För att utföra sökning inom dokumentet så trycker man på enter-tangenten eller klickar på sök-knappen.

Allmänt om arbetstidslagen (ATL)

Metadata

Ursprungsdatum

Utgivare

JP Infonet

Den viktigaste författningen om arbetstid är arbetstidslagen (1982:673). Lagen fastställer hur mycket arbetstid arbetsgivare får ta ut av sina anställda och anger regler för arbetstidens förläggning. Den faktiska förläggningen av arbetstiden är en fråga som ingår i arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Denne måste dock iaktta ATL:s begränsningar av hur arbetstid kan förläggas, liksom vad som följer av arbetsmiljölagstiftningen, samt eventuell kollektivavtalsreglering och vad som är avtalat i det enskilda fallet.

Över huvud taget är det så att vilka arbetstidsförhållanden som i praktiken råder i en verksamhet i mycket stor omfattning bestäms genom kollektivavtal och/eller de enskilda anställningsavtalen.

Arbetstidslagen (ATL) är en offentligrättslig lag (till skillnad från t.ex. lagen om anställningsskydd och medbestämmandelagen som båda är civilrättsliga lagar). Arbetsmiljöverket ansvarar för tillsyn av lagens efterlevnad och kan under vissa förutsättningar medge avvikelser (dispens) från lagens bestämmelser. Vid brott mot lagens regler eller mot förelägganden eller förbud som Arbetsmiljöverket meddelat med stöd i lagen, kan straff utdömas. Till skillnad från arbetsmiljölagen (1977:1160) kan dock avvikas från ATL:s bestämmelser genom överenskommelser i kollektivavtal. Om arbetsgivaren har ingått ett sådant avtal bortfaller Arbetsmiljöverkets tillsyn.

Lagen omfattar, med vissa undantag, varje verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning (1 §). Lagen gäller därmed arbete såväl i enskilda företag som i offentliga verksamheter, och såväl kortvarigt arbete som stadigvarande verksamhet. Lagens arbetstagarbegrepp är i princip det samma som beskrivs i avsnitt Arbetstagarbegrepp.

Om en arbetstagare har flera anställningar/arbetsgivare räknas arbetstiden hos varje arbetsgivare för sig.

Från ATL undantas följande arbete (2 §).

- Arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat (s.k. okontrollerbart arbete). Vad som avses är sådant arbete där arbetsgivaren inte har någon rimlig möjlighet att själv eller genom någon annan personal kontrollera när arbetet börjar och slutar. Arbetet blir däremot inte ”okontrollerbart” om arbetsgivaren inte kontinuerligt kan kontrollera arbetstagaren.

- Arbete som utförs av arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning, eller av arbetstagare som själva disponerar sin arbetstid. Den första kategorin avser arbetstagare som direkt företräder arbetsgivaren och har en utpräglad arbetsgivarfunktion. Med därmed jämförlig ställning avses arbetstagare på ”företagsledande” nivå inom statliga eller kommunala organ. Den andra kategorin avser arbetstagare som, utan att ha en företagsledande ställning, har arbetsuppgifter av sådan art att det inte går att beräkna den närmare tidsåtgången för arbetet.

- Arbete i arbetsgivarens hushåll, t.ex. personliga assistenter till funktionshindrade, om de är anställda av den funktionshindrade. För arbete i arbetsgivarens hushåll gäller istället lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete.

- Fartygsarbete. För sådant arbete gäller istället lagen (1998:958) om vilotid för sjömän. Den lagen gäller även för andra anställda än sjömän som utför arbete för fartygets räkning. ATL gäller dock för arbete ombord på statens fartyg.

- Visst vägtransportarbete. För arbete med tyngre godstransporter (där fordonets vikt överstiger 3,5 ton) liksom för arbete med persontransporter (där fordonet som används är avsett för fler än nio personer och, vid persontransporter i linjetrafik, där linjens längd överstiger 50 km) gäller istället lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete.

Därtill bör nämnas att vissa av bestämmelserna i lagen (sammanlagd arbetstid, dygnsvila, arbetstiden för nattarbetande samt kravet på kompensationsledighet vid utebliven veckovila) inte gäller för visst arbete inom offentliga verksamheter, såsom försvaret och polisen. Det handlar om arbete som på de områdena är av sådant slag att konflikt inte kan undvikas med EG:s arbetstidsdirektiv (se vidare nedan). Nämnda bestämmelser gäller inte heller flygpersonal inom civilflyget. För sådan personal finns särskilda bestämmelser i lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget.

Det bör också uppmärksammas att förläggningen av arbetstid skall beaktas vid utformningen av arbetsmiljöförhållandena. Se 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160). I arbetsmiljölagen (5 kap.) finns också särskilda skyddsbestämmelser om minderåriga (dvs. personer under 18 år). Med stöd av dessa bestämmelser har Arbetsmiljöverket meddelat särskilda föreskrifter om arbetstid för personer under 18 år (AFS 1996:1). Dessa bestämmelser är tvingande och skall tillämpas oavsett vad som följer av arbetstidslagen. Minderårigbestämmelserna omfattas inte av denna handbok. Läsaren hänvisas till nämnda föreskrifter.

Nedan följer en beskrivning av de centrala bestämmelserna i ATL. Först ges dock några ytterligare allmänna kommentarer till lagen.

Kollektivavtalsreglering av arbetstid

Som nämndes inledningsvis kan arbetstidslagens bestämmelser avvikas från genom överenskommelser i kollektivavtal. Man brukar säga att lagen är ”semidispositiv”. Det skall i normalfallet vara fråga om kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av central organisation. Från vissa bestämmelser kan också avvikas genom överenskommelser i ett lokalt kollektivavtal, dvs. ett avtal som på arbetstagarsidan ingåtts av en lokalavdelning inom ett fackförbund. Avtal mellan arbetsgivaren och en enskild arbetstagare om ur skyddssynpunkt mindre förmånliga arbetstidsförhållanden är inte tillåtna.

Möjligheterna till avvikelser i kollektivavtal har använts i mycket stor omfattning. Merparten av landets arbetstagare omfattas av arbetstidsbestämmelser i kollektivavtal som i varierande omfattning avviker från lagens bestämmelser. Det är också vanligt förekommande att kollektivavtalet innehåller (delvis) likalydande bestämmelser som lagen. Att lagens bestämmelser ersatts av bestämmelser i kollektivavtal innebär då främst att Arbetsmiljöverkets tillsyn bortfaller. Istället får avtalsparterna vaka över avtalets efterlevnad.

EG-direktiv om arbetstid sätter gränser för avtalsfriheten

EG:s arbetstidsdirektiv har medfört inskränkningar i den möjlighet som tidigare förelåg att i kollektivavtal fritt avtala om arbetstidsfrågor. Numera måste avvikelser från ATL hållas inom ramen för vad EG: arbetstidsregler medger.

Lagen är alltså inte längre dispositiv fullt ut. ATL föreskriver en s.k. EG-spärr för överenskommelser som avviker från lagen. EG-spärren innebär att avvikelser från lagen inte får medföra att mindre förmånliga villkor skall tillämpas för arbetstagarna än vad som följer av EG:s arbetstidsdirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden)[1]. I genomgången som följer nedan av lagens bestämmelser redogörs för i vilka fall EG-spärren skall iakttas och vad den innebär.

Begreppet arbetstid

I lagen används olika arbetstidsbegrepp: ordinarie arbetstid, jourtid, övertid, mertid, sammanlagd arbetstid, arbetstid för nattarbetande. Dessutom skiljer lagen mellan allmän övertid, ytterligare/extra övertid och nödfallsövertid.

De begränsningar som finns avseende de olika arbetstidsformerna framgår av de olika bestämmelserna. Det bör observeras att alla slags ledigheter som arbetstagaren har rätt till enligt lag eller avtal (t.ex. kompensationsledighet eller föräldraledighet) skall räknas som arbetad tid vid beräkning av övertid och mertid. Vid beräkning av den sammanlagda arbetstiden skall dock enbart semester och sjukledighet räknas som arbetad tid (och alltså inte t.ex. kompensationsledighet eller föräldraledighet ).

Resor till och från arbetet räknas normalt inte som arbetstid. Resor mellan olika arbetsställen räknas dock normalt som arbetstid.


[1] Det finns också särskilda arbetstidsdirektiv om visst vägtransportarbete, för flygpersonal inom civilflyget, för anställda på tåg och för sjömän.

Per Ewaldsson