Den 1 juli 2009 trädde de lagändringar som föreslogs i proposition 2008/09:131 Utvidgat avlägsnande vid ordningsstörningar, ikraft. Ändringarna innebär en möjlighet till utvidgat avlägsnande av deltagare i ordningsstörande folksamlingar, 13 c § polislagen, samt ett förtydligande i 23 § samma lag angående krav på geografisk anknytning vid exempelvis en avstängning eller utrymning. Camilla Fagerberg, jur. kand och polisintendent vid Polismyndigheten i Örebro, har för JP Infonets räkning i denna sammanfattning redogjort för de aktuella lagändringarna och syftet med dessa.
Bakgrund
Riksdagens ombudsmän (JO) begärde att regeringen skulle ta upp frågan om lagändring för att undanröjda de oklarheter som enligt JO uppstått om tolkningen av 23 § polislagen.
Rikspolisstyrelsen påpekade också för regeringen att det fanns ett behov av att utvidga möjligheterna till avlägsnande enligt 13 c § polislagen.
Med anledning av JO:s och Rikspolisstyrelsens påpekanden gav regeringen en utredare i uppdrag att bistå Justitiedepartementet med att utarbeta en promemoria med överväganden av hur polisens behov av att kunna transportera bort deltagare i en ordningsstörande folksamling kunde tillgodoses på ett bättre sätt än vad som är möjligt med nuvarande regelverk. Utredaren skulle även överväga om det var ändamålsenligt att begränsa polisens möjlighet att vidta åtgärder enligt 23 § polislagen genom att ställa krav på att det ska finnas en geografisk anknytning till den plats där det befarade brottet tros komma att förövas. Utredaren överlämnade i juni 2008 promemorian Utvidgade möjligheter att avlägsna deltagare i en ordningsstörande folksamling m.m. (Ds 2008:54). Därefter, i mars 2009, överlämnade regeringen proposition 2008/09:131, Utvidgat avlägsnande vid ordningsstörningar, till riksdagen.
I propositionen föreslås att deltagare i en ordningsstörande folksamling ska kunna avlägsnas längre sträckor och under en längre tid än vad som hittills varit möjligt. I propositionen föreslås även ett förtydligande av bestämmelserna i 23 § polislagen om vissa åtgärder som polisen kan vidta i den skyddande och förebyggande verksamheten.
De föreslagna lagändringarna trädde ikraft den 1 juli 2009, SFS 2009:389.
Utvidgat avlägsnande
En av polisens uppgifter är att hindra störningar av den allmänna ordningen. För att kunna fullgöra uppgiften ges en polis bl.a. rätt att avvisa, avlägsna och omhänderta personer. Enligt första stycket 13 c § polislagen får deltagare i en folksamling som inte är en allmän sammankomst eller offentlig tillställning enligt ordningslagen, om folksamlingen genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, avvisas eller avlägsnas från det område eller utrymme där de befinner sig, om det är nödvändigt för att ordningen ska kunna upprätthållas.
När det gäller skillnaden mellan åtgärderna avlägsnande och omhändertagande har ett allmänt riktmärke angetts vara att ett omhändertagande regelmässigt syftar till att föra en person till en plats, t.ex. en polisstation, medan ett avlägsnade syftar till att föra en person från en plats. 13 c § polislagen ger inte stöd för att omhänderta någon. Ett avlägsnande enligt 13 c § polislagen får därför inte genomföras på ett sådant sätt att det i rättsligt hänseende blir att betrakta som ett omhändertagande. Lagligheten av avlägsnanden som skett enligt 13 b och 13 c §§ polislagen har prövats bl.a. i ett par ärenden hos JO (dnr 3489-2001 och 1508-2002). JO fann i de aktuella ärendena att transporter som omfattat vägsträckor mellan 11,1 km och 28,9 km respektive 15,8 km och 25,6 km fick anses ha varit alltför ingripande för att kunna bedömas som avlägsnanden. Högsta domstolen har i ett fall, beträffande transporter som omfattat vägsträckor mellan 23,8 km och 38,5 km och som pågått minst omkring 50 minuter, uttalat att åtgärderna var svårförenliga med riksdagens uttalanden i förarbetena till polislagen, eftersom de med det synsätt som där kommer till uttryck fick anses ha varit alltför ingripande för att kunna bedömas som avlägsnanden (NJA 2005 s. 385).
Rikspolisstyrelsen har, som tidigare nämnts, påpekat att det finns ett behov av att utvidga möjligheterna till avlägsnande enligt 13 c § polislagen (dnr Ju2007/4130/PO), vilket motiveras av att första stycket inte ger utrymme för att transportera deltagare i en ordningsstörande folksamling tillräckligt långt bort för att åtgärden ska bli meningsfull. Rikspolisstyrelsen anser att för att vara meningsfullt måste ett avlägsnande i många fall innebära att det inte är möjligt för den som avlägsnats att omedelbart eller inom en mycket kort tidsrymd ta sig tillbaka till den plats han eller hon blivit avlägsnad från. Hur lång transport som kan bli aktuell i det enskilda fallet är därför beroende av hur möjligheterna ser ut för de avlägsnade att på egen hand ta sig tillbaka från den plats dit de transporterats av polisen.
I 13 c § polislagen finns bestämmelser om avlägsnande av deltagare i ordningsstörande folksamlingar i andra fall än som avses i 13, 13 a och 13 b §§. I ett andra stycke i 13 c § polislagen har numera införts en möjlighet till utvidgat avlägsnande, dvs. att om en åtgärd enligt första stycket är otillräcklig för att ordningen ska kunna upprätthållas får deltagarna i folksamlingen avlägsnas längre bort från området eller utrymmet än vad som är möjligt enligt första stycket.
Bestämmelsen är framför allt avsedd att tillämpas när det är frågan om större folksamlingar som stör den allmänna ordningen. Är det frågan om en mindre grupp personer eller enskilda individer som stör den allmänna ordningen bör i regel ett ingripande i stället kunna ske med stöd av 13 §. Vidare torde i allmänhet krävas att det är frågan om en mer kvalificerad störning av den allmänna ordningen eller en omedelbar fara för en sådan störning, t.ex. när deltagare i en folksamling går till handgripligheter genom våld mot person eller omfattande skadegörelse eller avser att förgripa sig på person eller egendom på ett sådant sätt.
En åtgärd enligt bestämmelsen ska verkställas i enlighet med de s.k. proportionalitets- och behovsprinciperna som kommer till uttryck i 8 § polislagen. Ett utvidgat avlägsnande torde i princip aldrig få verkställas på ett sådant sätt att de som avlägsnats saknar möjligheter att på egen hand ta sig ifrån den plats dit de avlägsnats.
Ett utvidgat avlägsnande får inte verkställas på ett sådant sätt att rörelsefriheten för deltagarna inskränks längre tid än två timmar. Tidsfristen börjar löpa från den tidpunkt då rörelsefriheten för deltagarna i folksamlingen rent faktiskt inskränks och slutar att löpa när ingripandet upphört, dvs. när transporten avslutats. Hur länge, inom ramen för tvåtimmarsfristen, ett avlägsnande får pågå bestäms av omständigheterna i det enskilda fallet. Ett utvidgat avlägsnande får dock aldrig pågå längre än vad som krävs för att den allmänna ordningen på platsen där åtgärden vidtogs ska kunna upprätthållas.
Underrättelseskyldigheten i 15 § polislagen har utvidgats till att omfatta även utvidgat avlägsnande. Den som blivit föremål för ett utvidgat avlägsnande ska så snart som möjligt underrättas om anledningen till avlägsnandet. En sådan underrättelse kan lämnas muntligen till en större grupp samtidigt. Informationen bör som regel lämnas innan åtgärden verkställs, dvs. innan transporten påbörjas.
Ingripande med stöd av 23 § polislagen
Om det av särskilda skäl kan anses finnas en risk att ett brott, som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom, kommer att förövas på en viss plats, får en polisman företa vissa i 23 § polislagen angivna åtgärder i syfte att avvärja brottet eller bereda skydd mot detta. Bland annat anges att avstänga, utrymma eller förbjuda tillträde till ett hus, rum, eller annat ställe.
JO har, som tidigare nämnts, begärt att regeringen ska överväga frågan om lagändring för att göra det tydligt att en åtgärd enligt 23 § polislagen måste ha en geografisk anknytning till den plats där det befarade brottet tros komma att förövas (dnr Ju2004/11804/PO). Bakgrunden till JO:s begäran var åtalet mot en f.d. polismästare vid polismyndigheten i Västra Götaland med anledning av polisens insats vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg under EU-toppmötet år 2001. Insatsen innebar att gymnasiet stängdes av och att de personer som befann sig på platsen förhindrades från att lämna den. Syftet med åtgärden var bl.a. att förhindra brott och ordningsstörningar på andra platser i centrala Göteborg. JO väckte åtal mot den f.d. polismästaren för olaga frihetsberövande alternativt grovt tjänstefel eller tjänstefel. Åtalet ogillades i både tingsrätt och hovrätt. I domen konstaterade hovrätten bl.a. att personerna på skolområdet i och för sig var berövade sin frihet men att eftersom rättsläget, dvs. tolkningen av 23 § polislagen, enligt hovrättens uppfattning inte var helt klart kunde den f.d. polismästaren inte anses ha tolkat bestämmelserna felaktigt (RH 2004:92).
I 23 § polislagen har numera (SFS 2009:389) införts ett förtydligande, att en åtgärd enligt bestämmelsen måste ha en nära geografisk anknytning till den plats där det befarade brottet tros komma att förövas. Härigenom tydliggörs att bestämmelsen inte ger stöd för att t.ex. stänga av en viss plats på grund av risk för att ett brott kan komma att förövas på någon annan plats.
Camilla Fagerberg, jur. kand och polisintendent vid Polismyndigheten i Örebro