För att utföra sökning inom dokumentet så trycker man på enter-tangenten eller klickar på sök-knappen.

Avveckling av företaget genom likvidation eller konkurs

Metadata

Ursprungsdatum

Utgivare

JP Infonet

Avveckling av företaget genom likvidation eller konkurs

Allmänt om likvidation

En likvidation syftar till att avveckla verksamheten i ett bolag och fördela överskottet bland delägarna, men efter det att borgenärerna blivit betalda. Under likvidationen företräds bolaget av en likvidator, som i en frivillig likvidation kan vara till exempel styrelsen men i en tvångslikvidation oftast är en av tingsrätten utsedd advokat.

Ett bolag eller en förening kan upphöra antingen genom ett frivilligt beslut på stämman eller genom att någon annan, oftast Bolagsverket eller en domstol, beslutar om att bolaget ska upphöra, till exempel vid konkurs eller likvidation enligt 25 kapitlet aktiebolagslagen på grund av kapitalbrist.

Frivillig avveckling av ett aktiebolag kan ske på i princip två sätt, antingen avvecklar (likviderar) aktieägarna bolaget eller så säljer aktieägarna aktierna i bolaget till någon annan. Aktieköparen kan vara någon som vill driva verksamheten vidare eller som yrkesmässigt bedriver avveckling av aktiebolag.

Det har av och till varit attraktivt att köpa aktiebolag med outnyttjade förlustavdrag för att sedan göra utdelning till dem och kvitta utdelningen mot de outnyttjade förlusterna (något som brukar kallas skalbolagsaffärer). Möjligheterna till detta i skattelagstiftningen är numera begränsade och det är lätt att bryta mot skatterättsliga regler vid en sådan avveckling av ägandet i ett aktiebolag.

Avvecklingen av ett bolags verksamhet bör planeras för att undvika kostnader och skatter.

Enligt årsredovisningslagens 2 kap 4 § förutsätts det vid upprättande av ett aktiebolags balansräkning, resultaträkning och noter verksamheten ska fortsätta. När verksamheten är under avveckling ska inte redovisningen upprättas med tanke på fortsatt verksamhet. Värderingen av bolagets tillgångar och skulder ska då ske enligt andra principer som syftar till att påvisa värdet när bolagets tillgångar realiseras.

Under både frivillig och tvångsmässig avveckling av ett aktiebolag ersätts bolagsstyrelsen av en så kallad likvidator, typiskt sett en advokat eller vid frivillig likvidation styrelseledamöterna. Likvidatorns ställning skiljer sig åt vid frivillig likvidation och tvångslikvidation. Vid frivillig likvidation agerar likvidatorn i aktieägarnas eller delägarnas intresse, vid tvångslikvidation ska likvidatorn i första hand ta hänsyn till ändamålen bakom den regel som givit upphov till likvidationen. Om likvidationen till exempel beror på kapitalbrist ska likvidatorn i första hand tillse att bolaget avvecklas så att de medel som finns kvar i så stor utsträckning som möjligt kan täcka borgenärernas fordringar.

Frivillig likvidation

Syftet med en frivillig likvidation är att under ordnade former avveckla bolagets verksamhet och därefter upplösa bolaget. På likvidationsdagen ska styrelsen upprätta en så kallad avgångsredovisning. Redovisningen ska revideras av bolagets revisor samt fastställas av bolagsstämman. Så kallade okända borgenärer ska kallas genom en kungörelse och har därefter sex månader på sig att anmäla sina fordringar. Slutligen skiftas bolaget av likvidatorn.

Tvångslikvidation på grund av kapitalbrist

Tvångslikvidation kan ske på grund av kapitalbrist. I praktiken är tvångslikvidation ett tämligen administrativt krångligt område där det finns anledning till försiktighet.

Kontrollbalansräkning (”KBR”) ska upprättas enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen om det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av aktiekapitalet (dvs. aktiekapitalet är förbrukat till mer än 50 procent) eller bolaget saknar utmätningsbara tillgångar. Man kan göra iakttagelsen att med dagens automatiserade redovisningssystem är det sannolikt oftast väldigt lätt att avgöra om det finns riska att hälften av aktiekapitalet förbrukats.

KBR ska enligt 25kap. 14 § aktibolagslagen upprättas enligt årsredovisningslagen med följande avvikelser:

  1. Tillgångar får tas upp till ett högre värde och avsättningar till ett lägre värde om detta är förenligt med god redovisningssed. Med andra ord får man välja den mest förmånliga redovisningsprincipen.
  2. Tillgångar får tas upp till nettoförsäljningsvärdet (dvs. försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnader). Syftet med denna regel, den viktigaste av de särskilda värderingsprinciperna, är att det verkliga värdet på bolagets tillgångar ska få genomslag.
  3. Efterställda statliga krediter (t.ex. lån från ALMI Företagspartner AB) behöver inte tas upp.
  4. Obeskattade reserver löses upp, dvs. förs upp som eget kapital med avdrag för latent bolagsskatt.

KBR ska läggas fram på första kontrollstämman (”FKS”) enligt 25 kap. 15 § aktiebolagslagen. Vid FKS ska också revisorns yttrande över KBR läggas fram.

Om inte KBR inte utvisar att aktiekapitalet är uppfyllt till minst hälften eller FKS inte beslutar om likvidation ska enligt 25 kap. 16 § aktiebolagslagen en andra kontrollstämma (”AKS”) hållas inom åtta månader. Vid AKS ska styrelsen lägga fram en ny KBR inklusive ett yttrande från revisorn.

Om inte kapitalet befinns vara uppfyllt vid AKS ska AKS besluta att bolaget ska gå i likvidation. Om inte AKS beslutar om likvidation ska styrelsen (eller styrelseledamot, VD, aktieägare eller revisor) ansöka hos tingsrätten om tvångslikvidation enligt 25 kap. 17 § aktiebolagslagen.

Personligt betalningsansvar kan inträda enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen för styrelseledamöterna i följande fall:

  1. Om inte KBR upprättats eller granskats.
  2. Om inte FKS sammankallas.
  3. Om inte ansökan om tvångslikvidation inges till tingsrätten.

Ansvaret är solidariskt och omfattar förpliktelser som inträtt efter underlåtenheten. Ansvaret gäller så länge underlåtenheten består. Om kapitalet fylls upp torde ansvaret bortfalla.

Personligt ansvar kan också inträda för den som företräder bolaget med vetskap om styrelsens underlåtenhet. Jan Andersson (Kapitalskyddet i aktiebolag, 2005, kap. 11) anför följande:

“Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets vägnar svarar enligt 25:18 2 st ABL solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser som därigenom uppkommer för bolaget. Med uttrycket att någon "handlar för bolagets räkning" innebär främst att vederbörande företräder bolaget utåt i samband med att en rättshandling företas. Men också den som deltar i ett beslut om att bolaget ska företa en rättshandling med annan får dock anses handla för bolagets räkning, oavsett om det är någon annan som företräder bolaget när rättshandlingen företas.

I förarbetena anges att bestämmelsen framför allt torde få betydelse när en verkställande direktör fortsätter att driva ett bolag trots att han känner till styrelsens underlåtenhet. En styrelseledamot ansvarar i motsvarande situation normalt enligt första stycket. Emellertid kan man enligt prop 2000/01:150 tänka sig att en eller flera styrelseledamöter kan visa att de, såvitt gäller styrelsens skyldigheter enligt första stycket, inte har varit försumliga, t.ex. genom att de har reserverat sig mot ett beslut att inte upprätta kontrollbalansräkning. Om de därefter medverkar i åtgärder för att driva bolaget vidare, uppges de kunna bli — på samma sätt som en verkställande direktör — personligen ansvariga för de förpliktelser som därigenom uppkommer för bolaget enligt 25:18 2 st ABL. Vidare sägs även andra företrädare för bolaget kunna komma i fråga för personligt betalningsansvar på denna grund, exempelvis särskild firmatecknare, ett ombud eller en anställd med ställningsfullmakt. Samtidigt betonas det att företrädare som har haft en underordnad ställning i bolaget regelmässigt torde undgå ansvar därför att de saknat vetskap om styrelsens underlåtenhet eller därför att de med hänsyn till omständigheterna inte kan anses ha varit försumliga.

Aktiebolagskommittén hade föreslagit en snävare lösning, som innebar att personligt betalningsansvar bara skulle kunna drabba personer som kunde freda sig från ansvaret genom att ansöka om tvångslikvidation, dvs. styrelseledamöter och den verkställande direktören. Kommittén — som dock förutsatte att ansvar kunde komma i fråga för s.k. shadow directors — föreslog därför att lagtexten bara skulle ange dessa personer.

Vid sidan av styrelseledamöter i bolaget svarade enligt den tidigare regeln i 13:2 4 st ÄABL andra, som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlat på bolagets vägnar, solidariskt för de förpliktelser som upp­kom­ för bolaget. Med ”andra” torde ha avsetts verkställande direktör och särskilda firma­tecknare samt koncernchef, men mycket fler än så borde enligt min mening med hänsyn till allmänna rättsprinciper ordet ”andra” inte omfatta (jfr. 4:1 skadeståndslagen) Åsikterna var dock delade i frågan i litteraturen.

För egen del anser jag att den nuvarande regeln i 25:18 2 st ABL går alldeles för långt i fråga om den personkrets som kan drabbas av ansvar. Regeln rimmar också illa med andra förmögenhetsrättsliga regler (jfr. 4:1 skadeståndslagen). Dock är den fortfarande öppen för en mera restriktiv tolkning än den som påbjuds i förarbetena.”

Slutsatsen av förarbetena är att ombud kan omfattas av företrädaransvar.

Det är möjligt att exculpera sig, dvs. föra bevisning om ett man inte varit försumlig, för styrelseledamöter och företrädare enligt 25 kap. 18 § 3 st aktiebolagslagen. Man kan dra slutsatsen att den som företräder bolaget i syfte att detta ska tillgodogöras tillgångar, t.ex. inleder en rättsprocess, kan exculpera sig. Rättsläget är emellertid osäkert.

Tvångslikvidation på grund av minoritetsmissbruk

I 25 kapitlet aktiebolagslagen finns också regler om tvångslikvidation på grund av minoritetsmissbruk. Det är väldigt ovanligt att dessa regler åberopas.

Skatt vid likvidation

Kapitalvinster och kapitalförluster ska normalt tas upp till det år avyttring av andelarna sker. Vid likvidation anses avyttring ske när företaget går i likvidation. Eftersom det belopp som utfaller när bolaget är avvecklat oftast inte är känt när bolaget går i likvidation kommer i praktiken ofta skatteuttaget att ske när likvidationen genomförts eller beloppet är bestämt.

Enligt 44 kapitlet 7 § inkomstskattelagen anses en andel vara avyttrad den dag företaget träder i likvidation. Detta utlöser kapitalvinstbeskattning och det eller de belopp som utskiftas behandlas som ersättning för andelen.

Skatteupplägget kring en likvidation behöver, precis som likvidationen i stort, planeras med bolagets eller ägarnas rådgivare.

Konkurs

Konkurs regleras främst i konkurslagen (1987:672). Syftet med en konkurs är att avveckla verksamheten för den som är skyldig pengar (den så kallade gäldenären), sälja tillgångar som finns i rörelsen och skifta ut överskottet till borgenärerna (de som har fordringar på gäldenären).

En konkurs inleds med en ansökan hos tingrätten av gäldenären eller en borgenär. Sker ansökan av gäldenären ska ansökan bifallas genast. Konkurs ska beslutas om:

- Gäldenären tillstyrker obestånd och inga särskilda skäl talar emot det.

- En misslyckad utmätning har gjorts hos gäldenären under de senaste sex månaderna.

- Om gäldenären har ställt in sina betalningar och detta har meddelats till en större krets.

- En bokföringsskyldig gäldenär har av en borgenär uppmanats att betala en odiskutabel och förfallen skuld men har inte betalat inom en vecka. Den borgenär som begärt betalning ansöker om konkurs inom tre veckor.

Om gäldenären kan bevisa att inte obestånd föreligger ska inte konkurs beslutas.

En domstol som mottar en konkursansökan från en borgenär ska kalla till en förhandling för prövning av ansökan.

Vid en konkurs förlorar gäldenären omedelbart rådigheten över sin egendom. Rådigheten över egendomen, till exempel rätten att ingå avtal om egendomen, överförs till en konkursförvaltare. Egendomen avträds till ett konkursbo. Konkursboet är en juridisk person som kan ikläda sig skyldigheter och rättigheter under konkursen.

Konkursförvaltaren ska företräda bolaget och har en i förhållande till borgenärerna självständig ställning.