Det behövs ett perspektivbyte

Under den senaste tiden har vi gång på gång påmints, inte minst genom medierapporteringen, om hur våra olika system inte samverkar och hur enskilda inte får den vård, stöd och behandling som hen behöver. Rapporten Visa vägen i vården 2017:7 – ledarskap för stärkt utvecklingskraft är gjord utifrån ett hälso- och sjukvårdsperspektiv.

Rapporten som jag läst med stort intresse beskriver den landstingsfinansierade hälso- och sjukvårdens utmaningar kring ledarskap på olika nivåer. Rapporten utgår ifrån att ledarskap handlar om att skapa riktning och mening, koordinera organisationens arbetssätt och processer samt att skapa engagemang för verksamhetens uppdrag och mål.

Min starka reflektion under läsningen av rapporten är att socialtjänsten står inför precis samma utmaningar som beskrivs utifrån hälso- och sjukvården. Rapporten belyser vikten av system- och ledarskapskunskaper samt att bygga vård och omsorg utifrån och med patientens perspektiv. Rapporten lyfter också chefens/ledarens roll i att driva på förbättringsarbete men också möjligheten att vara närvarande chef och ledare i organisationen och för medarbetarna. Så intressant och lärande det hade varit om rapporten också hade omfattat socialtjänsten, den kommunala hälso- och sjukvården samt socialtjänstens ledarskap och system utifrån ett invånarperspektiv. Det hade gagnat medborgarna och utmanat de organisatoriska gränserna.

Nedan komponenter, utmaningar och utvecklingsagenda för stärkt ledarskap inom hälso- och sjukvården som rapporten tar upp, skulle lika gärna kunna vara en redovisning ifrån socialtjänsten.

Viktiga komponenter som framkommer i rapporten för ett gott ledarskap i hälso- och sjukvården är enligt forskningen

  • ledare som förstår sitt sammanhang och har ett systemtänkande
  • ledare med kompetens och förutsättningar för att arbeta med relationer mellan människor och mellan olika delar av organisationen,
  • ledarskap med fokus på meningsskapande och lärande,
  • ledarskap med fokus på att organisera och styra nätverk som gör det möjligt för verksamheter och medarbetare att samverka för att möta patientens behov,
  • och ledarskap med kompetens i förbättringsarbete och förändringsledning.

Utmaningar för chefer i hälso- och sjukvården är

  • bristfälliga stödstrukturer och mycket administration som försvårar ett närvarande ledarskap,
  • bristfälligt stöd för att bedriva utvecklingsarbete,
  • styrning som skapar dåliga förutsättningar för ledarskap i komplexa organisationer med ett högt förändringstryck,
  • och otydliga roller mellan politiker och tjänstemän som kan leda till bristande långsiktighet och fragmentisering.

Fem områden i en utvecklingsagenda för ett stärkt ledarskap är

  1. stärkta förutsättningar för ett verksamhetsnära och patientcentrerat ledarskap,
  2. ökad attraktivitet för chefskap,
  3. stärkt förmåga att leda i komplexitet, förändring och förbättring,
  4. strategisk och kunskapsbaserad ledarskapsutveckling,
  5. sammanhängande regional och nationell styrning för att möta de gemensamma utmaningarna.

Rapporten är läsvärd och ett tips för att bidra till systemförståelsen är att använda den som reflektionsbok i samverkansarbete mellan kommun och landsting. Vilka likheter respektive olikheter finns i respektive organisationer och i ledarskapet? Hur arbetar vi med processer mellan huvudmännen och med att stärka ledarskapet och förbättringsarbetet mellan kommun och landsting? Hur arbetar vi med perspektivbytet att involvera patienter och medborgare/invånare i sin egen vård-och omsorgsprocess men också som experter i utvecklingsarbetet på systemnivå i kommun, i landsting samt mellan kommun och landsting/region?

Cecilia Grefve 
Ledarskaps- och organisationsutvecklare