Det övervägdes vid bestämmelsens tillkomst om rätten att ansöka om insatser i annan kommun skulle knytas till särskilda skäl. Det förekom således ansökningar om att få flytta som mer handlade om en önskan att komma till en kommun med bättre och billigare äldreomsorg än en önskan om att få flytta för att tillfredsställa behov av emotionell anknytning till vissa människor eller en viss plats. Skälen att få flytta till en annan kommun handlade emellertid primärt om en stark önskan att kunna bo närmare sina anhöriga eller närstående eller att få flytta till ett särskilt boende i en annan kommun där man känner språklig, etnisk, religiös eller annan liknande gemenskap med andra människor. Det kunde också vara fråga om en stark anknytning till en annan kommun där man tillbringat många år av sitt liv och kanske har kvar vänner och bekanta. Den bedömningen gjordes att det inte fanns anledning att, utöver de kriterier och begränsningar av personkretsen som framgår av bestämmelsen, kräva särskilda skäl för att få flytta till en annan kommun.
I propositionen framhölls emellertid att för att bestämmelsen skall bli tillämplig skall det framgå att det är den enskildes egen bestämda önskan att få flytta till den andra kommunen. Andra skäl för en flyttning faller inte in under paragrafen ( prop. 1996/97:124 s. 175). Uttalandet kan svårligen ges annan innebörd än att ansökan skall avse en viss bestämd kommun.
I samband med att de nya bestämmelserna infördes hade uppmärksammats att personer ibland lämnade in ansökningar om flyttning till flera kommuner samtidigt utan att informera om det. Ett motiv kunde vara att då den sökande visste att det rådde brist på platser i särskilt boende i nästan alla kommuner räknade han eller hon med möjligheten att erhålla en plats ju fler kommuner man sökte till.
Den här frågan togs upp av Socialstyrelsen i rapporten Äldres rätt att flytta - kommunernas tillämpning av 6 h § SoL, avseende verksamhetsåret 2000.
Enligt vad som sägs i rapporten anser flertalet kommuner inte att ansökningar till flera kommuner samtidigt förekommer i sådan omfattning att det utgör något större problem. I storstäderna har emellertid rutiner lagts fast som skall minska risken för ansökningar till flera stadsdelar samtidigt, allt i syfte att undvika risken för onödigt dubbelarbete och de kostnader sådant för med sig.
Socialstyrelsen finner att varken i bestämmelsen eller dess förarbeten finns det några begränsningar för den enskildes möjligheter att ansöka om flyttning enligt 6 h § (nu 2 kap. 3 §) SoL till flera kommuner samtidigt. Den sökande kan för övrigt ha anhöriga boende i flera kommuner eller stadsdelar samtidigt. Utredning skall alltid genomföras då den enskilde gör en ansökan om bistånd.
Frågan behandlas mer utförligt i rapporten Äldres och sjukas rätt att flytta, som utgör en uppföljning av den ovan redovisade lagändringen. Socialstyrelsen anför under rubriken Ansökan till flera kommuner samtidigt bl.a. följande.
Det förekommer att personer lämnar in ansökningar enligt 6 h § (nu 2 kap. 3 §) till flera kommuner samtidigt utan att informera om att man gjort så. Enligt några biståndsbedömare kan det vara personer som bor i storstad och vill flytta till en kranskommun då man har barn boende i olika kranskommuner. Ibland kan personen öppet tala om att de sökt till flera kommuner samtidigt. En biståndsbedömare skriver
När personer ansöker om särskilt boende anges ofta i ansökan att den lämnats in i flera kommuner t.ex. i 1:a hand Umeå, 2:a hand Skellefteå och 3:e hand Robertsfors. Hur handlägger jag detta ärende. Skall jag invänta besked från Umeå och Skellefteå?
Motivet kan också vara att en sökande vet att det råder brist på platser i särskilt boende i nästan alla kommuner och kalkylerar då med möjligheten att erhålla plats ju fler kommuner man söker till. Ges avslag i tre kommuner kanske man får bifall i den fjärde. Nackdelen är givetvis att en kostnadskrävande utredning verkställs samtidigt i kanske fyra olika kommuner. Sekretesslagens bestämmelser medger heller inte att kommunerna kontrollerar med varandra om en person söker samtidigt i deras kommuner. Möjligheten återstår att fråga vederbörande om han/hon gjort så. Men det friar knappast en kommun från skyldigheten att verkställa utredning. Flera kommuner har ställt frågan om lagens innebörd är att en ansökan om flyttning enligt 6 h § endast kan lämnas till en kommun.
Kommuner som är indelade i stadsdelsnämnder eller motsvarande skall betraktas som en kommun men kan likväl vara indelad i stadsdelsnämnder med självständig myndighetsutövning. Sådana kommuner har valt litet olika lösningar vid hanteringen av ansökningar från andra kommuner. Det dominerande mönstret är att handläggningen centraliseras för att undvika "dubbelansökningar".
I exempelvis Stockholms stad finns inget centralt register över personer som söker särskilt boende i kommunen enligt 6 h §. Det har förekommit att personer sökt plats samtidigt i flera stadsdelar. För att undvika att flera stadsdelar biståndsbedömer samma person uppmanas numera alla sökande "utifrån" att välja en stadsdel och meddela de övriga att de tar tillbaka sin ansökan där.
Kommentar
Att personer lämnar in ansökan enligt 6 f och h §§ i flera kommuner samtidigt har skapat irritation hos handläggarna där eftersom de tycker att det leder till dubbelarbete och osäkerhet om personen ifråga alls blir ett aktuellt ärende i den egna kommunen. Vid ett bifall i t.ex. tre kommuner kan ju den sökande endast välja plats i en av dem.Men det finns ingenting i förarbetena till lagparagrafen 6 h som förbjuder en människa att ansöka om bistånd samtidigt i flera kommuner. Tvärtom ligger det i valfrihetsbegreppet att den som har varaktiga och omfattande behov av vård och stöd skall ha möjlighet att välja bostadsort precis som alla andra människor. Rätten att flytta har i och för sig alltid funnits. Det nya är att 6 h § skapar de faktiska förutsättningarna för personer med funktionsnedsättningar att företa denna flyttning. En jämförelse kan göras med fullt friska människor som söker bostad i flera kommuner samtidigt. Ingen ifrågasätter den rätten.
Det är därför tveksamt att, som i Stockholms kommun, uppmana den sökande att endast välja en stadsdel för sin ansökan. Eftersom det inte är samma sak som prövas (det rör sig om boende men på skilda villkor och på skilda ställen) är det svårt att se något hinder att man söker plats på flera ställen samtidigt. Det torde dessutom vara en konsekvens av att kommunen inte har tillräckligt med platser. Att begränsa den enskildes möjlighet att söka plats skulle därför framstå som stötande. Det saknas dessutom stöd i socialtjänstlagen för ett sådant beslut.
Nu finns emellertid i 16 § LSS en bestämmelse med principiellt samma uppbyggnad som den i 2 kap. 3 § SoL. Bestämmelsen har till syfte att underlätta för funktionshindrade att flytta mellan olika kommuner. För den som är beroende av en bostad med särskild service kan detta annars vara ett problem. Genom bestämmelsen har den enskilde, om han vill flytta från en kommun till en annan, rätt att i förväg få besked av inflyttningskommunen om rätt till insatser i den kommunen. I specialmotiveringen till 16 § LSS framhålls, i likhet med vad fallet är beträffande motiveringen till 2 kap. 3 § SoL, att avsikten att flytta till kommunen måste vara klar och bestämd. I motiven till 16 § LSS redovisas även konsekvenserna av det på så vis uppställda kravet och det framhålls att den enskilde exempelvis inte kan kräva förhandsbesked av flera kommuner för samma tid (prop. 1992/93:159 s. 185).
Såväl enligt 2 kap. 3 § SoL som enligt 16 § LSS gäller således som förutsättning för att bestämmelsen skall bli tillämplig att det skall framgå att det är den enskildes egen bestämda önskan att få flytta till den andra kommunen. Av den till kommunen ställda ansökan skall således framgå att det är just till den kommunen som den enskilde vill flytta. Med denna utgångspunkt blir utrymmet för att ge in ansökningar till flera kommuner samtidigt begränsat. I förarbetena till LSS har också som nyss nämnts klart uttalats att den enskilde inte kan kräva förhandsbesked från flera kommuner för samma tid.
Av förarbetena till 2 kap. 3 § SoL framgår således att en tillämpning av bestämmelsen förutsätter ett klart uttalat önskemål och en bestämd vilja att flytta till just den kommun som ansökan avser. Om det framkommer att ansökan ställts till flera kommuner samtidigt bör först klargöras till vilken kommunen den sökande enligt sin egen bestämda önskan vill flytta och det är i den kommunen som utredningen bör genomföras. Det kan i belysning av vad som uttalats i anslutning till 2 kap. 3 § SoL och 16 § LSS inte antas att det har varit lagstiftarens avsikt att utredningar skall bedrivas i flera kommuner samtidigt. Om så får ske kommer för andra angelägna ändamål behövliga utredningsresurser att tas i anspråk för frågor som i slutändan kan komma att sakna aktualitet.
Anders Thunved