HD fastställer vad som anses vara ett skadeståndskrav

Ett brev från kund till entreprenör som betonade ett missnöje med entreprenörens arbete angav att kunden skulle återkomma med skadeståndskrav. Brevet ansågs inte utgöra ett skadeståndskrav enligt 8 kap. 20 § försäkringsavtalslagen.

Två makar var missnöjda med den tjänst som en entreprenör utfört på en kulturbyggnad. De skickade ett brev till entreprenören där de angav att de var missnöjda med arbetet och att de avsåg att återkomma med skadeståndskrav för skadorna. Entreprenören gick sedermera i konkurs, varpå makarna i stället framställde sina krav till entreprenörens försäkringsbolag.

I ett avtal mellan försäkringsbolaget och entreprenören framgick att skadeståndskrav skulle anmälas till försäkringsbolaget inom ett år från den tidpunkt då förhållandet som enligt avtalet gav rätt till försäkringsskydd inträdde.

HD prövar om det brev som makarna skickat till entreprenören är att betrakta som ett skadeståndskrav. Domstolen konstaterar att brevet inte innehåller någon uttrycklig begäran om att entreprenören ska betala ersättning eller stå som ansvarig för skadorna, och att brevet därför inte utgör ett skadeståndskrav. HD anser därför att brevet inte aktualiserade någon anmälningsskyldighet för entreprenören gentemot försäkringsbolaget, och att försäkringsbolaget därför inte var befriat från ersättningsskyldigheten enligt försäkringsavtalet. Tidsfristen hade helt enkelt aldrig börjat löpa, eftersom brevet inte är att betrakta som ett skadeståndskrav.

Publicerad 18 apr 2023