Inte diskriminering att avslå ansökan om antagningsprövning för värnplikt på grund av autismspektrumtillstånd
En man med en form av autism nekades att genomgå antagningsprövning för värnplikt. Beslutet fattades med hänvisning till mannens diagnos, utan att han först fick genomgå en individuell prövning av sin lämplighet. Hovrätten finner, till skillnad från tingsrätten, att Försvarsmaktens beslut innebar ett missgynnande men inte diskriminering.
Bakgrund
En man med en form av autismspektrumtillstånd ansökte hos Försvarsmakten att få genomgå antagningsprövning för värnplikt. Försvarsmakten avskrev ansökan med hänvisning till att mannens diagnos inte var förenlig med antagning till värnplikt.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) gjorde bedömningen att det var fråga om direkt diskriminering som hade samband med funktionsnedsättning när Försvarsmakten uteslöt mannen enbart på grund av sin autismspektrumdiagnos, utan att göra en individuell bedömning av mannens lämplighet att genomgå militär grundutbildning med värnplikt. DO väckte talan i tingsrätten, som fann att Försvarsmakten hade diskriminerat mannen genom att inte bedöma honom utifrån sina individuella förutsättningar och faktiska lämplighet. Tingsrätten förpliktade Försvarsmakten att betala diskrimineringsersättning till mannen.
Försvarsmakten överklagade tingsrättens avgörande och yrkade att käromålet skulle ogillas.
Gällande rätt
Varje svensk medborgare mellan 19 och 47 år är, efter inskrivning av Plikt- och prövningsverket, skyldig att genomföra värnplikt (1 kap. 5 § andra stycket lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, pliktlagen).
Plikt- och prövningsverket skickar ut mönstringsunderlag till svenska medborgare det år de fyller 18 år. Efter bedömning kallas vissa till mönstring, som omfattar medicinska och psykologiska undersökningar. Även personer som inte har kallats till mönstring har möjlighet att fylla i ett prövningsunderlag och på så sätt kvalificera för antagningsprövning. Endast de som är bäst lämpade skrivs in för tjänstgöring (3 kap. 2 § pliktlagen).
Enligt 2 kap. 15 § första stycket diskrimineringslagen (2008:567), DL, är diskriminering förbjuden vid mönstring och inskrivning för och under fullgörande av värnplikt, samt vid antagningsprövning till och fullgörande av annan motsvarande militär utbildning. Diskrimineringsförbudet är avsett att omfatta samtliga moment som kan förekomma under uttagnings- och inskrivningsskeendet till värnplikt (prop. 2007/08:95, s. 274).
Enligt 1 kap. 4 § DL innebär direkt diskriminering att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med exempelvis funktionsnedsättning.
Hovrätten
Hovrätten inleder med att konstatera att mannens diagnos är en sådan funktionsnedsättning som omfattas av diskrimineringslagen.
Vidare prövar domstolen om Försvarsmakten har missgynnat mannen. Avskrivningen av mannens ansökan fick till följd att han inte gick vidare i antagningsprocessen och i förlängningen gick miste om möjligheten att göra värnplikt. En negativ effekt inträdde när han nekades antagningsprövning eller vidare utredning om hans förutsättningar att fullgöra värnplikt, oavsett vad en prövning av hans lämplighet hade utmynnat i. Hovrätten finner att mannen har missgynnats genom avskrivningen av hans ansökan.
Då missgynnandet skett med uttrycklig hänvisning till mannens funktionsnedsättning finns anledning att anta att han blivit diskriminerad. Det ankommer, enligt 6 kap. 3 § DL, på Försvarsmakten att motbevisa presumtionen om diskriminering.
Försvarsmakten åberopade en omfattande utredning om vilka krav som ställs på psykisk prestationsförmåga vid värnplikt. Utredningen visade att flexibilitet och god förmåga till social interaktion är nödvändig för att en värnpliktig ska kunna fullgöra sin uppgift. Brister i dessa avseenden kan vara förenat med fara för liv och hälsa. Efter att ha hört medicinska experter i målet konstaterar hovrätten att mannens autismspektrumtillstånd karakteriseras av signifikanta avvikelser när det kommer till förmågan till social interaktion och begränsningar när det gäller förmågan till flexibilitet.
Hovrätten konstaterar att det är svårt att ifrågasätta att Försvarsmakten beaktar de sårbarheter som kännetecknar den aktuella funktionsnedsättningen. Antagningsprocessen syftar inte endast till att välja ut de bäst lämpade utan går också ut på att begränsa risken för att den enskilde utsätter sig själv eller andra för fara. Hovrätten finner sammanfattningsvis att Försvarsmakten haft en välgrundad anledning att anta att funktionsnedsättningen medförde en särskild och ökad risk för att den värnpliktige inte skulle klara av att effektivt och säkert fullgöra sin uppgift i en krigssituation. Försvarsmakten har därmed haft fog för sitt beslut att neka mannen antagningsprövning för värnplikt med hänvisning till den aktuella diagnosen. Det gäller oavsett mannens faktiska funktionsförmåga vid ansökningstillfället, eftersom det är själva risken som är av betydelsen för Försvarsmaktens bedömning av tjänstbarheten i krig.
Eftersom det funnits fog för bedömningen föreligger det inte en jämförbar situation med de personer som gått vidare i antagningsprövningen och Försvarsmakten har därför inte utsatt mannen för diskriminering. DO:s talan ogillas och DO förpliktas att betala Försvarsmaktens rättegångskostnader i både tingsrätt och i hovrätt.
Referat av Svea hovrätt 2026-03-11, mål nr T 17068-24.
Ursprungligen publicerad i JP Arbetsrättsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 4 maj 2026
Clara Eriksson
Jurist, redaktör
