Expertartikel
Hur ska ensamkommande asylsökande barn mottas och vilken rätt till utbildning och omsorg har de. Lars Clevesköld redogör för vilka regler som gäller.
MOTTAGANDE AV ASYLSÖKANDE ensamkommande barn
Migrationsverket har huvudansvaret för mottagandet av asylsökande och för de personer som får vistas här i Sverige med tillfälligt skydd. Verket får driva förläggningar för dessa personer eller uppdra åt andra att driva förläggningar. Normalt ska de erbjudas plats på en sådan förläggning.
I lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ges bestämmelser om sysselsättning och bistånd åt främst asylsökande personer. Bestämmelserna är huvudsakligen inriktade på vuxna och familjer. Men i 2 och 3 §§ finns särskilda regler som handlar om mottagandet av ensamkommande barn, dvs. barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare. De särskilda bestämmelserna i 2 och 3 §§ är tillämpliga endast så länge barnet är att anse som ensamkommande.
Ett ensamkommande barn ska visserligen registreras vid en förläggning, men ska inte bo där. I stället ska Migrationsverket anvisa en kommun som ska ordna boende. Om det inte finns särskilda skäl för att anvisa någon annan kommun ska Migartonsverket anvisa en kommun som har träffat överenskommelse med Migrationsverket om just mottagande av ensamkommande barn (anvisningskommun).
Den här ordningen, som i sin nuvarande form infördes den 1 juli 2006, förutsätter att Migrationsverket ingår avtal med olika kommuner om mottagande av ensamkommande barn. I maj 2008 hade Migrationsverket tecknat överenskommelser med 122 av landets kommuner, som alltså därmed blivit anvisningskommuner. Detta motsvarade drygt 900 mottagningsplatser för ensamkommande barn. Enligt Migrationsverket behövdes emellertid ytterligare kommuner som tillsammans kan skapa ett 100-tal mottagningsplatser till, för att säkra och skapa flexibilitet i mottagandet.
MOTTAGANDET I PRAKTIKEN av ensamkommande barn
I verkligheten är mottagandet lite mer komplicerat än vad som beskrivits ovan. Systemet kan i praktiken kan beskrivas så här: Barnen kommer först till en s.k. ankomstkommun. Med ankomstkommun avses en kommun där Migrationsverket har en enhet där man kan ansöka om asyl. I Sverige finns fyra ankomstkommuner: Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna. När barnet ansökt om asyl på någon av dessa orter kontaktar Migrationsverket ankomstkommunen som är skyldiga att anordna tillfälligt boende för ensamkommande barn. Där väntar sedan barnen på att få plats i en anvisningskommun.
Avsikten har varit att barnen inte skulle bli kvar i ankomstkommunen mer än någon kortare tid, kanske några dagar. I praktiken har det dock blivit fråga om betydligt längre perioder, vilket ställt oavsedda krav på ankomstkommunerna. Det nu aktuella Skolverksbeslutet är ett exempel på detta. Saken gäller skolgång för barn i en ankomstkommun.
UTBILDNING FÖR ASYLSÖKANDE BARN
Lagen om mottagande av asylsökande kompletteras av olika förordningar. En av dessa är förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. Den gäller barn och ungdomar som är asylsökande eller har beviljats uppehållstillstånd för att få tillfälligt skydd samt barn och ungdomar som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas. En annan kategori barn och ungdomar som omfattas av bestämmelserna är sådana som inte är folkbokförda här i landet och som vistas här med tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Enligt huvudregeln ska barnen anvisas plats i förskoleklassen och har till utbildning i grundskolan, den obligatoriska särskolan, specialskolan och sameskolan, på samma villkor som barn bosatta i Sverige. Dessa barns rätt till utbildning medför dock inte någon skolplikt.
Barnen och ungdomarna ska tas emot i det offentliga skolväsendet så snart det är lämpligt med hänsyn till deras personliga förhållanden. Det bör dock ske senast en månad efter ankomsten till Sverige. Undervisningen ska bedrivas med hänsyn till den enskilda elevens behov och förutsättningar. Motsvarande gäller för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, med undantag för att rätten endast gäller för den som har påbörjat utbildningen före 18 års ålder. De mindre barnen ska erbjudas förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på samma villkor som barn bosatta i Sverige.
Hemkommunen är ansvarig för utbildning och omsorg
Det ankommer på hemkommunen att svara för att utbildningen kan komma till stånd. Detsamma gäller för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Med hemkommun avses i det här sammanhanget den kommun där personen vistas. Den kommun som har ingått avtal med Migrationsverket om mottagande av ensamkommande barn har alltså ansvar för att mottagande barn får förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och utbildning inom det offentliga skolväsendet på i huvudsak samma villkor som barn bosatta i Sverige. Motsvarande ansvar åvilar i praktiken också ankomstkommunerna, så länge barnen vistas där. Om barnen fortfarande vistats i ankomstkommunen är ju ankomstkommunen att anse som hemkommun. Samma skyldighet gäller för vistelsekommunen, eller hemkommunen, oavsett om barnet är ensamkommande eller har kommit tillsammans med en förälder eller någon annan vuxen som har ansvar för barnet.
Rätt till utbildning efter avvisningsbeslut
Har en ansökan om uppehållstillstånd avslagits och beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas, gäller rätten till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg under tiden fram till dess personen lämnar landet. Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas har inte rätt till utbildning, förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg enligt förordningen om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl.
Kritik för detta har riktats mot Sverige om att Sverige inte lever upp till FN:s barnkonvention. Med anledning av det beslutade regeringen 2006 att tillkalla en särskild utredare som fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för rätten till utbildning, förskola och skolbarnsomsorg för barn och ungdomar som undanhåller sig verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, s.k. gömda barn.
I maj 2007 överlämnade utredaren betänkandet Skolgång för barn som ska avvisas eller utvisas (SOU 2007:34) till regeringen. I betänkandet föreslås att gömda barn ska ha rätt till undervisning inom det offentliga skolväsendet. Barnen ska också ha rätt till förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Tanken var att de regeländringar som skulle krävas i bland annat skollagen skulle kunna träda i kraft den 1 juli 2008. Men vid den tidpunkten har ännu inte någon proposition lags fram med förslag till ändringar.
Innan en eventuell regeländring har kommit till stånd, har gömda barnen alltså ingen rätt till utbildning. Det ska dock sägas att kommunerna har en möjlighet att på frivillig väg erbjuda skolgång även för barn och ungdomar som håller sig undan verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning. För ett frivilligt mottagande i specialskola gäller emellertid enligt 7 kap. 2 § specialskoleförordningen att särskilda skäl ska finnas, såsom att barnet är svenskspråkigt. Det bör också noteras att det inte finns någon bestämmelse som ger särskolan uttrycklig rätt att ta emot barn som inte räknas som bosatta i Sverige.
Lars Clevesköld
Hovrättsråd i Hovrätten över Skåne och Blekinge