För att utföra sökning inom dokumentet så trycker man på enter-tangenten eller klickar på sök-knappen.

Allmänt om reglerna om arbetstid

Metadata

Senast uppdaterad

Utgivare

JP Infonet

Ursprungsdatum

Den faktiska förläggningen av arbetstiden är en fråga som ingår i arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Arbetsgivaren måste dock iaktta lagens begränsningar av hur arbetstid kan förläggas, liksom vad som följer av arbetsmiljölagstiftningen samt eventuell kollektivavtalsreglering och övrigt som är avtalat i det enskilda anställningsavtalet.

Arbetstidslagen

Den viktigaste författningen om arbetstid är arbetstidslagen (1982:673). Lagen fastställer hur mycket arbetstid arbetsgivare får ta ut av sina anställda och anger regler för arbetstidens förläggning. Vilka arbetstidsförhållanden som i praktiken råder i en verksamhet bestäms i mycket stor omfattning genom kollektivavtal och/eller de enskilda anställningsavtalen.

Arbetsmiljöverket ansvarar för tillsyn av arbetstidslagens efterlevnad och kan under vissa förutsättningar medge avvikelser från lagens bestämmelser. Vid brott mot lagens regler eller mot förelägganden eller förbud som Arbetsmiljöverket meddelat med stöd i lagen, kan straff utdömas. Genom kollektivavtal är det möjligt att avvika från arbetstidslagens bestämmelser. Om arbetsgivare och arbetstagarförening har ingått ett sådant avtal bortfaller Arbetsmiljöverkets tillsyn.

Lagen omfattar, med vissa undantag, varje verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning (1 §). Lagen gäller därmed arbete såväl i enskilda företag som i offentliga verksamheter, och såväl kortvarigt arbete som stadigvarande verksamhet. Lagens arbetstagarbegrepp är i princip det samma som beskrivs i avsnittet ”Parterna i anställningsavtalet” i den här handboken. Vissa specifika arbeten är dock undantagna från lagen, som till exempel okontrollerat arbete och arbete som utförs av personer i företagsledande ställning.

Om en arbetstagare har flera anställningar eller arbetsgivare räknas arbetstiden hos varje arbetsgivare för sig.

Det bör också uppmärksammas att förläggningen av arbetstid ska beaktas vid utformningen av arbetsmiljöförhållandena, se 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160).

Arbetsmiljöverket har meddelat särskilda föreskrifter om arbetstid för personer under 18 år (AFS 2012:03). Dessa bestämmelser är tvingande och ska tillämpas oavsett vad som följer av arbetstidslagen.

Reglering i kollektivavtal

Som nämndes inledningsvis kan arbetstidslagens bestämmelser avvikas från genom överenskommelser i kollektivavtal. Man brukar säga att lagen är semidispositiv. Det ska i normalfallet vara fråga om kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av central organisation. Från vissa bestämmelser kan också avvikas genom överenskommelser i ett lokalt kollektivavtal, det vill säga ett avtal som på arbetstagarsidan ingåtts av en lokalavdelning inom ett fackförbund. Avtal mellan arbetsgivaren och en enskild arbetstagare om ur skyddssynpunkt mindre förmånliga arbetstidsförhållanden är inte tillåtna.

Möjligheterna till avvikelser i kollektivavtal har använts i mycket stor omfattning. Merparten av landets arbetstagare omfattas av arbetstidsbestämmelser i kollektivavtal som i varierande omfattning avviker från lagens bestämmelser. Det är också vanligt förekommande att kollektivavtalet innehåller (delvis) likalydande bestämmelser som lagen. Att lagens bestämmelser ersatts av bestämmelser i kollektivavtal innebär då främst att Arbetsmiljöverkets tillsyn bortfaller. Istället får avtalsparterna vaka över avtalets efterlevnad.

EU-direktiv om arbetstid sätter gränser för avtalsfriheten

EU:s arbetstidsdirektiv har medfört inskränkningar i den möjlighet som tidigare förelåg att i kollektivavtal fritt avtala om arbetstidsfrågor. Numera måste avvikelser från arbetstidslagen hållas inom ramen för vad EU: arbetstidsregler medger. EU-spärren innebär att avvikelser från lagen inte får medföra att mindre förmånliga villkor ska tillämpas för arbetstagarna än vad som följer av EU:s arbetstidsdirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden).

Begreppet arbetstid

I arbetstidslagen används olika arbetstidsbegrepp: ordinarie arbetstid, jourtid, övertid, mertid, sammanlagd arbetstid, arbetstid för nattarbetande. Dessutom skiljer lagen mellan allmän övertid, ytterligare/extra övertid och nödfallsövertid.

De begränsningar som finns avseende de olika arbetstidsformerna framgår av lagens olika bestämmelser. Det bör observeras att alla slags ledigheter som arbetstagaren har rätt till enligt lag eller avtal (till exempel kompensationsledighet eller föräldraledighet) ska räknas som arbetad tid vid beräkning av övertid och mertid. Vid beräkning av den sammanlagda arbetstiden ska dock enbart semester och sjukledighet räknas som arbetad tid (och alltså inte till exempel kompensationsledighet eller föräldraledighet).

Resor till och från arbetet räknas normalt inte som arbetstid. Resor mellan olika arbetsställen räknas dock normalt som arbetstid.

Per Ewaldsson