävas helt och hållet, är att HD ogillar klandertalan.
Analys
Skiljeförfarande som alternativ till process i allmän domstol
Skiljeförfarande är ett alternativ till att processa i allmän domstol och används framför allt för att lösa tvister inom näringslivet. Det finns flera och stora skillnader mellan dessa förfaranden. Bland skiljeförfarandets fördelar brukar det lyftas fram att processen är snabb och effektiv och att parterna själva får vara med och välja vilka skiljemän som ska avgöra tvisten. Parterna kan därmed leta efter skiljemän som har specifik erfarenhet av de rättsområden som tvisten handlar om. Skiljeförfarande är dessutom mindre formellt än processen i allmän domstol och parterna får själva inflytande över processens genomförande.
Till skillnad från vad som är huvudregeln i allmän domstol är skiljeförfarandet inte offentligt. Bevisningen och vad som i övrigt kommit fram, inklusive domen, är inte offentligt material. Att handlingarna förblir hemliga kan ha mycket stor betydelse för parterna, framför allt om tvisten rör förhållanden som av olika skäl inte bör spridas. Däremot blir domen offentlig om den klandras eller vid ansökan om verkställighet.
I den andra vågskålen ligger framför allt det faktum att skiljedomen inte kan överklagas och att parterna själva ska ersätta skiljemännen för deras arbete och skiljedomsinstitutets eventuella administrativa kostnader. Det kan innebära en stor ekonomisk belastning för parterna, framför allt om den ersättningen ska betalas i förskott. Att skiljedomen inte kan överklagas kan leda till oönskade resultat och kan upplevas som en begränsning av möjligheten att få en fullskalig prövning av tvisten, i synnerhet om någon part upplever att delar av skiljedomen inte blivit rätt.
Det finns dock möjlighet att angripa skiljedomen på formella grunder. Detta sker genom en klanderprocess där den som vill klandra ansöker om stämning i hovrätten och då begär att skiljedomen ska antingen ogiltigförklaras eller upphävas (43 § lagen om skiljeförfarande).
Ramen för hovrättens prövning
Hovrättens prövning är begränsad till att förklara skiljedomen ogiltig eller att upphäva den, beroende på vad parterna har yrkat och vad som har framkommit i målet. Hovrätten ska som utgångspunkt inte göra någon materiell prövning av tvisten.
För att skiljedomen ska kunna förklaras ogiltig ska någon eller några av grunderna för detta vara uppfyllda. Dessa är bland annat att skiljedomen har innefattat prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän eller om skiljedomen eller det sätt på vilket skiljedomen tillkommit på är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige (33 § lagen om skiljeförfarande). Ogiltigheten kan gälla en viss del av skiljedomen. När det handlar om mål som det nyss refererade ”Blue Gas Holding”, där frågan är om EU-rätten tolkats och använts på ett korrekt sätt, är det oundvikligt att hovrätten behöver göra en viss materiell kontroll av hur skiljenämnden har bedömt den frågan. Prövningen bör dock i regel avse endast rättsliga frågor och ske med utgångspunkt i skiljenämndens bevisvärdering om det inte finns särskilda skäl till annat (se NJA 2015 s. 438).
En skiljedom kan på yrkande av part upphävas om den har andra brister som inte tar sikte på en ogiltighetsförklaring (34 § lagen om skiljeförfarande). Grunderna för upphävande är bland annat att skiljedomen inte omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan parterna eller att skiljemännen har överskridit sitt uppdrag på ett sätt som sannolikt har inverkat på utgången. Vidare kan en skiljedom upphävas om det, utan partens vållande, har förekommit något fel i handläggningen som sannolikt har inverkat på utgången. I en talan om upphävande finns det begränsningar när det gäller möjligheten att åberopa nya omständigheter. Dessutom finns en tidsfrist som säger att talan ska väckas inom två månader från den dag då parten fick del av skiljedomen i dess slutliga skick. Efter att den fristen gått ut får parten inte åberopa någon ny grund till stöd för sin klandertalan.
Hovrättens avgörande i ett klandermål får som huvudregel inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att avgörandet överklagas, om det är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas av HD (43 § lagen om skiljeförfarande).
En skiljedom ska inte upphävas eller ogiltigförklaras mer än nödvändigt
Liksom HD slår fast ska en skiljedom vara ett slutligt avgörande och bör inte upphävas eller ogiltigförklaras i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Genom HD:s två avgöranden skapas ett flödesschema för denna bedömning. Det inledande steget är att isolera den del av domen som har angripits och skilja den från övriga delar av domen som inte träffas av ogiltighets- eller klandergrunden. Nästa steg är att se om den delen av skiljedomen är tillräckligt särskiljbar för att den ska kunna bestå. Den prövningen kan bli problematisk eftersom domstolen då behöver beakta vilken betydelse detta skulle kunna få för resten av domen. Den del som består vinner rättskraft och det kan få bäring på möjligheten att få till stånd en ny prövning av de delar som förklarats ogiltiga eller har upphävts.
Även om skiljedomens olika delar vid en första anblick kan vara enkla att separera kan det, som HD påpekar, finnas rättsliga och praktiska skäl som talar emot att de särskiljs. Att undvika rättsförluster för enskilda parter och att skiljedomen kan verkställas som tänkt – i vart fall i någon del – är viktiga utgångspunkter. Analysen för att komma fram till ett rimligt resultat kan i många fall vara komplex. Det finns inte någon universallösning utan analysen behöver göras utifrån innehållet i den enskilda skiljedomen, parternas inställning till den och hur parterna har lagt upp sin respektive talan. Genom den struktur som HD etablerar bör det i vart fall finnas förutsättningar för att inleda den analysen och tänka ett steg längre – vad blir de praktiska följderna av att skiljedomen upphävs eller ogiltigförklaras endast till viss del?
Analys av Högsta domstolen 2025-05-26, mål nr T 555-24 ”Blue Gas Holding och Högsta domstolen 2025-05-26, mål nr T 5715-24 ”Rydbergs”.
Ursprungligen publicerad i JP Juridiskt bibliotek.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 27 aug 2025
Kansliråd vid Justitiedepartementet
