Solcellsanläggning där 33 kvadratmeter av ytan har en takhöjd om 1,9 meter är en byggnad
MÖD bedömer att en konstruktion med solcellspaneler där åtminstone 33 kvadratmeter av ytan under solcellspanelerna har en takhöjd om 1,9 meter och med långsidor klädda med träpanel är en anläggning som är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den. Anläggningen utgör därmed en byggnad. Eftersom hela byggnadsverket upptar en byggnadsarea som uppgår till åtminstone 150 kvm är inte bestämmelserna om undantaget från bygglovsplikt, som trädde i kraft den 1 december 2025, tillämpliga. Solcellsanläggningen behöver därför bygglov.
Bakgrund
Efter en tillsynsanmälan om en solcellsanläggning gjorde samhällsbyggnadsnämnden (nämnden) platsbesök och dokumenterade anläggningen. Solcellsanläggningen var en varaktig konstruktion med tak. Den högsta punkten var 3,36 meter i det högst belägna hörnet. Från den högsta punkten lutade konstruktionen i princip ner till marknivå, den lägsta höjden uppmättes till 0,33 meter.
Nämnden beslutade att förelägga fastighetsägaren att senast inom två månader från det att beslutet vunnit laga kraft inkomma med en ansökan om bygglov. Nämnden påförde även fastighetsägaren en byggsanktionsavgift om 19 482 kr.
Fastighetsägaren överklagade beslutet först till länsstyrelsen, som avslog överklagandet, och sedan till mark- och miljödomstolen (MMD). MMD konstaterade att ytan under solpanelerna i sin helhet låg i sluttande och ojämn mark samt att marken var täckt av presenning och makadam och att framkomligheten under taket av solpaneler var begränsad av reglar och krysstag. Under solpanelerna fanns därmed endast ett begränsat utrymme där det var möjligt för människor att uppehålla sig. Konstruktionen gav dessutom endast ett begränsat klimatskydd.
Domstolen bedömde sammantaget att den aktuella solcellsanläggningen inte var avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den på det sätt som avses i definitionen av byggnad (jämför MÖD 2024-10-23, mål P 5094-23 [MÖD 2024:73]). Eftersom MMD bedömde att solcellsanläggningen inte var en byggnad var den inte heller bygglovs- eller anmälningspliktig och det saknades skäl att ta ut byggsanktionsavgift. Nämnden överklagade beslutet till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).
Gällande rätt
Enligt 1 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, avses med byggnad en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.
Av 11 kap. 51 § PBL följer att om någon bryter mot en bestämmelse i 8–10 kap. PBL eller mot föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 16 kap. 2–10 §§ PBL eller mot en bestämmelse i en EU-förordning om krav på byggnadsverk eller byggprodukter, ska tillsynsmyndigheten ta ut en särskild avgift (byggsanktionsavgift) enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 12 § PBL.
Enligt 11 kap. 53 § första stycket PBL ska en byggsanktionsavgift tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Mark- och miljööverdomstolen
Frågan för MÖD att besvara är om anläggningen är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.
Domstolen konstaterar att solcellsanläggningen består av en varaktig konstruktion i form av en ställning med solcellspaneler ovanpå. 33,67 kvadratmeter av ytan under solcellspanelerna har en takhöjd om 1,9 meter, mätt från marknivån till takreglarna. Det finns alltså ett betydande utrymme under solcellspanelerna där människor kan uppehålla sig. Vidare är solcellsanläggningens långsidor klädda med träpanel och det finns öppningar så man kan nå utrymmet under solcellspanelerna. MÖD finner att anläggningen därmed utgör en byggnad och att den som utgångspunkt kräver bygglov.
När det gäller frågan om åtgärden krävt lov konstaterar MÖD att nya bestämmelser avseende bland annat lovplikt infördes den 1 december 2025. Enligt den andra punkten i övergångsbestämmelserna till lagen (2025:974) om ändring i plan- och bygglagen ska, i fråga om tillsynsåtgärder och påföljder med anledning av en åtgärd som innebär en överträdelse av de äldre bestämmelserna, de nya bestämmelserna tillämpas om åtgärden enligt dessa inte är en överträdelse eller leder till lindrigare påföljd.
Av 9 kap. 5 § PBL, enligt dess lydelse från den 1 december 2025, framgår att det under vissa förutsättningar inte krävs bygglov för nybyggnad av bland annat en komplementbyggnad i ett område som inte omfattas av en detaljplan. En av förutsättningarna är att byggnaden har en byggnadsarea som är högst 50 kvadratmeter. Vid beräkningen av solcellsanläggningens byggnadsarea ska hela byggnadsverkets yta, och inte endast den yta där människor kan vistas, inkluderas (jämför MÖD 2017-11-16 mål nr P 90-17). Enligt nämnden upptar anläggningen minst 150 kvadratmeter byggnadsarea. Med den utgångspunkten är det utifrån utredningen i målet tydligt att byggnadsverket upptar en byggnadsarea som klart överskrider 50 kvadratmeter. Solcellsanläggningen är därmed inte undantagen från kravet på bygglov enligt de bestämmelser som trädde i kraft den 1 december 2025.
Eftersom solcellsanläggningen är bygglovspliktig och har uppförts utan bygglov har det funnits förutsättningar för nämnden att förelägga fastighetsägaren att inom viss tid ansöka om lov. Det har även funnits grund för nämnden att ta ut en byggsanktionsavgift. Domstolen bedömer att det inte finns skäl att sätta ned byggsanktionsavgiften. MÖD fastställer därför nämndens beslut.
Referat av Mark- och miljööverdomstolen 2026-02-05, mål nr P 17252-24.
Ursprungligen publicerad i JP Samhällsbyggnadsnet.
Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.
Publicerad 27 feb 2026
Carolina Engström
Jurist, redaktör
