Kan kommunen bli skadeståndsskyldig om den inte har ställt krav på klimatanpassning?

Fråga

Kan kommunen bli ersättningsskyldig vid skada på en byggnad till följd av översvämning, om detaljplanen tillåter byggnader utan att kräva klimatanpassade åtgärder, som till exempel lägsta grundläggningsnivå eller prickmark över områden med översvämningsrisk?  

Juristens svar

Inledningsvis kan konstateras att kommunen har det huvudsakliga ansvaret för planläggning av mark och vatten. Enligt 2 kap. 3 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, ska planläggning och andra ärenden enligt PBL göras med hänsyn till bland annat klimataspekter. I 2 kap. 5 § PBL anges vidare att vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt PBL, ska byggnader placeras på mark som är lämpad för ändamålet. Vid bedömningen av markens lämplighet ska hänsyn tas till bland annat människors hälsa och säkerhet samt till risken för olyckor, översvämning och erosion.

Antagande av en detaljplan räknas som myndighetsutövning (se bland annat MÖD 2015-04-16, mål nr P 7439-14). Enligt skadeståndslagen (1972:207), SkL, kan kommunen bli skyldig att ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande kommunen svarar (3 kap. 2 § SkL). Alla fel som sker i samband med myndighetsutövning är dock inte skadeståndsgrundande, utan det krävs att myndighetsutövningen är uppenbart felaktig. I förarbetena till SkL anges att en felaktig rättstillämpning endast i undantagsfall är så uppenbart oriktig att skadestånd ska utgå på grund av fel eller försummelse från myndighetens sida (prop. 1972:5 s. 518 f.).

Rättsfall som rör kommuners skadeståndsansvar i plan- och byggärenden

I NJA 1984 s. 340 behandlade Högsta domstolen (HD) frågan om byggnadsnämndens ansvar för mark- och grundförhållanden i tre ärenden. Samtliga fall avsåg fastigheter inom detaljplan. HD framhöll att kontrollen av mark- och grundförhållandena har kommit att tillmätas allt större betydelse och att de frågorna därför speciellt bör uppmärksammas av byggnadsnämnderna. Samtidigt ansåg domstolen att man måste se realistiskt på byggnadsnämnderna möjligheter att ingripa mot skaderisker av olika slag. I domen uttalade HD att skadeståndsansvar främst aktualiseras när kommunen till följd av sin speciella kännedom om förhållandena på platsen, eller sina speciella resurser, har klart bättre möjligheter än den byggande att inse skaderiskerna och bedöma vilka åtgärder som bör vidtas. Detta får betydelse särskilt när det gäller skador på grund av markens beskaffenhet, bland annat eftersom nämnden ofta bättre kan överskåda förhållandena i stort.

I de tre olika ärendena, som avsåg inträngande vatten i ett fall och sättningsskador i två fall, blev nämnden skadeståndsskyldig i ärendet om inträngande vatten samt i det ena ärendet om sättningsskada.

I ett annat mål prövade hovrätten vilket ansvar en byggnadsnämnd hade för vatteninträngning och utstakning. Bakgrunden var att en byggnad belägen utanför detaljplan hade fått vatteninträngning i källaren, sannolikt på grund av att byggnaden hamnat för lågt i förhållande till grundvattennivån. Hovrätten uttalade att en byggherre bör kunna kräva att byggnadsnämnden ska känna till mark- och grundförhållandena i områden där bebyggelse är vanligt förekommande, företrädesvis inom detaljplanelagda områden.

Den aktuella fastigheten låg dock utanför detaljplan och hovrätten bedömde att det inte hade framkommit någon omständighet som talade för att det skulle vara skäligt att kräva att nämnden hade kännedom om mark- och grundförhållandena på platsen. Inte heller var det visat att nämnden hade klart bättre möjligheter än byggherren att förutse följderna av att placera huset på den nivå som skett. Domstolen bedömde därför att kommunen inte var skadeståndsskyldig (se Hovrätten i Västra Sverige 1992-05-07, mål nr T 265-91). 

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan en kommun bli ersättningsskyldig om en byggnad skadas till följd av översvämning, givet att skadan kan anses ha vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Med detta sagt är det ovanligt att kommuner blir skadeståndsskyldiga på grund av fel eller försummelse och det krävs som sagt att myndighetsutövningen är uppenbart felaktig.

Ursprungligen publicerad i JP Samhällsbyggnadsnet.

Ny praxis och lagändringar kan ha tillkommit sedan texten skrevs. De senaste uppdateringarna och hur dessa påverkat rättsområdet hittar du alltid i relevant informationstjänst.

Publicerad 29 okt 2025

Josefin Almroth

Jurist, redaktör