Överflyttning av ärende – hjälpbehovets varaktighet

JPSocialnet har fått följande fråga: I 16 kap. 1 § socialtjänstlagen tas aspekten om hjälpbehovets varaktighet upp som ett kriterium för överflyttning till annan kommun. Hur skall man tolka detta?

Alltsedan socialtjänstlagens tillkomst har det funnits möjlighet att flytta över ett ärende från en nämnd till en annan. I anslutning till införandet av bestämmelsen uttalades bl.a. att en överflytning torde komma i fråga när den enskilde under en längre tid behövde insatser inom socialtjänsten.

Mot bakgrund av bl.a. att överflyttning förutsatte att kommunerna var överens kom bestämmelsen i praktiken knappast att tillämpas trots att en överflyttning i många fall kunde vara av stor betydelse för en enskild i behov av bistånd.

I socialtjänstlagen infördes med verkan fr. o. m den 1 juli 2003 en ny bestämmelse med den innebörden att ett ärende skall flyttas över från en socialnämnd till en annan om den som berörs av ärendet har starkast anknytning till den andra kommunen och det med hänsyn till den enskildes önskemål, varaktigheten av hjälpbehovet och omständigheterna i övrigt framstår som lämpligt. För det fall överenskommelse om överflyttning inte kan träffas får den kommun hos vilken frågan om överflyttning uppkommit ansöka om överflyttning hos länsstyrelsen i det län där den andra kommunen är belägen (16 kap. 1 § SoL, prop. 2002/03:53).

Överflyttning skall ske om den enskilde har starkast anknytning till den andra kommunen. Vid den bedömningen kan ledning hämtas från principerna i folkbokföringslagen och anslutande rättspraxis. Normalt bör den enskilde anses ha starkast anknytning till den kommun där han eller hon är eller borde ha varit kyrkobokförd.

Härutöver krävs för överflyttning att det med hänsyn till den enskildes önskemål, varaktigheten av hjälpbehovet och omständigheterna i övrigt framstår som lämpligt. En samlad bedömning utifrån de angivna momenten måste göras. Den enskildes egna önskemål måste tillmätas stor betydelse. För att överflyttningsmöjligheterna inte skall motverka den i 2 kap. 3 § SoL angivna huvudprincipen om vistelsekommunens primära ansvar krävs viss varaktighet av aktuellt hjälpbehov för att överflytning skall ske. Regeringen anför (s. 110): Någon tidsgräns är inte möjlig att ange men det får inte vara fråga om behov av akut hjälp som kan förutses upphöra relativt snart. Typiskt sett bör det i ärenden som skall överflyttas vara fråga om mångåriga insatser.

Som ett exempel på en situation då överflyttning bör övervägas nämns i propositionen att en kommun enligt 11 kap. 4 § SoL slutför en utredning och fattar beslut, fast barnet eller missbrukaren har bytt vistelsekommun. Om vistelsen i den nya kommunen kan antas bli varaktig, kan det vara motiverat att flytta över ärendet. 

Bestämmelsen om länsstyrelsens beslutanderätt när kommuner inte kan komma överens infördes som nämnts så sent som i juli 2003. Såvitt framkommit föreligger ännu inget prejudicerande avgörande som utgår från den nya bestämmelsen.

2004-12-07
Anders Thunved/JPSocialnet