Avtalslagen är trots sina mer än 100 år en central del av den svenska civilrätten. I den här boken kommenterar advokat Jon Kihlman lagens bestämmelser paragrafvis.

avtalslagen_bokomslag.jpg

Avtalslagen – lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område – har i mer än 100 år varit en central del av den svenska civilrätten. Trots sin ålder fungerar den anmärkningsvärt väl även i ett modernt samhälle. Det beror inte minst på att den är i det närmaste helt befriad från formella krav, och att nya kommunikationsformer, såsom e-post och sms, därför inte vållar några egentliga problem.

I kommentaren behandlas ingående avtalslagens bestämmelser i huvudsak paragrafvis. I kommentarer till några bestämmelser – 1 §, 10 §, 11 § och 36 § – har samlats mer övergripande redogörelser för frågor som är av betydelse för även åtskilliga andra bestämmelser i lagen.

Lagen består av fyra kapitel. I det första behandlas slutande av avtal, även om regleringen i delar är tillämplig även för andra rättshandlingar. Det andra kapitlet behandlar fullmakter, framför allt relationen mellan fullmaktsgivare och tredje man. l det tredje kapitlet behandlas rättshandlingars ogiltighet och jämkning. Objektet för ogiltighet kan således vara ett avtal, men det kan lika gärna vara något annat slags rättshandling, såsom ett anbud, ett borgensåtagande eller något annat åtagande. Och alla rättshandlingar kan i och för sig bli föremål för jämkning. I det fjärde kapitlet behandlas en del relevanta tidpunkter och befordringsrisk för rättshandlingar. 

Jon Kihlman är advokat och doktor i handelsrätt. Han bedriver egen advokatverksamhet i Stockholm med inriktning mot kommersiell avtalsrätt och i viss mån offentlig upphandling. Utöver avhandlingen, som behandlar felreglerna i köprätten, har han skrivit kommentarer till köplagen och CISG, Köprätten – En introduktion samt varit redaktör för antologin Elektronisk signering. Han har också skrivit åtskilliga artiklar och rapporter om avtals- och upphandlingsrättsliga frågor.

Hela kommentaren finns även publicerad i JP Juridiskt bibliotek.